Igår såg jag emellertid till att bara vara själv - jag behöver ett par kvällar i veckan jag inte umgås med någon, utan att hänge mig åt att bara lufsa omkring i mitt eget huvud, leka med mina egna tankar och uttrycka min behagliga introvertism.
Då passade jag även på att knåpa ihop en liten videoblogg.
Jag spånade iväg lite där kring monogamin, polyamorin och hierarkiska samhällskonstruktioner, och jag hoppas att något blev begripligt. Jag vet att jag lätt kan bli passionerad och börja raljera vilt när jag talar om dessa ämnen, så om ni har några frågor så ställ på!
Dessutom är det ju nu mindre än en vecka (!) innan jag åker till Paris, och det måste jag också få babbla med er om! Jag har nämligen beslutat mig för var jag ska vara - hur jag ska tillbringa tiden.... (teruko; såg precis att du skickat exakt den frågan, så det avslöjas snarast, hehe)...
Förstår mycket väl din tankegång, som du ju förklarar jättebra! "Grejen" är väl möjligen att det , för att undvika att såra någon, är att föredra öppenhet om tankegången relativt snabbt redan i början, innan den andre/andra i relationen fäst sig vid dig på ett "momogamt" sätt och får din inställning som en kanske jobbig överraskning? Så tänker i alla fall jag.
SvaraRaderaBlir intressant med info om/från Paris!
DU ÄR SÅ MODIG EMELIE är det första jag tänker när jag läser och hör dig prata om dina relationer men sen funderar jag, och bestämmer mig för att jag inte alls vill att det ska vara min första tanke, för, som du säger, alla bör ju följa det som gör en som allra lyckligast, annat vore ju bara dumt. Alltså, om man vill leva enligt norm ska det ju inte anses mindre modigt än om man vill leva icke-normativt, tycker jag. Det är väl dit vi vill komma, att oavsett vilken norm man än bryter (eller inte bryter) ska modet inte ligga i det, utan i att man följer sin egen lycka!!!! Känslor som känslor liksom- och känslor ÄR läskigt så jag kan ju inte låta bli att tycka du är ASmodig ändå, och härlig! Som låter dina känslor få styra och ta plats (här tänker jag även vid val av promenadvägar, brödsort och vardagliga ting etcetc) -livsbejakande, och därför är det så kul att följa dig:))))
SvaraRaderaAng anknytningen under sin uppväxt tror jag att den har en påverkan på senare relationer i livet, absolut, MEN inte på ett så svart/vitt sätt som att det ena leder till det andra eller viseversa, och inte heller att det ena skulle vara bättre än det andra. Jag tror hela ens bagage påverkar genom hela livet, vem man blir och vad som senare i livet får en att bli lycklig
teruko: Men tack! Och givetvis - det väsentliga i polyamorin är att alltid vara ärlig, från start. Annars är det inte polyamori, annars är det att vara otrogen. Jag har alltid sagt mellan första-tredje dejten (beroende på hur "vänskapliga" vi blir på den tiden) hur saker ligger till, så att ingenting missförstås eller trasslar ihop sig i onödan. Och hittills har jag ju hittat ett par rediga herrar, måste jag medge.
SvaraRaderaalltså jag har sagt det förr (hoppas jag?!) men du är så JÄVLA GRYM emelie. kör hårt med allt som gör dig lycklig säger jag.
SvaraRaderaom man får spåna vidare: en fundering som uppkommer angående poly är det här med samboskap. inte för du behöver veta nu hur din framtid kommer te sig, men tror du att ett samboskap skulle medföra problematik för en poly-relation? jag menar, även om alla inblandade är överens om dealen och alla är poly så medför ju det på något sätt man ändå rangordnar. den man rankar högst är den man bor med (gissningsvis), den/de andra kommer därefter. förstår du hur jag tänker? :) pöss