I alla fall så är det ju måndag nu, och tentan är om mindre än en timme.
Jag sitter här vid skrivbordet och laddar upp med te och fruktstund, innan jag far iväg med halvdana anteckningar och ett halvmotiverat sinne. Jag hoppas jag får godkänt - och för första gången i nästan hela mitt liv är jag inte tvärsäker på den saken.
Men det är nog det som är lite spännande också. Jag är ny människa som värderar lite annat i livet. Någon som inte nödvändigtvis kommer bryta ihop om hon behöver göra en omtenta - för livet är mer än så.
När jag kommer hem tänkte jag fnula ihop en videoblogg, tror jag. Jag känner att jag behöver prata, men jag har däremot ingen aning om vad som behöver sägas.
Kämpa på fina du! Och bra insikt ju att livet är så mycket mer än att alltid prestera på topp i skolan! Även om det också är ångestladdat så behöver man nog träna sig i det tankesättet och bli bättre på det! Börjat tänka och känna precis så jag med det senaste året, och det är bara så. himla. skönt. Kram!
SvaraRaderaJasmin: Åh, tack, Jasmin! Du har helt rätt - det är en vanesak att VÅGA misslyckas och inse att jo, jag överlevde. Men, det är ju så läskigt att testa. För jag försöker släppa kraven och inse att jag inte behöver vara perfekt, men sådant sitter ju i ryggmärgen, den önskan...
SvaraRaderaOch vad skönt att du också börjar släppa kraven, långsamt och säkert gör vi det :D Kram!
Det är så SVÅRT att tränga undan de där perfektionistiska tankarna som försöker övertala en att man aldrig, aldrig får göra fel eller misslyckas. Trots att man vet att ingen är perfekt och att det inte ens är eftersträvansvärt. Men det är en sak att veta och en helt annan att verkligen inse det! Jobbar själv på det hela tiden. Svårt och svinläskigt, men så nödvändigt.
SvaraRaderaEvelin: Visst är det?... Jag håller med dig, det kommer vi nog behöver brottas med ett långt tag - kanske hela livet ;)
SvaraRadera