Lösenord

tisdag, oktober 20, 2015

Uppföljning + Videoblogg; Alkoholvanor

Så, mina damer och herrar, flickor och pojkar, kvinnor och män, hon och han eller varför inte hen eller den för den delen...
Här kommer den äntligen - den efterlängtade, efterfrågade, oersättliga, omåttligt intressante (nåja) ...

... videobloggen om mina alkoholvanor!





Ja, ni... Och det var väl allt, egentligen. Varken mer eller mindre, faktiskt. Enkelt, inte sant?


Edit:
Nu fick jag en drös kommentarer som undrar lite om hur detta är kopplat till dramat i Paris, och som jag beskrev det i korthet då; "Jag övertalades att besmaka en droppe fruktdrink, vilket i sin tur mynnade ut i skam, missförstånd, tårar och en hel massa jobbig stämning".

Det som hände var väl egentligen att jag och Lorenzo satt vid baren, där en av hans kompisar arbetar som bartender. Han stod och gjorde iordning en drink, och ville att jag och Lorenzo skulle smaka på hans senaste kreation. Han tog upp några droppar drink i varsitt sugrör och erbjöd mig och Lorenzo - jag sade nej och drog mig bakåt, men efter ett par övertygande "allez!" (kom igen!), "c'est juste un petit peu!" (det är bara lite!), "allez, goût!" (kom igen, smaka!) så vet jag inte vad som hände - jag öppnade munnen och den där droppen fruktdrink befann sig helt plötsligt i min mun.

Jag blev stum. Jag förstod inte riktigt vad som hänt, och för mig var det inte droppen alkohol i sig som var jobbig. Det var det faktum att jag tappat mitt nej och gjort något jag inte ville. Jag gjorde mig själv besviken genom att vara svag inför grupptrycket, och jag kände ett så omedelbart och starkt självhat. Jag vet inte vad som kom över mig.

Så egentligen var det inget hemskt som hände - men värre blev det av att jag sprang därifrån in på toaletten och lämnade hans vän med förvirring och jättedåligt samvete... Och tyvärr fick jag inte möjlighet att be om ursäkt ordentligt efteråt heller. Jag blev ju absolut inte arg eller besviken på någon av dem - det var jag som inte hade stått upp för mig själv och det var det som var jobbigt just då.

Men just nu har jag tänkt igenom det, jag har pratat med Lorenzo, och allt känns bra.
Men alkohol tänker jag inte smaka någonsin igen - om jag inte vill.


18 kommentarer :

  1. Intressant video. Tycker det är väldigt bra att du håller dig till det du tror på och inte låter dig övertalas! Utan det är ju ditt beslut och ingen annans. Får jag fråga en grej - hur träffar man vänner och potentiella pojkvänner i Paris? Barer och klubbar känns inte så optimalt.. Så var? Något tips? Hehe :)

    SvaraRadera
  2. Kul att höra dina tankar! Jag var som du när jag var yngre - hade inget som helst intresse av att dricka alkohol och höll väldigt hårt på principen att inte dricka för att det gick emot mina värderingar. Precis som du har jag fått säga nej många gånger, inte alltför sällan till folk som har tjatat och haft svårt att acceptera mitt beslut. Men det gjorde mig bara ännu mer säker på mig själv!

    Det fortsatte så, tills jag med tiden fick en lite mer avslappnad inställning till det hela och för ungefär två år sedan (är 24 nu) provade jag lite försiktigt att dricka vin. Sedan dess har jag insett att det inte är så farligt, och jag dricker lite ibland - när jag själv vill det och så mycket (eller snarare lite) jag vill. Jag är stolt över att jag inte började dricka på någon annans villkor, utan när jag själv kände att jag ville. Det kan vara trevligt att ta ett glas vin ibland, eller en skön känsla att dricka lite mer någon gång och tappa lagom mycket kontroll. Men om man inte vill och inte tycker att man har något behov av det så finns det ingen som helst anledning att dricka alkohol. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  3. Vad hände när Lorenzo och hans kompisar ville få dig att dricka drink?

    SvaraRadera
  4. Jag är mer nyfiken på var den stora ångesten och paniken kom ifrån över att du smakade på en drink, eller missförstod jag bara? X

    SvaraRadera
  5. Vad hände med rom och cola?

    SvaraRadera
  6. Du resonerar som vanligt jätteklokt, så håll fast vid din inställning så länge den känns bekväm, som du säger.
    (Undrar nog också lite nyfiket vad som hände den där kvällen då allt blev jobbigt ett tag i Paris?)
    Hoppas dessutom att du delar med dig av planerna framöver gällande nästa Parisbesök... ;-)

    SvaraRadera
  7. Anonym: Ah, du menar att jag sagt att jag gärna testar rom och cola? Ja, det stämmer faktiskt..! Men vin känns som en mer värdig start.. ;)

    SvaraRadera
  8. Förstår hur du tänker, det där med att det känns onödigt att börja dricka alkohol nu när du inte har gjort det fram tills nu.. Känner exakt samma när det kommer till rökning, knark och annat som är skadligt för kroppen. Har jag hållit mig borta från det i 23 år tänker jag inte börja med det nu liksom, så onödigt! (Har dock testat bara för att se hur det är men som väntat var det verkligen inte något för mig) Men! Alkohol tycker jag verkligen är en helt annan grej. Det är ju ffaktiskt bara skadligt i större mängder och om man dricker vaeje dag. Haha, ett glas vin om dagen ska ju t.o.m vara rätt bra för kroppen sägs det ju ;) Men men, framförallt är ju alkohol så himla gott att jag tycker det är lite synd om du aldrig tar chansen att ens smaka.. Inte all alkohol förstås men ett riktigt gott vin eller en välkomponerad drink är det få grejer som slår. Kan förhöja vilken middag som helst! Sen blir man ju verkligen inte full och tappar kontrollen efter bara ett glas.. Lite mer än så krävs. Tur det, så man kan dicka två tre glas till middagen utan att förändras som person. Lite skrattigare blir man kanske iof men det är bara härligt :) Haha vet inte alls vad jag ville få sagt med den här kommentaren egentligen... Eller jo, att jag förstår hur du resonerar osv men att jag verkligen tycker att du, när du själv känner för det, verkligen bör prova ett glas vin eller två just för att det ät så gott! Det är inte farligt! Och gillar du det inte.. Nej då är det bara att fortsätta med det vinnande konceptet du kört med hittills :) kram på dig!

    SvaraRadera
  9. Anonym: Gud, det var svårt... Jag träffade killar och människor genom att vara ute på promenader, småprata med folk i kön till Monoprix eller bara gå fram till någon i en park och presentera mig. Jag körde lite spontant där jag var, och tänkte "äh, nu kör jag bara!" och försökte att hålla huvudet högt. Själv var jag aldrig på en bar eller en klubb, om inte för att en kille skulle dit för att träffa andra vänner.. :) Så mitt tips är: Prata med alla! Le på gatorna, gå fram till folk som läser på en parkbänk, prata prata prata!

    SvaraRadera
  10. Evelin: Precis så känner jag med. Ju mer man har kraft att göra som man själv vill, desto mer börjar man värdera sig själv också. En fantastisk sak, det där, med integritet. Också att du började dricka på DINA villkor, det måste stärkt dig något enormt.
    Vi får se om jag gör samma upptäckt som dig i framtiden och börjar smutta på något, men just nu mår jag bra som det är :) Tack för din kommentar och dina erfarenheter!

    teruko: Tack! Det tänker jag göra, i alla fall hädanefter. Och ja, jag uppdatera inlägget med lite extra-info, för er nyfikenstrutar.. ;) Enjoy! och planerna.. Ja... Jag har faktiskt inte ens bestämt mig än, SÅ SVÅÅÅÅRT.

    Johanna: Tack för din input! Jag tänker smaka när eller om jag nu har lust, men jag tänker absolut inte göra det bara "för att". Det ska vara när jag själv vill det, och tror jag kan dra nytta av det. Just nu tycker jag Pepsi Max är supergott, så jag håller mig hellre till det. Billigare är det ju med :) Sedan håller jag nog inte med om att alkohol är annorlunda än droger - jag tror att vissa droger är mindre skadliga än alkohol, till och med. Hade alkohol introducerats idag hade det ALDRIG varit legalt, ens i mindre mängder... Men men, nu är det som det är och jag tycker bara vi ska göra det som gör oss lyckliga och det vi kan stå för. Kram!

    SvaraRadera
  11. Om jag inte hade smakat alkohol fram till nu 25 års ålder hade jag nog hållit den principen livet ut! Ändå gillar jag din princip att ska det va, så ska det va, å då ska det va i Paris:):) tycker f.ö att principer är ett rätt intressant ämne!

    SvaraRadera
  12. Tack för att du tog dig tid att svara så utförligt, Emelie! Både roligt och intressant att få ta del av dina tankar och åsikter - som alltid. :) Kram!

    SvaraRadera
  13. Jag är egentligen inte alls särskilt intresserad av själva alkoholen här utan ska såklart psykologinörda lite i det här med grupptryck och gruppsykologi :) om det är någonting jag verkligen respekterar så är det nämligen förmågan att stå emot ett grupptryck och göra det man själv står för. Vi ser ju hela tiden hur samhällen går åt skogen pga hur människor agerar i grupp och att ta avstånd från det är något jag verkligen respekterar! Själv gillade jag inte alls vin frsm till för bara något halvår sedan men har alltid gillat olika typer av likörer och starksprit, så har jag i alla fall sagt nåt om alkoholen också ;) nej, men fortsätt att göra det du tycker att du kan stå för, och drick om du vill, avstå om du vill!

    SvaraRadera
  14. Det här med alkoholnormen och grupptryck är något jag känner igen mig i så fruktansvärt mycket. Jag har ADD och äter Concerta för att få bättre koncentration och så när jag pluggar, vilket innebär att jag inte kan dricka alkohol utan att få allvarliga bieffekter (till och med dö tror jag?). Att gå på fester eller umgås med människor som dricker är rätt så svårt, tycker jag, beroende på vilka man umgås med. Jag har gått på fest i somras med mina vänner och ingen dömer en alls om man inte dricker då det inte ens är säkert att de gör det själva, men när jag gick på fest med min nya klass för ca 2 veckor sedan så häller de i princip i sig alkohol och förstår inte varför jag inte dricker samt försöker få mig att dricka. Att stå emot grupptryck är så svårt och psykiskt påfrestande! Jag hade druckit då om det inte vore för medicinen. Jag känner mig bara mindre på något sätt när man inte är delaktig.

    Jag har faktiskt bestämt mig för att sluta med min medicin. Jag känner att den har tappat sin effekt och att mina ADD- symtom är väldigt framträdande ändå, men jag är inte säker på om det bara är det eller om det är för att jag ska kunna dricka också. Känner mig väldigt svag, såklart, men detta var inte till för att prata om mig utan det jag ville komma fram till är att allt detta får mig att känna så stor respekt för dig eftersom du gör som du vill och så är det bara. Dricker du så dricker du, dricker du inte så dricker du inte. No big deal, liksom. Jag förstår självhatet du kände efter du druckit även om det inte var någon större mängd. Jag har druckit alldeles för mycket alkohol, alldeles för många gånger och i för tidig ålder samt tagit diverse droger för att jag mått dåligt (så självhatet som kommer efteråt är inte en okänd känsla). Grupptryck är så sjukt starkt och det är väldigt läskigt, tycker jag. Att du stått emot det så pass mycket och så pass länge är beundransvärt :) Ett litet "snedsteg" (helt fel ord men du förstår), ett väldigt mänskligt sådant dessutom, under en lång tid utan alkohol och det faktum att du fortfarande vet vad du vill samt förstår vad som hände i baren i Paris är det som räknas.

    Kände att det blev en rätt så lång kommentar och det hade till och med kunnat bli längre. Haha. Var i princip tvungen att redigera mig själv :P


    Jag är glad att du blir glad att jag kommenterar, måste jag bara säga :D det känns bra helt enkelt! Hoppas att jag aldrig kommenterar något som får dig att känna något dåligt, någonsin.

    Kram på dig, Emelie.

    SvaraRadera
  15. Bea: Först och främst! Jag ÄLSKAR dina kommentarer; att du kommenterar; att du delar med dig! Det är så generöst, och dessutom intressant och roligt. Och jag blir så glad att få lära känna dig bättre.

    Vad svårt det måste vara för dig att bli forcerad till ett visst val. Men samtidigt känns grupptrycket inte vara mycket av ett val det heller, och sådant ska man inte heller behöva dras med. Och jag förstår - man vill ju vara med och höra till och.. Det är nog bara en tidsfråga inför att du ska komma in mer i din nya klass, och att du inte ska behöva göra dig till och göra som de andra för att känna att du hör hemma där?

    Hmm.. Oj, vad spännande.. Jag hoppas du tänkt igenom noggrant och vågar testa försiktigt med avslutandet av medicinerna, om det är någon även din läkare rekommenderat. Det kan vara farligt att mixtra med sådant själv, och ofta märker man inte av effekterna som kommer av abstinsensen... Men du verkar vara klok, och jag tror inte du skulle göra något dumdristigt..!

    Vad du är fin, tack!! Och du har rätt - det var bara ett litet snedsteg i min integritet, och inget mer. Ingenting jag inte kan återhämta mig från :)

    Stor kram, Bea!

    SvaraRadera
  16. Hej Emelie!
    Jag är precis som du, skulle kunna skicka den här videon till alla som någonsin har frågat mig om jag vill ha lite alkohol, bara smaka - du kanske tycker det är gott? Det enda som inte stämmer är att jag är 21 och inte blev tillsammans med någon i fem år under mina tonår. Det känns så bra att det finns någon annan som resonerar precis som jag, i varenda liten detalj, när jag översvämmas av människor som tycker att jag är feg och småtöntig. Tack för att du finns!
    //Ebba

    SvaraRadera
  17. Ebba: Nej, men vad fint att höra..! Och vi är inte alls fega och tråkiga - vi är självstarka och vet vad vi vill. Jag tycker, heja oss! Tack för att du kommenterade! Kram!

    SvaraRadera
  18. Du gör MIG glad, Emelie! Ibland glömmer jag bort att jag aldrig träffat dig IRL när jag skriver, haha!

    Nej, precis. Tur är det iallafall att det blir lättare att stå emot grupptryck i och med att alkohol inte är normen för exakt alla längre. Jag tog bara lägsta dosen av min medicin och har även prövat sluta med den förut. Känner mig rätt så lugn och jag vet vilka sorters biverkningar jag brukar få och så ska jag även träffa en läkare nästa månad. :)Men spoken like a true psychologist så har du precis rätt i det du skrivit!

    PS. Alkohol är äckligt i typ alla former förutom sött, mousserat vin. Jag har en gåva (eller förbannelse?) att känna av den rena alkoholsmaken oavsett vad jag dricker och klarar bara inte av det och får rysningar. Haha.

    Hoppas du och din mystery-man (du kanske nämnt vem det är och jag har missat det helt enkelt?) som du har besök av har det supertrevligt (pun not intended).

    :D

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)