Lösenord

måndag, augusti 10, 2015

Att jobba på PAUL

Dagarna tickar på, och jag spenderar mina dagar i detta stora hörnbageri. Jag börjar dagarna med att gå in genom entrén, beställa en te och småprata lite med min kollega i baren.

När det resterar fem minuter går jag ned i omklädningsrummet och sätter på mig arbetsskruden. Lilla vita bagarmössan, förklädet och namnbrickan, och sedan är det dags att inta position. Innan dess är det dock bonjour-runda, när jag går runt till alla; bagare, diskare, kassörer och servitörer, och ger biz och säger "bonjour! ça va? oui, ça va, et toi?" (hej! går det bra? ja, det går bra, och för dig?).


 Foto: Viktoria

Med stora pincetten i handen förpackar jag bakelser; citrontarteletter, chokladpajer och éclairer i små lådor till sockersugna kunder, snurrar ihop papperspåsar fyllda med croissanter och pain au chocolats, slungar baguetter i avlånga påsar och säger med ett stort leende "ça fait 1.2€, s'il vous plaît, madame/monsieur" (det blir 1.2€, snälla, madame/monsieur).

När det lugnar ned sig sopar jag lite, ställer till rätta dryckerna eller tömmer soptunnan. Men roligast av allt är ju ha människokontakten, och prata med kunderna. Igår, exempelvis, var det en gammal dam som sade till mig mitt i köpesprocessen att "votre gentillesse est incroyable, mademoiselle!" (er trevlighet är otrolig, fröken!). Det fick mig att helt pirra av glädje.


Foto: Viktoria

Så får man inte glömma hur man pratar, retas och skämtar med kollegorna - kanske nyper lite i sidan med pincetten när man springer förbi i all hast, hjälper att packa ihop en stor order baguetter eller försöker hjälpa till med egna modersmål när kunderna inte kan franska/engelska. Eller flirta lite med den snygga herren som alltid kommer på förmiddagen för att handla två bakverk.

Nä, trots att jag inte jobbat länge kommer jag bra överens med i princip alla; kunder och kollegor, och PAUL kommer fattas mig när jag åker. Inget snack om saken.

9 kommentarer :

  1. Vad roligt det både låter och ser ut! Trevliga kollegor, trevliga uppgifter och smarrig omgivning, rena rama drömjobbet! Förstår att du kommer sakna det!

    SvaraRadera
  2. Förstår att du blir uppskattad! (Speciellt om kunden annars också är van vid den ofta minst sagt oengagerade attityden från flertalet snabbköpskassörskor... ;-)Minns t ex snabbköpet intill dig som ett sådant ställe)

    SvaraRadera
  3. teruko: Haha, ja, kanske är så... Själv tycker jag inte att jag gör något speciellt, och att jag snarare gör fler misstag än framsteg... Men men, viktigaste är att jag trivs!

    SvaraRadera
  4. Tycker himla mycket om att läsa om din tid i Paris, du lever ju drömmen =) kram!

    SvaraRadera
  5. Så göllig i den där mössan!!!

    SvaraRadera
  6. Tror inte att du t ex plockar med egna tillhörigheter, pratar med kassörskan i kassan intill, dricker vatten osv när kunden väntar ;-) Du är nog glad, söt och tillmötesgående. Räcker långt

    SvaraRadera
  7. Det verkar vara ett härligt arbete! Hur gick det till när du sökte? :)

    SvaraRadera
  8. Ja^^ Efter alla restaurangbesök kände vi oss sugna på något riktigt enkelt!

    Vad roligt :) Då blir du expert på vad alla bakverk heter. Krävs det att du vet vad alla innehåller i stora drag eller räcker det att kunna namn? Här i Sverige verkar det vara vanligt att personalen inte vet vad det är de säljer har jag märkt:P Men sortimentet kanske tas mer på allvar i Paris.

    SvaraRadera
  9. Ja, frågor är bra vägvisare för det man bör lära sig! :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)