Lösenord

fredag, oktober 16, 2015

Videoblogg; Pojkar i Paris

Så vaknade jag upp yrvaken till en fredag, jobbfredag, efter att ha legat slö och sjuk i soffan i några dagar. Nu ska jag strax iväg och frukostfika med min syster, och så blir det caférecension på det. Innan jag dimper hem och i säng blir det även simskoleavslutning, med diplom och vattenlek.

Däremot tar jag till fasta på era fina tips om fler videobloggar, så jag gjorde en till!

Här behandlar jag hur det var mellan mig och mina pojkar i Paris, hur det känns mellan oss och hur jag tänker kring framtiden. Eller snarare - hur jag inte får grepp om hur jag ska göra i framtiden.




Som ni hör är jag ju helt ute och virrcyklar i denna fråga (vilket också omslagsbilden på videon visar, höhö). Det är en salig kalops mellan att vara kär, att tycka om, att vara trygg och van, att inte vilja såra eller bli sårad själv, att allt ska vara som vanligt men samtidigt....

Jag vet inte riktigt. Hm hm hm hm hm. Vad tänker ni när ni hör detta? Varför är jag så förvirrad?




9 kommentarer :

  1. Jag kollade på din video tidigare idag och lät det sjunka in lite och fundera lite sådär undermedvetet. Det som fastnade mest av det du sa var att du känner att du mår bättre av att vara med Lorenzo. Nog för att jag förstår att du inte mår DÅLIGT av att vara med JP så verkar ändå skillnaden vara så pass stor att det nästan blir så, om du förstår vad jag menar?
    Det är tråkigt att det ska kännas så krångligt med JP och att han "spelar" upprörd (så irriterande ändå kan jag tänka mig). Hela grejen med polyamori är väl att det är så fritt och underbart och svartsjuka hör inte dit alls :(

    Jag förstår att du känner dig förvirrad! Och tyvärr har jag inga råd att ge då jag inte känner dig eller JP så väl som du och han själva gör. Men lite tankar och åsikter har man ju alltid :)
    Kram på dig Emelie.

    SvaraRadera
  2. Kan bara säga att jag har stor förståelse för JP:s reaktion. Ni har tillbringat närmare ett år "tillsammans" och så dyker plötsligt en annan man upp på slutet, i det som han troligen uppfattat som en monogam relation. Att han då inte trivs med att "dela med sig" av dig är för mig högst naturligt. Era känslor för varandra är kanske inte heller av samma karaktär? För mig framstår det absolut som om dina känslor är mer inriktade på stunden, inte så djupa. OK att d u är lycklig och nöjd, men jag tror inte JP kan vara det...
    Hur du ska göra vid nästa besök kan bara du avgöra. Tänker du dig någon form av en längre framtid med någon av dem?
    PS! Varför har jag synpunkter över huvud taget...!? ;-)

    SvaraRadera
  3. Bea: Jag vet nog inte alls själv vad jag babblar om.. Och du har så rätt i vad du säger; mitt mående är betydligt bättre med Lorenzo för att jag känner mig så fri och så ledig. Därför får jag nog utrymme att trycka om honom mer, också. Och JP, ja.. Han VILL ju inte vara svartsjuk, men jag tror det bara blir så. Så synd att det ska influera och förvärra vår relation bara :(

    Du, du hjälper mig enbart med din kommentar och dina ord, att du har lyssnat och du skriver lite hur du ser på saken. Jag uppskattar det något enormt, Bea, tack!!

    Stor kram! <3

    SvaraRadera
  4. teruko: Jag har givetvis också förståelse för JP - det är därför denna situation är så jobbig för mig. Annars hade jag inte haft några problem med att han ojar sig, för mitt mående är ju en empatisk reaktion på hans.
    Sedan kanske du har rätt i det. Jag har hela året trott att hans känslor för mig är svala eller nästan obefintliga, och nu helt plötsligt har de blommat ut och blivit riktigt anmärkningsvärda. När hände detta? Vi som bara umgicks och hade kul. Sedan att han mår dåligt och har svårt att leva i "vår" relation, det gör bara att jag har än svårare att knyta an...

    Längre framtid? Just nu? Nä.... Ingen av dem känns långsiktiga på det sättet, tyvärr. Men eftersom jag tycker om dem så pass mycket iDAG, så vill jag vara med dem.. IDAG.

    PS! ALLTID SYNPUNKTER TACK.

    SvaraRadera
  5. Min spontana tanke utan att värdera dem är att antingen inte träffa Fransosen alls av respekt för honom o hans svartsjuka alternativt åka till honom först och senare till Lorenzo.
    Men det låter ju på sig som du hellre åker till Lorenzo först så det är ju upp till dig :)

    SvaraRadera
  6. Alltså, wow, du är så jäkla modig som vågar släppa in oss så nära. Och jag blir så oerhört imponerad över hur medveten du är om både dina egna känslor, men också Parispojkarnas känslor. Sån himla guldperson är du. Kram!

    SvaraRadera
  7. Läste en kommentar ovan där du skrev att du tycker om dem just nu, idag och kanske inte ser en framtid längre bort? Så vill jag också kunna leva, ständigt när man träffar ngn börjar man planera framtiden blablabla, och sen blir man besviken. Tänk om jag också bara kunde känna, den här människan tycker jag om just nu, skit i framtiden, vi får se om hen finns med i den? Då blir man ju inte lika besviken om det inte blir så samt mer öppen för att träffa nya människor!

    SvaraRadera
  8. Sara: Du säger något som jag tror är väldigt nyttigt - antingen vara honom till lags för att hålla honom i mitt liv och lite på hans villkor, för att ändå leva enligt mina "grundprinciper".. Just nu.. Äsch, jag pendlar, ena sekunden känns det som att jag bör säga upp kontakten med honom för att inte skada honom, och andra tycker jag kan umgås lätt och ledigt. Men jo, visst drar Lorenzo lite starkare i hjärtat just nu..

    Anonym: Nä, faktum är att jag inte ser den där framtiden. Kan ha varit så att under mitt förhållande jag hade i fem år, och BARA planerade framtiden och hur allt skulle vara och så slogs ALLT det i spillror, så nu... Gör jag inte det mer. Jag har lärt mig att det oftast kan bli mer besvikelse än man tror, det bäst är bara att leva i nuet. Men det fungerar bara i relationer, allt annat planerar jag minsann i minsta detalj, ironiskt nog, haha.
    Och du har helt rätt - det blir ett fritt och nytt sätt att se på människor och njuta av känslorna man har just nu! Och är de inte dem som räknas?

    SvaraRadera
  9. Vill bara säga att du är så otroligt gullig och charmig i hela din personlighet! Kan sitta och titta om och om igen :) Lättroad kanske, men du är SÅ SÖT!
    Jag ska svara mer på din kommentar hos mig vid ett annat tillfälle. Det har varit lite mycket och för svårt.
    Annars så märks det hur du lyser upp när du nämner Lorenzo. Det är härligt att se. Hur du ska göra kan nog bara du själv avgöra.
    Det är dina känslor och jag förstå att det är svårt när man sårar någon.
    Tror och hoppas att allt löser sig till det bästa och trots allt du ska till Paris och killen i snygga gröna jeans. Sedan hur mycket.. jag har en känsla av att det blir <3 hihii..
    Kramar

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)