Lösenord

tisdag, september 22, 2015

Videoblogg; med sju och en halv minut av DET HÄR

Så kom den där videobloggen jag nämnde...
Igår när jag kom hem från tentan satte jag mig platt på min datorstol, tryckte på "spela in"-knappen och lät det här komma ut.





Lite polyamorösa bekymmer; att tycka om flera på samma gång; principen med självständiga relationer; svårigheter i förståelse...

Vad mycket knas som kan gömma sig i min minimala skalp. (Kom gärna mer era synpunkter, tips och tankar!)

9 kommentarer :

  1. Väldigt intressant att lyssna på! Jag tycker att du förklarade polyamorin otroligt bra. Det låter väldigt spännande och fantastiskt att kunna känna så för flera personer och jag förstår det på sätt och vis, för kärlek och känslor har ingen maxgräns. Men tyvärr är jag nog väldigt monogam i mitt sätt, för när jag har träffat någon så finns ingen annan i mina tankar... Hehe. För övrigt måste jag bara säga att du har världens mysigaste röst!

    SvaraRadera
  2. Sarah: Haha, tycker du? Nu när jag lyssnar i efterhand tycker jag inte alls att jag förklarade mig tydligt, det låter som rena tramset... Men det är det inte, jag lovar!
    Men jag förstår dig med, och jag tycker inget sätt att känna och tänka är rätt/fel! Blir man helt stormförälskad i enbart en, då ska man ju köra på det! Go go go! ¨

    OCH TACK för röst-komplimangen! Hade stora komplex när jag var yngre att jag hade en sådan basröst, haha..!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker, precis som Sarah, att du förklarade polyamorin väldigt bra! :) jag förstår verkligen hur lockande och underbart det måste vara att vara så fri i sitt sätt att känna, att tillåta sig själv att känna så inför fler än en person och hur pirrigt det måste vara!

    Men jag förstår också hur fransosen känner det. En tanke som slog mig när du pratade om honom är att hans känslor för dig måste vara i sådan konflikt med hans känsla för monogami och att vilja kalla dig för sin, och bara hans liksom. Samtidigt så skulle han väl inte fortsätta vilja träffa dig om det sårade honom för mycket, tänker jag? Han förstår väl även han det fina i kärleken och han måste på något sätt inse (långt inne) att kärleken kan delas och den fortfarande är lika fin för det :)

    (Hoppas mina tankar är okej). Kram på dig Emelie :)

    SvaraRadera
  4. Ett riktigt dilemma!

    Vad jag inte gillar med monogamin är nog tanken om ägandet - att på somliga vis äga en annan människa och kunna begränsa den personens rörelsefrihet genom att helt enkelt förbjuda den att umgås på vissa sätt med andra människor.

    Första gången jag kom i kontakt med poly så gillade jag det inte. I den stunden var jag på "andra sidan" och ville helst ha den här personen för mig själv. Nu i efterhand tänker jag att det egentligen inte var poly som var problemet. Problemet var bara det att vi hade olika starka känslor för varandra. Hade han haft lika mycket känslor för mig som jag för honom så hade det antagligen inte gjort mig något ifall han också ville vara med andra - då jag ändå hade vetat att han tyckte väldigt mycket om mig hur som helst. Men eftersom jag visste att han inte var kär i mig så kände jag mig väll rädd för att bli lämnad helt enkelt. Relationen kändes så skör - och extra skör eftersom han träffade andra.

    Kanske fransosen inte vågar lita på att du tycker lika mycket om honom som han tycker om dig? Eller kanske du inte tycker lika mycket om honom som han tycker om dig? Kanske är det något sådant som är en del i hans oro... Utöver hans tveksamhet inför polyamorin.

    När olika personers känslor inför varandra har för stora skillnader (eller tros ha det) så verkar det lätt bli problem.

    Själv är jag för tillfället monogam. Inte för att jag slutat tro på poly. Men jag stod inför ett val helt enkelt och valde vid tillfället monogamin.

    SvaraRadera
  5. Läste så fint om polyamorös när jag googlade för att läsa mer, visste inte att begreppet fanns ens förens jag läste det här. Då stod det i alla fall bland annat att de var dem som hade förmågan att känna som du gör i kärleksrelationer, och det tyckte jag var fint. Att det var en förmåga, alltså något bra. Bara det att alla inte har den förmågan men att man kanske kan utveckla den eller inte som det mesta andra här i livet

    SvaraRadera
  6. Bea: Tack! Jag vet - jag kan också förstå fransosens känslor. Jag har ju själv varit i ett monogamt förhållande först 5 år, och sedan 1,5 år med en annan. Så jag vet vilka känslor som han erfar, och hur han skulle vilja att det vore. Och han vet ju på vilken spelplan vi spelar - jag kan erbjuda honom detta av mig, och just NU tycker han att det är värt det. Men ingen vet - vi har båda sagt att så fort han blir kär i någon annan vet vi ju att han kommer att gå vidare. Men till dess är detta bra nog för honom, menar han. Han tycker ju om mig, och jag tycker ju om honom.

    Dina tankar är ALLTID okej, tack för att du delar med dig! Stor kram, Bea!

    SvaraRadera
  7. Helene: Jag håller med dig til 100%. Ägandet kan lätt bli destruktivt och förstöra så mycket mellan ett par. Och jag förstår vad du menar - det måste vara svårt att inte vara på samma nivå känslomässigt. Men om han är poly och han gillar umgås med dig - varför skulle han avsluta det? Och det kunde ju bara fördjupas?

    Och jag tror definitivt det ligger något i det du säger. Fransosen misstänker nog att jag inte är ENBART med honom för att jag inte tycker om honom MYCKET NOG. Men så är det inte alls för mig...

    Och jag dömer inte, jag tycker monogami kan vara precis lika vackert som polyamori. Det är ju känslor i grund och botten :)

    SvaraRadera
  8. Em: Ja, visst är det vackert? Jag tror skarpt på att det kommer lättare för vissa, svårare för andra. Men det viktigaste är ju att alla skapar sig de relationer/n som gör dem lyckliga!

    SvaraRadera
  9. Anledningen till att förhållandet tog slut med killen som var poly var för att vi inte mådde helt bra i relationen. Det var nog samma anledning som att du valde att avsluta en relation nyligen... Vi tyckte ju om varandra, men kunde inte komma överens om hur vi ville ha det. Och jag hade kärlekskänslor för honom och han hade inte det för mig. Vi höll oss ifrån varandra i några månader, men det senaste 1,5 åren har vi umgåtts som vänner och ibland något mer.

    Kanske fransosen tror mer på att dina känslor för honom är starka när/om han börjar förstå poly bättre:)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)