För att träffa upp den här kufen! Vi har inte setts på hela sex månader. Kan ni förstå?
Det blev en traditionell "böla-kram" när vi kramas så hårt att jag tror jag spricker av lycka och sedan kommer tårarna som en vattenspridare. I alla fall. Vi gick hem till mig, där vi bara hade två planer för kvällen: laga middag och prata-prata-prata.
Vi började med uppgift #1: Middag (för jag var vrålhungrig). Det blev Pasta Carbonara.
Inför middagen skrev vi samtalslistor om allt vi ville berätta/prata om/diskutera för varandra. Det var allt från våra respektive pojkvänner/flickvänner, politik, Paris och allmänna tankar....
... men trots att vi började vid 21 och lade oss vid 01 var vi inte i närheten av klara med samtalsämnena.
Nu har jag smugit upp tidigt, tidigt för att åka till jobbet medan Redoy snusar kvar i min säng. I eftermiddag kommer jag tillbaka, klordränkt och bebislycklig, och då ska vi umgås resten av helgen. Ihi.
Nu låter det gladare här. Bra!:-D
SvaraRaderaSe däär! Håll fast vid de ljusa stunderna så känns saknaden snart mindre närvarande.
SvaraRaderateruko: LITA PÅ DET <3
SvaraRadera