Hit, gick vi; till det gigantiska växthuset!
Där inne kryllade det av växter och blommor, och allt jag kunde tänka var "åh, farmor, varför är du inte här nu?!"..
Med små gångar och växter i alla dess former, klimat och från olika delar av världen.
Dessutom gick Christoffer runt och spann som en nöjd katt, och det smittar mig så jag blir helt lycklig i magen.
Dessutom tog vi en "djungel-bild", när det ska se ut som att Christoffer är en bad-ass djungle-man. Det lyckas väl typ sådär. Men processen fick mig att skratta så jag fick lite ont i magen, så det var väl värt!
Efter ungefär en timme och tjugo minuter, efter en genomförlig rundvandring samt lite samtal i ett hörn av växthuset, så begav vi oss därifrån. På vägen kläckte jag ur mig en stark insikt om framtiden och om att stadga sig, så pass att jag blev stannad mitt på gräsmattan med en kyss.
Det var fint.
Vilken underbar plats! Var ligger det?
SvaraRadera(Hade uppenbarligen avsedd effekt på dig också, med tanke på avslutningskommentaren...)
Det är Bergianska Trädgården, som ligger vid Stockholm Universitet/Naturhistoria Riksmuséet. Kostar enbart 60 kronor, och är SÅ VÄRT ett besök! (Och jo, det har du nog rätt i..)
RaderaJag har något jag gärna vill höra dina tankar om. Jag har, likt dig, ett par pojkar som jag tycker himla mycket om. De befinner sig i olika länder som jag delar min tid mellan, och detta fungerar ypperligt just nu. Dock har jag svårt att tänka mig att ha flera stycken i samma stad. Kan tänka mig att det kan uppstå problem, likt det gjorde med fransosen när du fattade tycke för Lorenzo. Hur tänker du runt detta?
SvaraRaderaStor kram på dig!
Wow, JAG hade kunnat skriva den här kommentaren. Igenkänningsfaktorn är ENORM.
RaderaJag tänker precis som dig - två pojkar i samma stad hade nog inte fungerat för mig. Jag behöver tydliga avgränsningar, för att veta hur jag ska prioritera dem, lägga tid på dem och fördela den rätt. Just nu är det så enkelt eftersom jag vet att den staden jag är i - den killen jag umgås med. Och jag mår så bra av det!
Det blev definitivt problem mellan Lorenzo och fransosen, eftersom fransosen ville ha mer tid, av den som jag gav till Lorenzo. Det kändes otroligt tärande att tänka mig att jag sårade honom genom att inte följa hans preferenser - precis som jag vetat att om jag gjort annorlunda så hade Lorenzo blivit sårad (och jag gått från min egen vilja, dessutom!).
Därför tänker jag att min polyamori bygger lite på att de är så utspridda. Jag tror att det KAN gå att ha i samma stad, men jag tror det kan bli mycket, mycket svårt... För då blir det alltid ett mycket tydligare VAL, varje dag, varje kväll, varje natt blir ett val mellan killarna. Men nu finner jag mig i nuet och är där jag är, med den som är där. Känns mycket lättare att hantera.
Är det svar på din fråga? Tack för din kommentar, och kram!