Viktorias besök på favoritcrêperiet

Alltså nu får jag sluta med mina larviga helkroppsbilder, tänker jag för mig själv varje gång jag skriver ett sådant här inlägg. Men sedan står jag där ändå och posar stelt, och tänker men vad kul det kommer bli för mig om x år att se hur jag såg ut (eller något likvärdigt ytligt) och räknar ned med självutlösaren.

Men så här såg jag alltså ut i helkroppsform en kväll under Viktorias sista kväll i Paris. 

Vi skulle ut och äta middag på restaurang, hon och jag.

Så här berusat vacker var mitt sällskap efter ett glas på tom mage och mycket naturlig pepp. Hon har ju läst alla inlägg på min blogg om favoritcrêperiet, och hon om någon förtjänar bannemig ett besök dit.

Jag beställde givetvis in min vanliga galette, och behövde inte ens uttala namnet.

Så här majestätiskt och återhållsamt nöjd var jag över det (lovar att jag var mer extatisk på riktigt, men lyckades hålla all entusiasm utanför bild).

Foto: Viktoria

Själv beställde Viktoria en klassisk galette med skinka, svamp och ost. Så här fina blev hennes foton...

Foto: Viktoria

... Men ännu finare var hon!

Inte långt därefter var vi sugna på efterrätten, och trots att vi båda var vrålmätta beställde vi in vad jag misstänker är restaurangens största crêpes. Dessutom, med deras vetskap om min kärlek inför stora glasskulor, så blev det inte mindre mäktigt.

Foto: Viktoria

Ser ni finurligheten i den här lilla trollungens blick? Hon är redo att hugga in!

Och min favoritdessert går alltid ned! Jösses, jösses, jösses.
Efteråt gick jag fram och pratade lite med kocken - som jag brukar när jag är där, och då blev jag till och med smygfotad...

Eftersom det var kockens sista dag innan semester hade jag förberett en liten present - svenska gifflar! Det var han inte alls beredd på, och han såg ut att bli mycket tacksam. Det - tillsammans med Viktorias bubblande humör, våra konstanta skratt- och fnissattacker och den kulinariska eminensen som är just crêpes - gjorde min kväll.