Jag menar... Jag har inte pluggat på ett helt år. Kommer jag ens ihåg hur man gör? Vad är studieteknik för något? Har jag verkligen tillräckligt många markeringspennor i olika färger? Tänk om mina nya klasskamrater inte är snälla mot mig?
När jag tog mig in i klassrummet möttes jag av denna förgrund. Nu har det varit dags för oss studenter att välja psykologisk inriktning, och jag valde (trumvirvel)...
KBT. Givetvis.
Hela den tre timmars långa introduktionsföreläsningen gjorde det bara ännu värre än det varit innan. Det började krypa i kroppen på mig när jag fick höra om allt jag ännu inte kan, men är tvungen att lära mig på alldeles för kort tid.
Ju mer jag insåg att det fanns att göra, desto mer påmind blev jag om stressen och rädslan att misslyckas. Usch, så jobbigt det är att vara perfektionist med tendenser till GAD, alltså.
I vilket fall gjorde jag det bästa för att lugna ned mig efteråt. Åka buss. Åka buss länge.
Min egen lilla terapi-stund, sådär.
När jag väl kom av bussen och möttes av snälla solstrålar så kändes det lite bättre. Jag tog några selfies för att föreviga ögonblicken.
Och sedan gick jag hem och pluggade fyra timmar i sträck. Till kvällen skype:ade jag med fransosen för första gången, och det var ett fint samtal där vi uppdaterade varandra på vad som hänt och jag gav honom en virtuell rundvandring i min lägenhet. Sedan berättade jag att italienaren kommer till mig på lördag, och stannar fyra dagar...
... Och det verkade göra honom lite ledsen (svartis?), vilket gjorde ont i själen. Jag försökte trösta och bekräfta honom allt jag kunde, men det är svårt när man har distansen mellan sig... Efter att vi lagt på skrev jag till Redoy, och han fick mig att må mycket bättre. (alltså lyckan att ha tre grabbar man bryr sig om
och att vara poly).
Dina stunder tillsammans med Redoy och allt skypande med franska gossar låter så oerhört mysigt att pluggångesten borde vara minimal i jämförelse! Men som prestationsprinsessa förstår jag dina tankar - man vill ju att det ska gå så bra som möjligt i plugget. För egen del tycker jag det är superspännande att läsa om dina upplevelser om psykologstudent! Jag smågooglar KBT och GAD medan jag läser - termer som du bara kan slänga dig omkring med (vilket imponerar!), men som en annan inte riktigt har koll på och vill undersöka. Du har klarat till TERMIN SJU, vännen! (En siffra en liten T3:a bara kan drömma om). Om du har klarat så här långt klarar du resten också - gränsen för ge-upp:ande har du passerat för länge sedan! Heja dig!
SvaraRadera