Babysim och systerchill med hundgos

Igår jobbade jag mitt lördagspass i vattnet, och jösses, vilket drag det var! Ungarna tjöt av skratt, vattnet skvättes åt alla håll, bentag slipades och dyk fördjupades, flytförsök lyckades och stoltheten bara pyyyrde ur flertalet föräldrar. Själv njöt jag av varenda sekund, varenda bebiskram och varenda unge som ropade "Simfröken! Simfröken Emelie!"..

Sju år och det är fortfarande lika givande. Mitt jobb alltså. (känner mig så sjuuukt gammal när jag säger så).

Efter jobbet åkte jag hem och lekte framför datorn, pratade med diverse hjärtepersoner och mådde bara allmänt O-K.

För till kvällen hade jag planer på att besöka min trevliga syster, som nu flyttat till sin egen lägenhet på Lidingö tillsammans med flickvännen. Där mötte jag på de här två kufarna medan syster min jobbade; Lennox och Klaudia.

Medan vi väntade på att syster skulle sluta jobbet så lagade jag mat, så som jag lovat. Spaghetti bolognese.

Så var det chilldags. Klaudia game:ade, Nathalie växlade lite mellan TV och dator och jag själv satt och försökte vara produktiv.

... med Par i Beteendeterapi, ostbågar, chips och godis. Men det gick ändå inte så bra.

Helt plötsligt fick jag sällskap.

Någon som ville gosa. Och bara tryckte sig närmare, och närmare, och närmare... 

Och trots de oväntade hångelsessionerna så var det rätt mysigt.

Tänka sig dock, Lennox som är gigantisk, kryper upp på soffkuddarna som om han vore en liten kattunge och tror att han ska få plats på min axel. Men tjena.

Vid 22-tiden tog jag mig tillbaka mot bussen, och åkte hem och avslutade dygnet med ett Skype-samtal med ännu en hjärteperson. Så jag blev helt gosig och varm i kroppen igen, och kunde sova med återkommande fina drömmar om nämnda person.