Lösenord

torsdag, augusti 27, 2015

De första Sverige-glimtarna

Vad har hänt sedan jag kommit till Stockholm? Det har varit blandade känslor, mycket nostalgi, oro och exaltation och en hel del gråt. Stressen tog tag i mig som i ett strypgrepp det första när jag kom hem, och insåg hur mycket som det fanns kvar att göra.

Packa upp hela min lägenhet, köpa mat, städa upp, rensa skåp, slänga kläder jag inte vill ha längre, sätta batterier i alla mojänger som stannat av, tvätta stora tvättlass, finna mitt universitetsschema och skriva ned det, finna all kurslitteratur, börja läsa på litegranna, planera ett besök från Redoy,  få tag på mina arbetstider, ha löneförhandling med min chef, betala alla räkningar, skapa en budget- och sparplan inför hösten, planera ett besök från en viss italienare....

Det som fått mig lugn under dessa tider är det små sakerna, och absolut bästa är att få träffa min syster. Till exempel gick vi och åt på min favoritrestaurang här i Stockholm första kvällen, bara hon och jag. När hon satt och rökte mitt emot mig på uteplatsen kändes det nästan som att vi var i Paris igen.




Så har jag börjat ta tag i inredningen också. Jag har med mig alldeles för många vackra minnen från Paris för att inte få titta på dem varje dag - exempelvis min lilla turist-papperskarta, på vilken jag målat i alla gator jag promenerat på.




Den, i princip helt grönmålad (jag har gått på alla gator i hela Paris!!!!) sitter nu inglasad och inramad bakom mysfåtöljen. (Det är det som sker under promenader mellan 1-6 timmar varje dag).




Så jobbet, mitt älskade jobb, som kom igång igen. Jag spenderade onsdagen med att väcka alla gamla badsånger till liv, alla babysimsgrepp och att gosa lite med blöta plaskvidunder. En försmak inför mina egna kurser som börjar på fredag-lördag.






Värsta överraskningen - se barnet till vänster; det är mitt kusinbarn! Min kusin och hennes nyfödde dök upp helt oväntat till första babysimskursen och hon utbrast "Men Emelie?! Är inte du i Paris?!" och jag fick för första gången träffa Marlon, och tog tusen bilder på min kusin och hennes lilla underverk.


Så har jag druckit te också.




Det te som jag fick av fransosen i avskedspresent. Kusmi Tea, Earl Grey. Jag får för mig att det smakar pussar och älskvärdhet.


4 kommentarer :

  1. Lider med dig.. Vet hur tufft det är att komma hem. Och omgivnigen som är så glad att se en och som inte förstår att man längtar till sitt andra hem.
    Hoppas verkligen att du får återvända till Paris för att bo där.
    Det är 5 år sen vi sålde vår lägenhet i Paris och jag får fortfarande gråtkänslor ofta för att jag saknar min älskade stad. Men i och med flytten till Barcelona som jag verkligen älskar så dämpas det lite.

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Förslag: Du får börja fylla din eventuella fritid (ser dock inte ut som om du har så mycket av den varan...) med Stockholmspromenader à la Paris och redovisa dem här med foton till. Vore utmärkt för en lantis som jag, som visserligen varit en del i Stockholm, men som inte vet så mycket om gatorna vid sidan av den mest centrala delen. (Ska besöka huvudstaden i september, så tips är välkomna direkt!)Men, som sagt - tid och möjligen motivation kanske är bristvaror ;-)

    SvaraRadera
  3. teruko: Ska försöka med det... Men jag tror emellertid inte att jag har den lyxen, när skolan drar igång och sedan jobbet på samma gång.. Jag kommer inte ha tid att träna alls, tror jag! (bara hjärncellerna).
    När i september?!

    SvaraRadera
  4. Hjärncellsträning är bästa sortens träning ju! (Har idag löst 3 korsord. Inte högkvalificerad verksamhet, men bl a DN:s söndagskorsord är ju ganska knepigt ;-)
    22 september, en tisdag. (Återvänder tidigt fredag morgon.)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)