Lösenord

tisdag, oktober 13, 2015

Svensk mark, examination och slödagar

Nu är jag tillbaka på svenska marker - på måndagsmorgonen vaknade jag tidigt tillsammans med Lorenzo, och sedan så åkte vi tillsammans in mot Paris. Han mot sitt arbete, och jag mot flygplatsen. Snabbt innan vi båda bytte tåg så gav vi varandra en kyss - men inte adjö, utan på återseende. Vi syns vi redan om 18 dagar.  (Jag ser redan fram emot att se honom igen).




Från flygplatsen blev jag upphämtad av min fina far, som skjutsade mig till universitetet för en helt oförberedd examination. (Jag borde verkligen ha pluggat). Men på ett magiskt sätt (ett Paris-vis?) så blev jag godkänd och fick bra beröm för min halvdana bedrift.




Resten av tiden har jag tillbringat med att äta choklad, godis och smörgåsar och njutit av att jag har nästan en hel vecka av lätt skolgång framför mig (ledig tre dagar av fyra). Jag ska frukostfika med min syster, jobba och göra lite precis vad jag vill. Dessutom tänkte jag knåpa ihop en videoblogg - jag fick en förfrågan om mina alkoholvanor som jag tänkte ta upp, så att ni förstå bättre min situation.

Och sedan kanske ni är sugna på hur "fördelningen" av pojk-tid gick för sig där borta?


7 kommentarer :

  1. Svar "ja" på sista frågan + en undran om tankarna i ämnet inför nästa besök? Är samtliga inblandade överens t ex?
    Grattis till examinationsresultatet!

    SvaraRadera
  2. Brukar inte kommentera men har läst din blogg i säkert ett halv år vid det här laget. Men utbrast glatt (i huvudet) "Ja, en videoblogg!!" när jag läste det och tänkte att det säkert uppskattas mer om jag verkligen för det vidare till dig. Gillar verkligen att läsa din blogg.

    SvaraRadera
  3. Grattis =) Att vila sig i form har flera gånger visat sig vara en vinnande devis ;-)

    SvaraRadera
  4. Malin, Anna Maja, vad glad jag blir av att höra det! Då ser jag fram emot att göra en - tack för att ni säger att det uppskattas och ger mig en extra knuff!

    Och anonym, det kan jag absolut ta upp, tack för tipset!

    SvaraRadera
  5. Hej Emelie. Förlåt - detta är säkert en dum fråga. Men du verkar så klok och snäll så du kanske har något råd. Jag är brasilianare och bor utomlands där jag är på utbytestermin från mitt universitet. Hur som helst, jag gillar landet men är så osäker över mitt utseende. Jag avskydde hur jag såg ut redan i Sverige, men här är det så mycket mer press. Jag känner mig så vidrig. Min näsa är alldeles för bred, jag har jättedålig hy, mitt hår är extremt lockigt frissigt och tjockt. Min kropp är oproportionell. 22 år och har aldrig haft pojkvän. Vågar inte ens kolla på killar då jag vet att jag kommer bli sårad när jag ser deras äcklade blickar. Inte så många vänner. Min mamma har starka narcissistiska drag och trycker ner mig ofta och min pappa bryr sig väl inte så mycket direkt. Alla andra är vackra, har vänner, pojkvän, kärleksfull familj och jag sitter här och bara ogillar mig själv. En blick i spegeln räcker för att jag ska bli nere. Jag HATAR att vara ful. Folk behandlar fula sämre. Jag märker direkt hur folk behandlar t ex mina vackra vänner. Män glor, män gör allt för dem, medan jag mest ses som den fula som är i vägen. Män undviker alltid ögonkontakt med mig när de t ex pratar med mina vänner. Dock glor de gärna i det publika som att de tänker hur ful jag är. Jag vill inte leva såhär. Jag vill vara lycklig och glad. Men jag har inte råd med plastikoperationer. Varje kväll gråter jag över hur ensam och oälskad jag känner mig. Sedan får jag dåligt samvete. För jag är ju välsignad jämfört med många i världen så jag har ingen rätt att klaga. Jag har mat, kläder, tak över huvudet - alltså saker som vissa inte har i världen. Så jag borde vara tacksam.. Men jag är så olycklig :(

    SvaraRadera
  6. PS! Anonym, inlägg två ovan = teruko... Missade signatur ;-)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)