Lösenord

onsdag, augusti 19, 2015

Parmentier de confit de canard och lite melankoli

Det är onsdag, och mindre än en vecka innan jag har fötterna åter på svensk mark. Dagarna kryper sig allt närmare återfärd, och det knyter sig i magen bara jag tänker på det.

Men istället för att åma mig över Stockholm försöker jag förkovra mig i allt som är Paris. Igår hade jag exempelvis en dejt med fransosen igen. Jag slutade på boulangeriet vid halv sju, så jag hann precis hem och duscha innan det var dags att mötas upp.




Men till en början var det sannerligen inte min kväll. Tanken på att återvända, att lämna allt det fina, många motstridiga känslor och tankar gjorde mig tystlåten, melankolisk och immun mot både skämt och skratt. Fransosen märkte av det direkt, och frågade om jag inte bara ville ha en lugn hemmakväll istället. Jag, i min tur, kunde knappt förstå hur han ville vara nära en surpuppa som mig.




Men till slut gick vi förbi en restaurang där jag fick ett "coup de coeur" som fransosen säger: en infall och bara "här ska vi äta!". Detta när jag såg att de hade potatismosgratäng med konfiterad anka. Så sjukt gott.




Medan fransosen tog en biffspett med paprika och potatispuré




Genast där började kvällen bli bättre. Från att jag satt och undvek hans blick, tog han mig i handen och sade "i början var det du som alltid ville titta mig i ögonen. Nu är det tvärtom". och jag insåg att min separationsångest tog sig högst fysiskt expressiva former.
Vi började prata om saker som vi tyckte om hos varandra, och då fick han mig snarare rodnande och fnittrande än något annat. Plus att han satt och höll min hand under middagen. Värsta. Klyschan.

Efter middagen traskade vi hem till mig, och sov som kungar i studion som enbart är min fram till tisdag morgon.

Och ni, ni som gärna vill se en bild på honom !!! HÄR HAR NI.




Ser ni den lilla mannen som går över övergångsstället? 
Det är min fransos, det, med trippel zoom från sjunde våningens vindsfönster. (nu kanske han blir butter på mig men då är han löjlig, okej?)

5 kommentarer :

  1. Åh, vilken charmör!! Jag älskar vad han sa om att titta in i ögonen - och handhållandet sedan! Men jag är ju verkligen en hopplös romantiker också, och har ingenting alls emot klyschor. Hela mitt bröst värms upp när jag läser hur han fick dig att rodna och fnittra... (Min överdrivna svaghet för allt pluttinuttigt är dock större än vanligt denna morgon, eftersom jag för en halvtimma sedan drömde en underbar, romantisk dröm... Hihi). Jag är glad för er skull att relationen gått så mycket framåt!

    SvaraRadera
  2. Haha! Bättre än ingen bild alls👌🏾👏🏽

    SvaraRadera
  3. Men samtidigt... så jobbig bild. Han går iväg liksom. Hoppas ni hittar en form för en eventuell framtid som passar er båda utan för stor "smärta". Kram.

    SvaraRadera
  4. Så häftigt hur ert förhållande har förändras eller kanske snarare utvecklats! Fint!!!

    SvaraRadera
  5. Vi har en hemlig synd att bekänna... Köper alltid med minst två burkar ankleverpastej från Frankrike... en till Nyår och en till Bröllopsdagen. Vet att det är illa mot djuren men... vi har fått denna tradition sedan länge :-/

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)