Paris: Dag 3, Shopping, La Mosquée och crêpes

Även på måndagen hade Lorenzo fått ledigt (den nya chefen är så schysst!) för att umgås, och vi vaknade upp till byggarbete i huset. Efter att ha segat lite med vardera dator, så tog jag mig ut för att köpa nödvändigheter till frukost.

Jag har som tidigare nämnt att Lorenzo bor i en liten förort till Paris, och här ser det inte alls ut som i storstaden... Här är det små pittoreska hus som kantar gatorna, med träd och brandposter.

Jag tycker det är så otroligt charmigt! Just denna morgon var det rätt kyligt och luften var krispig. Snart kom jag emellertid fram till Franprix, där jag råkade plocka på mig lite mer än det nödvändigaste...

Äpplen, godis, balsam, kex, cola och te. Och lite mer godis, faktiskt...

I vilket fall så blev det en god frukost till slut! Här chiabatta-aktigt bröd med comté, lufttorkad skinka, sallad och te. Och sedan en likadan med nutella. (Älskar att man har en ursäkt att äta choklad till frukost här).

Sedan piffade jag till mig på detta vis. 

Inte kort därefter tog vi oss ut till Paris, och denna gång med mobiltelefon. Prisa gudarna! Vi skulle ut på shoppingsrunda - Lorenzo behövde byxor, skor och en ny väska. Men konstigt nog (eller inte alls konstigt)... fastande vi först och kikade på kameror.

Och eftersom jag håller på att frysa ihjäl mig i hans lägenhet utan täcke - enbart liten fleece-filt! - så köpte vi ett täcke. Jag lovade dyrt och heligt att han inte skulle ångra sig. Typ dagens bästa köp.

Sedan promenerade vi för att hitta lämpliga klädbutiker, men distraherades av dekoren.

Hittade dessutom ett litet brasserie som hette "Les Sans Culottes" (Vi utan trosor). Det tyckte vi lät intressant.

Lorenzo väntade alltid tålmodigt när jag tog bilder, men alltid steget före. Det är därför han nästan alltid syns på ett hörn, hehe...

Och när vi hade gått en timme eller två utan framgång, så började solen gå ned och det blev kalasvackert överallt. Waouh.

Alldeles lagom kom vi fram till vår dagens plan B-aktivitet. La Mosquée de Paris, som man hört så mycket om..! Dessutom hade ingen av oss besökt den innan, så vi tänkte passa på..!

 ´

Vi slog oss ned vid ett guldmålat tunt metallbord i soffor, tittade runt på dekoren och beställde in lite te. Visst är det mäktigt? Och färgglatt? Nästan så man får huvudvärk faktiskt, så mäktigt färgglatt.

Lorenzo stack iväg och kom tillbaka med dessa bakelser - alla torra och fullspäckade med diverse dadlar och nötter.

Vi kom fram till att de alla hade en viss distinkt smak och en sötma som inte alls var tillfredsställande likt socker, utan plattare och... att kakorna varken var hårda eller mjuka - utan snarare som kex som legat lite fuktigt och tappat knaprigheten. Fast helt oätliga var de inte - allt försvann på ett kick!

Därefter fortsatte vi shoppingprojektet, och heja heja, vi hittade både ett par skor och ett par byxor åt herren! Nu är han till och med stiligare än han varit innan. Jösses.

När lyckan fått honom att spendera alldeles för mycket pengar, så åkte vi till restaurangen jag längtat efter att få besöka hela min vistelse...

Vi kom dit, hälsade glatt, blev satta vid bord och min italienare var lika charmig som vanligt... 

Denna gång fick han mig att testa något nytt, dessutom - jag valde en galette med köttfärs, ost, lök och champinjoner, samt blåmögelost-sås på sidan om. Bortskämt gott!

Sedan hade vi väldigt fina samtal vid bordet, tyckte jag. Han frågade mig hur han tror vi skulle ha det om vi bodde i samma stad, och vi började diskutera eventuella problem vi skulle ha (svartsjuka? hans rökande? mitt oroande?) och saker vi tyckte om hos den andre. En av de sakerna är att vi retas med varandra väldigt mycket. Se nedan.

Och så, och så, och så!... 

Det jag väntat på så-så-så-länge... Dessert..! Min... Min... älsklingscrêpe!

Jag var i sjunde himlen och den är ju som vanligt alldeles för god för denna värld. Arghg, vad jag saknar att bo här i stunder som dessa, när jag åt denna en gång i veckan...

Lorenzo spexade till det och tog en crêpe med flamberade äpplen, och jag tittade fascinerat på när äppelbitarna brann.
Efter maten åkte vi direkt hemåt, påbörjade (men kom knappt halvvägs genom) en film och släckte sedan för att somna. Vi var förfärligt, skönt trötta.