Genom snöstorm till skogsfika med fransk kolatårta

I söndags sade min kropp strängt nej till att köra sista simpasset, och trots mitt inre krig om "ska jag åka och jobba eller inte" så insåg jag snart att min snoriga näsa, hostiga hals och tunga huvud inte tillät mer än de två simpass jag redan gjort.

Däremot hade jag planer med far och syster att åka och fika i Mariefred hos farmor och farfar, och jag tänkte att "äsch, hur ansträngande kan det vara att sitta i en varm bil och sedan äta fika?". Sagt och gjort. Far var snäll nog att hämta upp mig hemma hos mig, och i mitt halvtaskiga tillstånd hoppade jag in i bilden och vi åkte för att hämta upp min syster.

På vägen till Mariefred stannade vi även på det lokala bageriet, och i brist på gamla goda biskvier handlade vi en tårta istället.

På vägen till Mariefred - åkandes söderut, må tilläggas! - körde vi rakt in i en snöstorm.

... som inte verkade ta slut!

Men snart körde vi ut ur den och hamnade här. Mitt i skogen, i världens finaste timmerstuga. 

Vi satte oss till bords, farmor, farfar, syster, far och jag, tillsammans med hundarna (som faktiskt skötte sig relativt väl!). Till fika dukade vi fram den franska kolatårtan med nötbotten.

Farmor dukade dessutom upp vitsippor på bordet, så det såg hur tjusigt ut som helst. Dessutom var kakan kalasgod, fastän supermäktig och fyllig på kola.

Vi pratade om lite allt möjligt; hundar, min bok och vår tillvaro i allmänhet. Farmor och farfar hade det stundvis så här trevligt.

... Och pappa och Nathalie var ju där, givetvis! Ser ni vad snygg hon är, förresten, min syrra? (Hon hade dessutom klippt sitt eget hår, och jag fick henne att lova att hon ska klippa mig - redan idag!)

När vi varit där några timmar och kaffet var uppdrucket, presenterna utgivna och böckerna signerade så tog vi bilen åter hemåt. Nu fanns det däremot inget spår av en snöstorm (tack och lov).

Väl hemma möttes jag av en kramig Christoffer, och båda snuviga och självömkande lade vi oss och såg klart den sista säsongen av Historieätarna, delade på en kladdkaka från ICA och åt nutella direkt ur burken. Så som en får göra, när en är sjuk och det är synd om en.