Att (inte) bli dumpad för sin polyamori

I onsdags hade jag en lugn kväll i min lägenhet tillsammans med Christoffer. Vi lagade lax med pesto, och pasta, och pratade om dagen som varit. Efter middagen tog vi båda lite tid när jag valde att ha ett Skype-samtal med Lorenzo, och fick höra om hur livet pågår där borta i Paris.

Det var himla fint att se honom igen, där han pratade om sin avsägning hos PAUL och nya anställning som bartender, om min kommande Paris-resa, om skolan och om min långdragna förkylning.


När jag lagt på luren så fick jag ett meddelande från fransosen. Wow, det var oväntat.

Jag pratade lite om det under frågestunden, och hur jag nästan var tvärsäker på att detta med fransosen höll på att rinna ut i sanden. Han drog sig undan och blev antagligen väldigt besviken för att jag inte ägnade honom den tid han önskade under mitt senaste besök till Paris, och det gjorde att jag kände att slutet var nära.

Jag har försökt ta kontakt med honom och diskutera saken efteråt, men i och med katastroferna i Paris och allt annat, så har han inte alls velat prata med mig. Han har undvikit mig, och skjutit på att prata på Skype.

Men nu fick jag alltså ett meddelande om att han ville prata med mig, och ringde upp mig strax därpå, på Skype.

Jag var redo att bli dumpad. Jag var redo att för första gången i livet, bli dumpad. Jag öppnade rutan, vi pratade lite om hur den andre mådde, och sedan sade jag: "Jag tror jag vet varför du hör av dig nu. Det är okej, jag är redo".

Han tittade på mig lite besviket och sagt "Nej, vad menar du? Jag tänker inte göra slut med dig."
Jag trodde knappt mina öron. Allt i hans beteende på den senaste tiden har tytt på det.

Han förklarar att han är mycket besviken på mig, och arg på mig, och att jag prioriterar andra framför honom. Att han önskade att jag var med honom mer, och att han tyckte det var elakt, det jag gjort. Jag förstod fullständigt. Jag bad om ursäkt, men försökte förklara att det är såhär situationen ser ut. Han kan inte ha sådana förväntningar på mig. Jag kommer göra så som jag känner i stunden.

Jag sade att det är upp till honom, och jag respekterar huruvida han inte vill träffas alls, eventuellt vill träffas som vänner eller träffas i den mån som jag kan erbjuda och har lust med. Han uttryckte att han fortfarande tycker om mig, och vill vara med mig om jag kommer till Paris.

Dessutom berättade han blygsamt att han börjat dejta en ny tjej. Som är fin, men som han inte vill ha något seriöst förhållande med.
FY FAN VAD DET GJORDE MIG GLAD ATT HÖRA. Det känns lite som att vi på så vis har samma villkor.

För jag vet att jag inte kommer att kunna erbjuda fransosen det han vill ha. Jag vet att jag inte skulle kunna ha ett långvarigt, långsiktigt och djupt förhållande med honom - det är inte den relationen vi har. Men jag tycker om honom, och jag vill fortfarande ha möjlighet att träffa honom när jag åker till Paris då och då. Tiden får utvisa hur det går hädanefter.