Lösenord

måndag, oktober 12, 2015

Paris: Dag 4, Långmorgon, Cosi och två spektakel

På söndagen var Lorenzo ledig, och det firade vi med lång sovmorgon. Eller ja, förutom när Lorenzo gick upp vid sju och såg på någon motorcykeltävling och sedan somnade om till typ tolv. Hur som haver plirade jag upp till denna lilla vy.




Jag var morgontrött i flera timmar, mellan kaffekokande, tebryggande, morgonpussande och strösurfande på Youtube.




Men vid 13-tiden fick vi till slut ändorna ur och tog oss in mot Paris. Speciellt en ända bekläddes med snygga gröna jeans. Pas mal, säger jag åt den vyn.




I Paris, efter ännu ett snabbt besök på PAUL, så var det dags för lunch. Vi gick till Cosi, som ligger precis bredvid och ändå hade jag aldrig varit där... Hmm.




Men det var ett riktigt gemytligt ställe med menyer till överkomliga priser, med inkluderad dryck + macka/sallad/soppa + efterrätt.




Lorenzo var en gentleman som bjöd, och jag tog en smörgås med mozzarella, tomat, parmesan, ruccola och basilika.




Och medan vi drack och åt, chokladbakelse och nutellabröd till efterrätt, så klurade vi över vad Tea Pigs var för något.




Lorenzo förklarade det som att man kan kallas en liten gris om man dricker te. Jag fann det fullkomligt ologiskt. På vägen ut frågade jag, och då sade de att det var ett te-märke. Va? Har ni någonsin hört talas om te-märket Tea Pigs? (och här trodde jag att jag var rutinerad.)

Sedan tog vi oss vidare ut, och jag beundrade franska fasader lika väl som jag under morgonen beundrat en italiensk baksida.




Vi hann i precis lagom tid för spektaklet! Jag hade nämligen bokat biljetter till en liten teaterföreställning - en fars som hette "250 gr de shit".




Jag måste erkänna att jag var lite nervös innan - jag visste ju inte om jag och Lorenzo skulle gilla det, eller om vi ens skulle förstå.... 




En och en halv timme varade spektaklet, och jag skrattade mer än en gång. Och jag förstod!! Franska kulturskämt, missförstånd, ordvitsar... Efteråt var jag både underhållen - och stolt.

Därefter skyndade vi iväg för att möta upp Lorenzos italienska kamrater på en bar/restaurang.




Olyckligtvis fortsatte kvällen i ett annat sorts spektakel. Jag övertalades att besmaka en droppe fruktdrink, vilket i sin tur mynnade ut i skam, missförstånd, tårar och en hel massa jobbig stämning. Trots att vi tog oss från platsen tog det lång tid innan vi kunde prata ut om det, och den goda pizzan drunknade i trevande förklaringar och frustrerad sorgsenhet.

Inte förrän på väg tillbaka till förorten kändes allt lättare, och jag uttryckte att vi haft vår första dispute (dispyt). Han rättade mig med ordet malaise (missnöje) och jag kunde inte hålla med mer. Men på något sätt löste vi det hela med respekt för den andre, och det var en lärorik situation.

Och det gör bara att jag tycker om honom ännu mer nu.

Precis innan vi somnade gav jag honom en puss på kinden och sade "Je t'adore vraiment" och han tittade tillbaka och sade "Moi aussi, je t'adore, ma belle".

4 kommentarer :

  1. Blev han arg för att du smakade på alkohol?

    SvaraRadera
  2. Daniella: Inte alls, snarare jag som blev arg på mig själv för det.

    SvaraRadera
  3. Tea Pigs gör det Absolut godaste téet i hela världen! Du måste prova! Den med laktris och pepparmint är himmelsk god.

    SvaraRadera
  4. Det vore otroligt intressant om du ville berätta om ditt ställningstagande/förhållande till alkohol. Varför det kändes skamfyllt och ledde till tårar, till exempel. Bara om du vill och känner dig bekväm med det, förstås! Skönt att ni kunde prata ut om det och att det kändes bättre efteråt i vilket fall. Stor kram till dig, du förgyller verkligen bloggvärlden med dina insiktsfulla texter!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)