Lösenord

söndag, november 15, 2015

Ibland får man ångest och det är okej

Jag vet inte var det kom ifrån. Helt plötsligt gör det bara ont överallt - kroppen värker, huvudet värker, hela själen värker och det känns som att det onda är större än allt, och jag kan inte förstå att allt får plats i lilla, lilla mig. 

Det är överväldigande; det känns som en konstant implosion och till slut gör det onda så ont att jag tror jag dör, fastän jag aldrig får äran. Det onda stannar till precis innan det gör så ont att det inte kan göra ondare, och jag bryr mig inte längre, jag vill bara att det ska ta slut. Vad som helst, även om det innebär att jag snart inte finns mer.

Det är en ångest starkare än jag känt på flera, flera år, och jag vet inte hur jag ska bli kvitt. Det river i hela kroppen och jag försöker göra allt från att försöka andas ut ångesten till att gråta ut den - men ingenting lättar.

Till slut sluter jag ögonen, kryper ihop till en liten boll och säger till mig själv, om och om igen: "Det går över. Det går över. Det går över". Jag vet ju att ångest inte kan vara för alltid, trots att det i den stunden känns precis så.

Jag vet inte varför jag slås av den omedelbara och intensiva ångesten. Kanske är det djup stress och inre oro som nu vågar blottas. Kanske är det omställningen sedan flytten från Paris som vaknar till liv och rör om i känslorummet. Kanske är det så att kroppen förstår att nu när jag är på min tryggaste plats i livet, så är det okej att låta allt det onda bubbla upp.

Sömnen tar sakta över från ångesten, och jag vet att det är min bästa strategi att slippa den. Jag upprepar mantrat "Det går över", och jag vet att så fort jag vaknar kommer det att kännas bättre. Jag måste bara få sova en stund.


Edit: Jag sov och nu mår jag bra igen. Pratat med farmor, Redoy och kalven (2k). Ångest går alltid över, alltid alltid. (Ibland får man ångest och det är okej).

12 kommentarer :

  1. Åh, min vän!!! Det gör så ont i hjärtat att höra hur du lider. Jag vill säga tröstande ord, men har svårt att finna dem, mer än att jag kan berätta för dig vad du redan vet: "Det går över". Du överlever. Du klarar det här. Du är en av de starkaste personerna jag känner. Det är okej att rasa samman och känna allt. Du behöver inte vara stark hela tiden. Jag kramar dig hårt härifrån och hoppas att det känns på andra sidan landet hos dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Viktoria. Som du säger - det är okej. Det är okej att få ångest ibland, för jag kan hantera den. EN stor, stor kram till dig och jag ser fram emot att du kommer hit!

      Radera
  2. Jag vet att ingenting hjälper när en är så djupt inne och vilsen i ångestlabyrinten, men skickar dig ändå massor med varma kramar. Du är stark!

    SvaraRadera
  3. Emelie. Säkert är det en kombination av allt du nämner. När så en så vidrig händelse inträffar som den i Paris, så blir det liksom nyckeln till att släppa fram allt. Det som inträffat ligger som ett tungt OK i bakgrunden hela tiden, så jag förstår dig så väl, du som är ung och vill känna en ljus framtidstro. Det vill vi ju alla, men jag har levt länge och tänker mer på barn och barnbarn och unga människor som du... Som du själv säger, det går över, i alla fall det mest akuta. Krama din farmor och farfar och sedan Kalven. Kram från mig också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du talar klokt, och jag tror du har rätt i det du säger. Detta som hände i Paris var en chock, och jag tror jag behövde ett utlopp för allt det jobbiga som pyrt där inne. Jag ska ge stora kramar till de jag bryr mig om, och vill ge dig ett tack, och en virtuell kram därtill.

      Radera
  4. Känner igen det där med att omgivningen är stabil och då kommer känslorna och ångesten fram, så är det definitivt för mig. Önskar dig lättnad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkade bli precis så. Tack, Ann :)

      Radera
  5. Jag vet att inte mycket hjälper när man har ångest, så jag säger bara massor med kramar till dig och hoppas givetvis att det känns bättre snart! <3

    SvaraRadera
  6. Kan verkligen relatera, ångest hu så jobbigt och ledsamt... Men som sagt: det går över, det gäller "bara" att stå ut. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Johanna. Jag vet att du har rätt, och det visar sig ju alltid :)

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)