Lösenord

söndag, april 10, 2016

Att "knyta ihop säcken" med Christoffers omdöme

Så var man tillbaka, då...
Min nionde vistelse i Paris och Christoffers absolut första. Denna resa har bjudit på stort och smått - få panik av tappad plånbok och skutta av eufori av vackra byggnadshus, fnittra lyckligt av goda crêpes och besviket slänga ett otillfredsställande flan.

Jag har älskat det, varenda stund. Varenda stund har varit minnesvärd, spännande, berikande och så levande. Jag känner mig alltid så levande i Paris - som att jag går runt och kan vara jag. Jag bara är. Jag existerar. Jag andas. Jag finns. I världens vackraste miljö.

Men, nog om mitt babblande - ni vet ju redan vad jag tycker om Paris..!
Men vet ni vad Christoffer tyckte... ?

Paris. Ja vad ska man säga. Första dygnet var väldigt omtumlande och jag hade svårt att skaka känslan av att vara i de för mig okända franska kvarteren i Stockholm. En bidragande orsak till det kan ha varit att det första jag såg av staden var när jag klev upp mitt i den från tunnelbanan. 

Dag två började känslan släppa när vi gick en lång promenad längs ån. Då insåg jag hur enormt allt är här. Statyer, kyrkor och hus är alla otroligt fina. Den där sortens fint som kommer sig av att man samlar på allt det finaste genom åren. Att Paris inte rörts nämnvärt av krig är väldigt tydligt. Överallt finns spår av medeltiden blandat med nybyggt modernt blandat med sunkigt modernt och alla andra tidsåldrar däremellan. Jag känner mig liten och obetydlig här vilket jag också tror var vad arkitekterna hade i åtanke när de byggde den där enorma kyrkan eller det där lejonet som sitter där på bron och ser majestätiskt ut. Jag hoppas att jag aldrig får en känsla av vardag här för då vet jag inte var jag skulle behöva åka nästa gång för att uppleva det jag känner nu. 

Maten kanske man skulle skriva något om också. Brödet är helt ok. Mitt är såklart bättre. Av allt jag ätit hittills så har allt smakat bäst. Trevligast är dock sällskapet som helt lyriskt berättar om hur fantastiskt allt är och hur gott det är där borta och hur fint det är om man bara går en halvtimme till åt det där andra hållet. Restaurangerna är mysiga. Folket är trevligt (Tror jag, fattar inget av vad de säger men dom ler mycket när Emelie pratar med dom). Så sammanfattningsvis borta bra men Emelie bäst? Me like!


Kan ni som varit i Paris hålla med honom?




Ännu en sak... När han dessutom började diskutera lägenhet i Paris, om hur priserna kan se ut, att det faktiskt är en möjlighet att kunna bo i Paris efter psykologexamen... Då blev jag helt överväldigad (kan ha varit en tår eller två inblandat). Det är en känsla som nästan är för stor för mig att bära, det är för starkt och för betydelsefullt. Jag vågar inte  ens tänka på det på allvar (besvikelsen vore alltför stor), men ändock är jag så tacksam, så uppfyllt, och så lycklig. 


11 kommentarer :

  1. Paris är en underbar stad. Jag bodde där för längesedan och skriver under på nästan allt du säger Emelie. Jag blir hänförd varje gång jag är där.
    Numera åker vi ofta till övriga Frankrike och har hittat så många bra ställen att vistas på. Finns nästan inget som är dåligt.
    A-M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst, A-M? Det är så fasligt enkelt att bli frälst...
      Vilka andra platser i Frankrike kan du rekommendera? Ge mig massor av inspiration, är du snäll!

      Radera
  2. Låter ju som om du har vunnit ytterligare en "själ" till Paris fanclub. Inte konstigt, man måste ju älska den staden, annars är det något fel...
    (Ett PS till Christoffer, i all välmening:
    Seine är en flod, inte en å ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jo, han hade mycket roligt med det där att märka ord....

      Radera
    2. Betänk att jag levt 40 år tillsammans med en SO-lärare... Sånt sätter sina spår rörande geografiska termer, bl a ;-)

      Radera
  3. Glömde säga att jag också har all förståelse för overklighetskänslan, när man kommer upp ur metron mitt i stan sådär. Överväldigande! (Och lika hemskt är det när man stiger ner i underjorden för hemresa...)

    SvaraRadera
  4. Blir så glad när jag läser om er resa! Kul att Christoffer älskar Paris (nästan) lika mycket som du gör :D
    Själv har jag aldrig varit i Paris, men när jag far dit lär jag fara med min pojkvän. Känns som perfekta staden för sånt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, frågan är om NÅGON utomstående (som inte blivit frälsta själva) kan älska Paris så som jag gör. Christoffer blev nog nästan ställd över hur entusiastisk jag var dagarna i ända..
      Ja! Åk! Ni kommer älska det!

      Radera
  5. Andra pärlor i Frankrike.
    Atlantkusten för det mäktiga havet, helst i vind.
    Korsika för den underbara naturen.
    Provence turistiskt på ett sätt men det har något speciellt, ljuset och les cigales. Ett ljud som man vänjer sig vid och saknar när det inte hörs längre.
    Annars trivs jag nästan överallt i France och har nu varit där upp emot femtio gånger.
    Vill också tacka för din intressanta blogg. Började läsa den när du var i Paris men har fortsatt och tycker du skriver så öppet om ditt liv. Förstår att du har mycket du inte berättar men ändå.
    Hälsningar
    A-M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, wow.. Inspiration deluxe! Jag har så mycket att se av detta vackra land, som jag ännu inte sett..

      Och tack, vad jag blir glad av att höra det. Jag uppskattar verkligen dina kommentarer, A-M, och hoppas se ännu ännu mer av dig! :)

      Radera
  6. Åh så roligt!! Jag är på utbyte i Bordeaux nu, men har varit i Paris tre gånger. Älskar Frankrike! Men har lite problem med franskan, hur gick det för dig när du lärde dig franska? Tog det lång tid? Jag kan läsa ganska obehindrat, men att uttala saker är en helt annan sak... ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)