Klippning, halloumi och en Lennox

Måndag, måndag, måndag. En alldeles sedvanlig, normal måndag. Jag vaknade upp av mig själv kring 9-tiden, och satte på mig enkla paltor. Posade lite ansträningslöst ("amen tjena här står jag och bara hänger mot skafferiet i mitt kök helt naturligt") och påminde mig själv om att det nu bara är tre dagar kvar till dess att jag åker.

Fast det kunde jag inte göra länge, för vid tio-tiden tog jag mig hemifrån - här bor jag! - för att gå och klippa mig. Man måste ju göra sig fin för besök i sin favoritstad.

Efteråt blev det typ såhär. Lite likadant, fast kortare, fräschare och lite mer uppklippt. (Jag vet att jag ser ledsen ut men det var jag inte, faktiskt.)

Därefter skyndade jag vidare, för jag hade en lunchträff med min far. Vi möttes precis utanför där jag bor, och den Grekiska kolgrillsbaren.

Där pappa åt kycklingspett med pommes. Det var nog en månad sedan vi sågs sist, och nu hade vi äntligen tillfälle att prata ikapp om hur skolan går för mig, den kommande resan, hans nya hus på Kanarieöarna, hans jobb, löneförhandlingar och lite ditten och datten. Här är han, min gamle far. 

Själv körde jag stenhårt på en av mina favoriter; halloumi.

  Halloumi, halloumi, halloumi, jag kan skriva en kärleksdikt om dig..! 

Och efter att ha gått lös på salladsbordet och medkommande vitlöksbröd, så var magarna mätta och fader gav mig skjuts till Psykologiska Institutionen. Jag hade nämligen en föreläsning i Terapeutiskt förhållningssätt.

Nu är det allt bra att spetsa öronen, för om bara några veckor kommer vi bli tilldelade vår första egna, äkta klienter! Kan ni tänka er?!

Efter att ha lystrat noggrant, rollspelat och diskuterat genomgående så slutade jag lagom till 16-tiden, och tog mig vidare hem till min syster. Där väntade den här spillevinken.

Som kastade sig över mig, stal mina vantar och min mössa, slickade mig över munnen och slog mig återkommande med svansen i ansiktet.

Men jag åkte ju inte dit enbart för hans skull, utan även för Klaudia och min syster. Där bakades det citron-vanilj-dumle-muffins, och jag kom lagom till att småbabbla, planera lite äventyr inför Paris och boka in en kommande frukostdejt med syrran. Det är rätt härligt att bara kunna åka dit, inte göra något speciellt, få umgås lite och inte känna några underhållningskrav.

Efter en hundpromenad sade jag adjö till min syster på busshållplatsen, och sedan åkte jag hem till mig och tog det lugnt.

Eller tog det lugnt och tog det lugnt - packade frenetiskt, bloggade, undvek att plugga, peppade inför torsdag, Whatsapp:ade med JP, skrev mail, såg på Paradise Hotel, pratade med Redoy i telefon, Skype:ade med Lorenzo och ba LIVET.