Lösenord

torsdag, september 10, 2015

Avsked och en känslosam videoblogg

Så har han åkt, då.
Jag vaknade upp under en hemsk mardröm som handlade om att jag tappat bort Lorenzo i Stockholm (jag vet, han är ingen hund, men ändå...) och det var med stor lättnad jag kröp närmare en varm kropp bredvid mig. Fast sedan insåg jag att det betyder att han inom fem timmar skulle vara på väg till Paris.

Vi hann med att lyssna på musik, prata och han gjorde omelett till oss till lunch, vi utbytte alla bilderna vi tagit från våra respektive apparater (ni kanske vill se ett par av hans?) och sedan följde jag honom för att säga adjö.




... Hej då, Lorenzo.

Så tänkte jag dela med mig av en liten video (eftersom förra fick så genomvacker respons!), men den blev inte precis som jag tänkt mig...



... men ändå. Den är ju äkta i alla fall.

(Justja. Kan även säga att jag redan bokat en resa till Paris).

17 kommentarer :

  1. Men alltså, du kan ju vara den finaste någonsin... Åh.
    Massor av kramar till dig.

    SvaraRadera
  2. Du är så underbar och så levande! Är lite kär i dig! Ha en bra dag och lycka till med plugget!

    SvaraRadera
  3. Men vad du verkar fin rakt igenom!

    SvaraRadera
  4. alltså QUEEN. att sitta och kunna spontantprata (och gråta!) in i kameran är fan helt grymt, jag skulle aldrig fixa det. QUEEN!!

    SvaraRadera
  5. ALLTSÅ VILKEN VIDEO. Det spritter i hela kroppen av glädje samtidigt som jag inte vet om jag ska gråta eller skratta. Så fantastiskt!

    SvaraRadera
  6. Åh fina du! Vilken bra video. Blev ledsen när du började gråta men sen såg du så lycklig ut :)

    SvaraRadera
  7. "Jag känner mig inte ledsen, jag känner mig rik."
    You blow me away. Äkta var bara förnamnet. Om jag tyckte att jag sögs in i stunden och hängde med dig en stund i förra filmen så var det inget emot vad som hände nu. Wow. Du. Är. Fantastisk.

    SvaraRadera
  8. Men gullisssss!!!! Sjukt bra egenskap att kunna uppskatta också de ledsna känslorna och inte gräva ner sig liksom, heja dig!

    Och ja! visa några av hans bilder med!

    SvaraRadera
  9. Det här är den FINASTE videoblogg jag någonsin har sett. Människor som gråter är bland det vackraste jag vet, det är så ärligt och naket på ett underbart fint sätt. Du är modig och stark.

    SvaraRadera
  10. Tror du på ödet?? Jag tänker att det var ödet att du till slut valde att jobba på PAUL!
    Annars kanske du inte hade mött denna människa...
    Jag har ofta tänkt att våra val leder oss till saker som "var meningen". Naivt kanske men jag gillar att tänka så.
    Massor med omständigheter gjorde att jag träffade min man till exempel.
    Vi hade setts i olika sammanhang utan att "se" varandra, tills våra vägar möttes ändå så att vi inte kunde motstå att se varandra, så häftigt va! Det var meningen!

    Tack för en mysig videoblogg, du är grym!!/Johanna

    SvaraRadera
  11. Vad fint av dig, tycker jag, att tänka som du tänker. Att du tillåter dig att känna alla känslor och att alla är lika viktiga. Jag tror att det är en väldigt viktig insikt. Och man ser på dig i videon hur äkta du är och hur äkta dina ord är och det syns även så tydligt hur lycklig och helt uppe i livet du är. Jag tyckte det var fint helt enkelt, alltihop! Och lycka till med Italienaren! :)

    SvaraRadera
  12. Johanna: Jag tror på ödet i den bemärkelse att jag tror vi skapar oss vårt eget öde, med medvetna men mest omedvetna aktioner för att stärka vårt välmående... Rätt magiskt hur vi kan generera vår egen framtid på ett så magiskt sätt .. :) Tack, och stor kram!

    SvaraRadera
  13. Men fina Emelie! Mina egna känslor följer dina när jag kollar på videon. Man vill bara gråta med dig och sedan le, för man förstår hur du känner. Och ditt sätt att uttrycka dig på, wow! Du uttrycker dig på ett sådant bra sätt och beskriver det fina med livet så bra. Jag är glad för dig, att du känner dig rik på livet och levande som du säger! Det är verkligen jätteroligt att du börjat med videobloggar :)

    Och mitt svar på ditt svar (haha) på din förra videoblogg är SJÄLVKLART ska vi prata mer du och jag! :)

    SvaraRadera
  14. Bea: Men tack, tack! Och jag är så glad för min skull också, verkligen... Jag får se hur det blir med videobloggarna, och vad jag ska prata om i framtiden.. ;)

    HEJA! Mer prat!

    SvaraRadera
  15. Hej Emelie! Jag såg att du hade delat den här videobloggen på Facebook; jag blev så nyfiken och var tvungen att kika. jag blev alldeles.. jag vet inte vad. den är så vacker och genuin och jag blev själv helt känslosam när jag såg den. hur du beskriver och analyserar dina känslor, det är så fantastiskt! jag har inte varit inne på din blogg på superlänge men jag blev så nyfiken att jag ägnade alldeles-för-många timmar (som egentligen borde ha ägnats åt utvecklingspsykologistudier.. hehe) åt att läsa om dina äventyr och upplevelser i Paris, om dina killar och era dejter, om dina fina au pair-barn, att komma tillbaka till Sverige.. det var fantastisk läsning! Du skriver så bra, så fint och himlastormande och ÅH! Att du funnit (och verkligen accepterat och embrace:at) din polyamori är också så häftigt; jag blev tagen av ditt sätt att beskriva det som att kärlek inte är en begränsad tillgång som bara räcker till en. Det fick mig att tänka till ganska mycket och fundera kring min egen situation och mina känslor.
    Jag var bara tvungen att säga det, och nu vet jag vilken blogg jag ska klicka mig in på regelbundet igen.
    Kramar från Emma (aka demilune, om du minns mig hehe :D)

    SvaraRadera
  16. GÅSHUD ÖVER HELA KROPPEN!!! Wow.<3

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)