Lösenord

fredag, september 04, 2015

Svar på frågestund + liten videoblogg

Så tänkte jag att jag kör igång direkt - det kom in himlans många bra frågor (satt och fnittrande vid läsandet av dem och tänkte; åh, vilka smarta, härliga läsare jag har som skriver så intressanta frågor!) och var tvungen att svara på dem direkt.

Sedan, i sista stund, kom Lovisas bunt frågor och en önskan om videoblogg, så då... Gjorde jag en liten, bara för dig, Lovi!
(och dessa frågor du skrev som jag inte besvarade hade redan besvarats i texten, givetvis)...

---

Hur mår du?
Oj, vilken bra fråga... Mycket upp-och-ner. Ena stunden skrattar jag och ser glatt på livet, andra stunden är jag nedstämd, rädd och orolig för att inte klara pluggandet/hinna med att jobba samtidigt/saknar mina pojkar... Övervägande det sista, tyvärr. Detta plus en extrem Paris-längtan (kollar redan på flygbiljetter).

Hur funkar det här med att ha flera pojkvänner? I Sverige är det ju inte lagligt att vara gift med flera tex - om du skulle vilja bli seriösare med någon av dem - hur fungerar det då?
För mig är det redan mer eller mindre "seriöst" med vissa av dem - jag bryr mig så fasligt mycket om dem alla tre, och jag kan inte tänka mig mitt liv utan exempelvis Redoy. Däremot har jag inte ens funderat i termer av äktenskap och barnafödande ännu, men jag spekulerar i att jag nog kommer vilja vara monogam vid tiden jag skaffar barn (för barnens skull).
Men till dess går jag efter mantrat att bejaka mig själv och mina begär/impulser/viljor och bara älska, njuta och flirta så mycket jag vill!

Du skrev i något inlägg bakåt att du och Redoy talade med era respektive flick/pojkvänner i telefonen. Vem är din pojkvän? är det Mr French? =)
Hehe.. Jo, det kan man påstå... Det är fransosen jag sitter och whatsapp:ar med några gånger per dag, och även italienaren vill jag påstå är lite av en pojkvän numera. Dessutom är italienaren på besök mellan lördag-onsdag, kan ni fatta?! Jag fnittrar och rodnar och är så smickrad!
... Och fransosen sade att han ska nog komma i mitten av oktober och träffa mig..!

Har googlat lite på polyamori och uppfattar då att det finns många tolkningar av begreppet. Blir nyfiken på vad det innebär för dig personligen, på både det psykiska och det fysiska planet. Undrar också om samtliga tre nämnda män delar din uppfattning? (Du skriver t ex att fransosen verkade lite ledsen över italienarens besök... Är det något du diskuterat med alla tre?)
Superb fråga! För mig innebär polyamori att jag ger mig själv tillåtelse att lära känna nya personer, både psykiskt och fysiskt, och inte hindrar några känslor att bildas mellan oss. Det innebär att jag lever enligt premissen att kärlek inte är en förbrukningsvara. Kärlek; den sprids - den delas inte - mellan människor. "Pojkvän" för mig är en väldigt vag term som jag egentligen kan leva utan, men för att (för er) benämna en person som jag bryr mig väldigt mycket om, som jag tänker på mycket och som jag erfar både starka romantiska och erotiska känslor gentemot.

Fransosen är lite annorlunda från de andra, för han lever fortfarande med ett monogamt huvud. Han accepterar och respekterar att jag är polyamorös, men anammar inte riktigt konceptet själv. Därför verkar han kämpa med tanken på att jag ser andra - trots att han i teorin förstår och försöker må bra över det. Men det är som med allt - polyamori är en svår sak och ingenting man kan vända om till på en dag. Det tar tid, mycket tankeomstrukturering och ett helt nytt förhållningssätt till relationer.

Italienaren och Redoy är dock helt med på poly-tåget, och pratar om varandra och andra med lätthet.

Har du träffat din pojkväns flickvänner? Har han träffat dina pojkvänner? Känns det okej eller undviker ni det för att det känns konstigt? 
Nej, inte än! Men jag har hört mycket om dem, och jag skulle så-så-så gärna vill träffa dem - speciellt ena av dem som Redoy är stormförälskad i. Den andre kämpar fortfarande med konceptet (likt fransosen) så henne vill jag inte tränga mig på...

Redoy har heller inte träffat någon av mina pojkar - italienaren och Redoy skulle gärna träffas, men tyvärr fungerar inte det logistiskt (Redoy är i Linköping denna helg). Fransosen tvärvägrar och avskyr resterande pojkvänner. (som sagt, kämpar).

En lite knasig fråga kanske. Jag tycker att det är väldigt fint med din polyamorösitet (?) och minns särskilt det du skrev om att det får dig att känna mer och mer kärlek. Verkar vara en otroligt vacker relation att kunna dela med så många. Min fråga är så här: hur många skulle du kunna tänka dig att vara med samtidigt? Kan det bli "för mycket", känner du att du har någon gräns eller kan kärleken sträcka sig hur långt som helst?
Det är precis så det är! När jag inte begränsar mitt känsoliv och tillåter mig själv tycka om flera (utan att ha dåligt samvete!) så känner jag mig bara mer och mer fylld av kärlek. Fler anledningar att ha fjärilar i magen, mer frihet att våga vara jag, att våga acceptera att jag är mänsklig och inte förtrycka minsta känsloförnimmelse.

Oj, det var en superintressant fråga - tack! Jag känner att jag just nu har tre personer jag bryr mig om lite extra på ett romantiskt plan, och detta tycker jag fungerar alldeles ypperligt (speciellt eftersom alla inte bor i samma stad). Men däremot tror jag inte att jag skulle hantera att ha flera - främst på grund av tidsaspekten. Jag menar, jag har redan stort behov av ensamtid som det är, och att ha flera att sakna, åka och hälsa på, skriva till.. Det skulle nog kunna göra rätt ont att ha så många att tycka om som man inte har tillgång till.

Men känslomässigt, så skulle jag nog kunna älska hur många som helst! Men sakna hur många som helst.. Nää.. Det räcker med att sakna tre stycken.

Jag är nyfiken på din uppväxt? Hur har den sett, var är du född? Kommer du från STHLM eller har du bott på landet?
Jag föddes i Danderyds Sjukhus, men bodde mina första levnadsår ute på Djurö när mina föräldrar fortfarande var tillsammans. Eftersom mina föräldrar skiljde sig när jag var tre år, har jag därefter alltid bott i olika hem - alla i Stockholms-trakten. Mamma på norra sidan stan, far på södra. Därför har jag pendlat mycket och har haft alldeles för många pendeltågsstationer som hemstation (mamma älskade att flytta, gärna en gång varannat år).

Men jag har haft turen att mina farföräldrar alltid bott på landet, ute i skogen, och därför har jag varit mycket ute i naturen som ung.

Varför vill du bli psykolog? Har din anledning "förändrats" sedan du började studera det på allvar 
(i och med nya tankesätt osv menar jag)?
Jag bestämde mig för att bli psykolog när jag var 12 år - även fast jag på den tiden nog inte ens visste var det var. När jag sedan började läsa psykologi på gymnasiet klickade det direkt; det är klart att det är det här jag vill göra!
Sedan dess har jag inte låtit mig något stoppa mig, och jag älskar psykologin. Däremot kan jag medge att nu, under termin 7 har det blivit riktigt jobbigt, riktigt svårt, riktigt tufft, och det sägs att många under denna tid blir utbrända och får spontana gråtattacker under studietiden.. (Och dessutom sägs det att termin 8 kommer bli värre!).
Men pluggandet och innehållet i sig har inte förändrat min åsikt om det - psykolog är fortfarande mitt drömyrke.

Hur känns det att plugget nu dragit igång igen? Pepp? Pluggångest? Hur funkar det på psykologprogrammet, läser man en kurs i taget eller flera parallellt?
Jättestressande. Jättejobbigt. Både pepp och ångest blandat, men mest ångest faktiskt. Vilken rivstart termin sju har.. Och vi läser flera kurser parallellt, vilket bara ökar pressen.... (men bannemig om jag inte ska klara det här!).

Undrar bara vad som hände med hon lina du hängde så mycket med i början av ditt år i Paris? Åkte hon hem tidigt eller blev hon sjuk eller något?
Nej, Lina fanns kvar under hela tiden och jag hoppas hon hade ett super-år i Paris, precis som jag! Jag märkte efter en tid att vi inte riktigt passade bra som vänner - vår relation blev inte gynnsam för någon av oss, och jag beslutade att det nog var bäst om vi gick skiljda vägar. Jag ångrar inte mitt beslut, för jag tror det var det bästa för mig, och jag önskar henne allt det bästa!

Det här är en dålig fråga.. Men hur hanterar man dålig självkänsla? Har bott i Paris en vecka nu, inte en enda man så mycket som tittar på mig. Medveten om att det kanske låter en aning narcissistiskt, men alla säger ju hur flirtiga fransmän är, och så är det ingen som ens noterar ens existens. Samma i Italien. Min familj och vänner säger att jag är söt men verkligheten bevisar ju motsatsen. Detta får mig att bli halvt deppig..
Dålig fråga?.. Inte en chans, lilla du! Och bara det faktum att du direkt ursäktar dig med en dålig fråga, visar tydligt att du behöver en liten självkänsle-boost!

Jag skulle verkligen inte oroa mig om jag var du. Jag tillbringade många långa promenader och utflykter i Paris, men det var nästan aldrig någon stannade mig på gatan och sade "MEN WOW VILKEN PINGLA!"... Men på tal om blickar... Så tror jag att det i ditt fall kanske handlar om just din brist på självkänsla. Din utstrålning; hållning, påverkas så otroligt mycket av vad du tänker om dig själv. Hur snygg du än är utseendemässigt, så är det ingen som kommer se det om du inte tror på det själv. Räta axlar, självsäker gång, stort leende, stolt hållning.. Jisses, vad man kommer långt på det!

Testa själv: Gå längs gatorna, och tänk inte på att bli utspanad; spana ut killarna själv! Försök få ögonkontakt med dem och le.
Jag undrar; vad har du att förlora?

Så videoblogg.. Gud, vad jag babblar på...


---

Imorgon ska jag vakna, jobba, och sedan tjoff iväg och möta upp Lorenzo på flygplatsen. Jag är så nervös och pirrig och förälskad så jag vet inte vad jag ska göra med mig själv...

25 kommentarer :

  1. åååh vad härligt att se dig i videoformat!! säger inte nejtack till fler! och klok är du också :)

    SvaraRadera
  2. Mimmi: Åååh, vad du är söt! Tack! Nu blev jag videoblogg-peppad!
    (Och visst? Det om att sexuella akter gentemot hundar är olagliga var särskilt klokt, tycker jag..!)

    SvaraRadera
  3. Hei Emelie! Eg har aldri kommentert på bloggen din før, men eg synst den er veldig veldig fin, pluss at du skriv så utruleg bra! Eg bur sjølv i Frankrike, så synst det var veldig gøy å lese om alle dine eventyr i Paris. Personleg tykkjer eg at fransk er eit ganske krevande språk å beherske (spesielt uttalen), men det verkar som om du er veldig flink på fransk, sidan du til og med vart tatt for å vere 'fransyska' (félicitations!)! Kunne du kanskje laga ein liten video der du snakkar litt på fransk? Hadde vore veldig gøy å høre! :D

    SvaraRadera
  4. Men vad sööööt du är Emelie!!
    Och vad annorlunda du uttalade redoys namn gentemot hur jag tänkte mig!

    SvaraRadera
  5. Oh, du lät inte alls som jag förväntat mig!! Stort plus för videoblogg 💕

    SvaraRadera
  6. Oh, du låter inte alls som jag förväntat mig! 😁 stort plus för video!!

    SvaraRadera
  7. Men gulle i videoblogg!!!!!! gör flera!!!!!!!!
    ok förlåt för tråkig kommentarer men det var essensen i det jag ville få fram, hhaa!

    SvaraRadera
  8. Woooh, boo, riktigt bra svar på alla frågor måste jag säga. Öppen och ärlig som vanligt. Speciellt, självkänslefrågan... det ligger något i det du säger, men tänker ocksåm att det är viktigt att man ser det långsiktigt och som en process som man får ständigt jobba på. Finfina läsare du har, emli. :D

    Tänkte också passa på att komplettera lite med pojkvän-etiketten för våran egen del. Vi hade ju den under en tid av våran relation och det var mysigt/trevligt, men vi har kommit varandra otroligt mycket närmre sen vi tog bort den. Vi är vi, är väl det enklaste sättet att förklara det på.

    SvaraRadera
  9. MEN VAD NI ÄR UNDERBARA <333

    tone: Jag håller med om att franska är ett svårt språk.. Men jo, om du vill, skulle jag kunna publicera en liten fransk video.. Något speciellt du vill att jag ska prata om? :)

    Sara: Haha, gjorde jag?`Nu blir jag nyfiken - hur har du tänkt att det uttalas? :D Och tack!

    Dani: Vad kul att du uppskattar!

    Emelie: Ahaha, you like? :* Men eftersom jag fick DET HÄR genomslaget bör jag verkligen göra flera..! (och det var en av de BÄSTA kommentarerna, utropstecken IS TAH SHIT).

    Redoy: Du har sannerligen helt rätt, hjärtat. Himla svårt att svara på en så djupgående fråga i en frågestund - jag hade hellre velat ta in henne i min privata terapi-vardagsrum och bara prata-prata-prata ut om detta och faktiskt komma någonvart - hitta en självkänslegrund att bygga vidare på..

    Och ja, precis. Men eftersom omvärlden (bloggvärlden) skulle nog se mig och fransosen som närmare just pga etiketterna, så kan jag försöka förklara att vår relation inte är underlägsen just för att vi inte benämner vår relation på samma sätt.. :)

    SvaraRadera
  10. Shises vad du är UNDERBAR!!! Följt din blogg sedan starten (m kortare avbrott etc) men den och du ligger mig varmt om hjärtat. Tittar in flera ggr om dagen (stalkervarning!!) och att höra din röst var ju bara fantastiskt. Love love love

    SvaraRadera
  11. Älskar din röst! Fler videobloggar:)

    SvaraRadera
  12. Man blev lite glad av att se dig, kul! Och bra svar på bra frågor!

    SvaraRadera
  13. Jaa, gör en fransk video!!
    Hade varit så roligt att höra dig prata på franska, i alla fall är jag väldigt nyfiken på det :) vad jag har förstått det som verkar det ju vara ett flertal av dina läsare som kan en del franka. Kanske kan du prata om dina trix för att lära dig bättre franska, din relation till språket och till landet och kulturen. Kanske berätta vad du uppskattar mest/minst med landet och även med paris? lite olika franska tankar lixom, på franska! Hade vart hur kul som helst i alla fall :) och denna videoblogg var också väldigt bra, jag röstar för fler även jag!

    SvaraRadera
  14. yey! :D känner mig ärad som fick som jag ville: en videoblogg! och även om jag hade höga förväntningar så skuttade du över den ribban med lätthet med din spontatitet och gullighet. och klokhet! tycker absolut du ska köra på fler videos, kanske är din grej att lattja med att bara sitta och snacka in i kameran på tema ca "det här gjorde jag idag". det skulle vara kul!

    och ps: när du sa att du tänder på människor istället för att anse dig ha en läggning, är inte det rätt så typiskt att vara queer?

    puss!

    SvaraRadera
  15. Oj vad svårt men red och sen som slutet på oboy= redoy. Haha är ingen hejare på att skriva fonetiskt :p

    SvaraRadera
  16. Hej där! Är lite sent ut med att kommentera, men så glad jag blev när jag kollade här idag! Super med videobloggsinlägget, visar precis vilken härlig person du är. Kram!

    SvaraRadera
  17. Wow! Du låter annorlunda jämfört med vad jag föreställt mig. Så otroligt klok, modig och vacker du är i dina åsikter och din syn på hur du vill leva ditt liv. Många som kan lära sig massor av dig! Jag imponeras alltid av hur bra du förklarar saker och ting.. så att det alltid blir så självklart fastän det inte alls är så i det här samhället.
    Sluta aldrig blogga och fler videoinlägg vore kul :)
    //Em

    SvaraRadera
  18. annii: men shit, var har du varit hela mitt liv?! Bara från ditt sätt att skriva, din attityd, gör att jag vrålgillar dig redan! Vad fin du är, tack!

    Anonym: Nämen, vad kul, tack! Det kommer nog en till i framtiden, efter detta fantastiska gensvar ;)

    Sara: Hahaha, vad din kommentar fick mig att skratta. Jag trooor jag förstår vad du menar ändå. Men nu vet du hur jag brukar säga det, kanske lättare att läsa det i bloggen då framöver ;)

    teruko: Ja, du kan ju uttala dig - en av mina få läsare jag faktiskt fått träffa ordentligt och umgås lite med. Jag är glad att du finner mig genuin i videobloggen (jag måste erkänna att det kändes väldigt udda att spela in en monolog på det där viset)... Men riktigt roligt var det!

    Em: Ååhååh, vad du är fin mot mig... "blir så självklart fastän det inte alls är så" är bland det vackraste jag hört på länge. Det är beundransvärt.
    Tack, Em! Jag ska definitivt göra fler videoinlägg, om jag får så fina kommentarer till svar <3

    SvaraRadera
  19. Underbara du!!! Jag, likt alla andra, älskade videobloggen! Hela din sprudlande, mysiga, finurliga, kreativa personlighet fullkomligen lyste ur den! Jag fick känslan av att vi två satt mitt emot varandra i soffan/sängen i Paris igen, en mörknande kväll, och pratade om allt möjligt. Saknar dig!!! <3

    SvaraRadera
  20. Du är UNDERBAR Emelie! Bara en riktigt genomfin människa verkar du vara :D vilket märks också eftersom du har en del folk kring dig och att människor reagerar bra till dig i huvudtaget, det är ju bara bevis på att man är en vettig människa. Kanske låter töntigt att säga (men jag säger det ju ändå givetvis) så är du en person som jag vet att jag själv bara skulle kunna umgås med!
    Jag är förövrigt glad att du verkar må bättre nu, även om tankarna snurrar lite som du skrev. :)

    (Ps, hoppas du gör en till videblogg :D )

    SvaraRadera
  21. Åh du verkar SUPERHÄRLIG! Dig skulle man haft som vän!

    SvaraRadera
  22. Jag tycker också om poly. Känns mer naturligt tycker jag - att inte "stänga" av sina känslor bara för att man för stunden inte befinner sig med en viss person - och därmed kunna vara mer öppen för olika personer^^

    SvaraRadera
  23. Bea: MAWW. Tack tack, jösses, vilka komplimanger, och vilka argument som stärker komplimangerna och jag blir bara så så smickrad! Nästan orättvist att du vet så mycket om mig och jag inte vet något om dig... Kanske kan prata närmare någon gång? Tack igen, och visst, det kommer nog fler videos!

    Alice: Fina människa!!

    Helene: Visst gör det? Man behöver inte begränsa sitt beteende, sina känslor eller sina personlighetsuttryck till enbart en person, om det inte är vad man vill (givetvis) :)

    SvaraRadera
  24. Vilken röst! Vilken charm! Jösses vilken lugnande känsla du gav igenom videon, haha! Dig kan man lära sig mycket av. Tack för din blogg och tack för att du är du.!

    SvaraRadera
  25. Sofia: Men åh!! "Tack för att du är du"... Wow, tack, verkligen. Den tog! <3

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)