Choucroute alsacienne på Chartier

Efter träffen i Luxembourg-parken med min bloggväninna och hennes gladlynte make, så kom vi överens om att återses för att äta middag. De hade pratat så gott om en restaurang de alltid besöker när de är i Paris - nämligen Chartier.
Det är en gammal restaurang, bildad 1896 under Belle Époque (den fredliga perioden mellan första och andra världskriget), som har kvar den gamla klassiska arkitekturen under denna tidsera, och som enligt min bloggväninna är känd vitt och brett.

Jag mötte upp dem med andan i halsen, en hel kvart försenad (fy skam på mig!) på grund av dåligt lokalsinne i métron och okunskap om Les Halles-områdets utformning - men desto lyckligare att de inte tagit sig vidare utan mig.

För upplevelsen som kom därefter är jag mycket nöjd över att ha fått erfara. Se bara!

Vi fick ett bord på andra våningen, som ser ut över bottenplan och alla middagsgästerna. 

Charmen med Chartier, enligt min väninna och hennes make, är hur man blir placerad så nära de andra middagsgästerna, och har tillfälle att prata, konversera och socialisera med människor med andra kulturer, etniciteter och erfarenheter.

Och det kan jag sannerligen förstå. Dessutom var salen ma-ka-löst vacker. 

Här ovan ser ni en smygbild togs på mig när jag utforskade bottenplanet visuellt, och sedan en icke-smygbild när jag blev fotad med min mest Paris-rutinerade vän. Önskar jag kommer vara som henne när jag blir äldre - tar vara på livets goda, vidhåller fina traditioner och är lika öpen och generös. För det är bannemig inte vanligt.

Hur som haver tog vi oss en titt på menyn, och där fanns många klassiska, traditionella rätter till ett förvånansvärt överkomligt pris.

Jag tog tillfälle i akt att beställa choucroute alsacienne - surkål på traditionellt Alsace-vis. Hur mycket har man inte hört om den rätten - och när kommer jag någonsin ha tillfälle att besmaka det annars?

Som väntat blev jag serverad en rejäl tallrik med två olika sorters korvar, fläsk, potatis och en stor hög surkål undertill. Jag som aldrig ätit surkål innan, vad jag kan erinra mig. Till en början tedde sig kålen mycket god, men sedan efter några munfulla tog surheten över och det blev lite för starkt. (Tur att det fanns nog med kött, potatis och bröd för att göra mig lycklig i alla fall. För att inte tala om vyn - jag blev ju mätt på blotta utsikten!)

Dessutom förtjänar detta en plats på bucket-list:en...

#58: Äta choucroute - check! ✓

En annan charmig sak med Chartier, är hur de vid beställning skriver ned notan på bordsduken. Här ser ni summorna av mitt sällskaps två köttfärsrätter, en flaska vin och två kaffen, och min choucroute.

Efteråt tog vi en promenad till métron, där vi sedan sade adjö och jag åkte hem för att vila upp mig. Teruko och hennes härliga man hade sin sista semesterdag bara dagen efter, och skulle sedan åka hem till sitt hem i Sverige. Själv har jag ju fram till slutet av augusti, jag....