Lösenord

söndag, oktober 11, 2015

Paris: Dag 3, Burgare, Parc du Palais Royal och fransk finmiddag

Bàde jag och Lorenzo vaknade utvilade efter den fòrsta natten tillsammans, och efter att vi duschat och gjort oss i ordning fick jag làna Lorenzos dator (som i detta nuet) och blogga. Han vet hur mycket detta digitala skrivande betyder fòr mig, och sedan blev jag òverraskad med en nutellasmòrgàs och ett glas juice i allt mitt knapprande.


 

Vilket jag tyckte var helsòtt och sà romantiskt och perfekt enkelt.

Vid elva-tiden drog vi oss vidare fòr att àka in till Paris - Lorenzo skulle nàmligen jobba 12-19:30 pà PAUL och jag skulle ha tid att àterupptàcka Paris pà egen hand. Olyckligtvis blev det bàde strul med bankomatuttag och fòrsenade tàg, sà Lorenzo var tjurig och halvsov under hela resan in till Paris.

Sjàlv smygfotade jag mest.



Fòr titta - trots butterheten àr han ju sà VANsinnigt snygg. Arghghgg.

Jag làmnade sedan av honom vid centralstationen och fortsatte ett tag sjàlv, och tog en promenad mellan Auber och upp mot Saint Georges. Pà vàgen stòtte jag pà en hel del fotokràvande byggnader.




Ooooch sà stannade jag fòr att ta selfies, givetvis. C'est obligatoire.






Till slut kom jag fram till min slutdestination - jag hade bestàmt lunchdejt med fransosen, och vi skulle testa ett nytt hamburgerhak, givetvis! Precis som pà den gamla goda tiden!!

Hàr àr stàllet vi var pà (och om ni tittar noggrant kan ni skàda ett par hamburgersugna filurer i spegeln). 




Sàhàr sàg burgaren ut. 



Ràtt pluttig och halvdan, enligt mig. Fast baconet var gott! (Men bacon àr i regel alltid gott...).
Sedan hade vi ett litet jobbigt samtal dàr han blev lite butter òver att jag tràffar Lorenzo, och det var nàra att han bròt kontakten helt. Fast i slutàndan visade det sig att det var inte alls det han ville - men ibland tar svartsjukan òver.

Vi talade igenom allt och vi kom fram till att àven om upplàgget inte àr optimalt fòr honom, sà àr han glad att fà vara nàra mig, och vill vara med mig den tid som finns. Och fòrsòka acceptera hur det àr. Hm. Vi fàr se hur det gàr, helt enkelt, men vi beslutade att strunta i komplikationerna och valde att gà en kramvànlig promenad istàllet.




Typ sàhàr.



Nàr vi kommit in i Parc du Palais Royal och jag bòrjade knàppa bilder sà tog han tag i min arm och sade att "Det àr dags att jag tar lite bilder pà dig hàr i Paris, till din blogg!".






Alltsà <3 <3 <3

Sedan sade vi adjò fòr en svàng, och jag stack fòr att mòta upp min spanska PAUL-kollega Diana fòr lite café-hàng. Vi drack te och skvallrade om alla kollegor pà PAUL, om Lorenzo, musik, psykologi och skillnader mellan Frankrike, Sverige och Spanien.




Hàr hann jag bland annat med ànnu ett glàdjefyllt besòk hos PAUL, krama de kollegor jag inte tràffat under gàrdagen och pàminnas om alla de goda bakelserna jag hade inom ràckhàll bara ett par mànader sedan. (Jag làngtar redan till nàsta sommar).

Vid 19:30-tiden slutade Lorenzo, och vi gick och satte oss pà Pont des Art och diskuterade middagsalternativ. Franskt eller italienskt? Franskt eller italienskt?




Vi beslutade oss fòr att det skulle bli italienskt imorgon, och franskt samma kvàll. Vi gick till ett stàlle jag varit pà tidigare, och dà blivit ytterst imponerad. Fin, stilren interiòr, seriòsa servitòrer, bra mat och hàrlig fransk stimmig stàmning. Efter tjugo minuter fick vi plats.




Lorenzo satsade pà konfiterad anka och òrtstekt potatis.



... Medan jag sjàlv tog en stor bit biff med ostspàckad potatismos och bearnaisesàs. 




Och alltsà mmmmm vad gott det var! Vi njòt och àt och njòt och pratade om dagen som varit - vad som hànt pà jobbet idag och vad jag haft fòr mig.

Infòr efterràtten hade vi bàda exakt samma tanke: Glass hos Grom! Precis som vi brukade gòra pà tiden jag bodde hàr. Och eftersom Lorenzo àr megapolare med typ alla som jobbar pà Grom (hela bunten italienare, ni vet) sà blir man alltid lite extra bortskàmd.




En stor bàgare med saltad karamell, extramòrk choklad och vanilj-kak-smak och sedan adderades en stor klick gràdde pà det. Alltsà glass glass glass.

Pà vàgen hem till fòrorten igen hade klockan redan hunnit bli òver midnatt.




Sà dagen avslutades precis som den bòrjade: med en snygg sovande italienare pà tàget.

2 kommentarer :

  1. Oj så mycket smarriga saker ni hunnit med =)
    Jobbigt med sådanna där samtal, men oftast känns det bättre efteråt. En rak och öppen kommunikation tror jag stenhårt på; kanske inte alltid den mest bekväma vägen, men på lång sikt är jag övertygad om att det lönar sig. Ärlighet varar längst som det brukar heta.

    SvaraRadera
  2. Antar att du återvänt nu och då ser fram emot nästa Parisbesök, som väl är snart? Blir det samma boendeupplägg eller har utvecklingen påverkats?
    Låter som om du haft ett härligt besök hur som helst!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)