Platsen jag gått till regelbundet, börjat bli igenkänd, fått en standardbeställning, fått crêpes gratis, bekantat mig med kyparna och kockarna, och kommit att längta till. Jag talar givetvis om mitt favoritcrêperie.
Igår gick jag dit för sista gången, för att mentalt säga hejdå och äta mina sista crêpes.
Jag tog det vanliga.
Kocken gjorde sin specialare med en utsträckt crêpes istället för en trekantig - ett signaturdrag han börjat göra för mig (fast jag vet inte varför?). Är det för att den ser större ut? Är vackrare?
I vilket fall var det precis lika gott som alla gånger, ändock med en eftersmak av melankoli och förhandssaknad. Men det räknade jag faktiskt med, och för det blev det inte avdrag i dricksen.
Det blev ett au revoir till personalen på crêperiet, och jag sade att som senast återvänder jag nästa sommar.
Känner så med dig och hur du antagligen upplever den här stunden innan avresan. Hu! Men du, det finns ett bra liv även i Sverige och Paris finns kvar! Paris is always a good reason, men inte den absolut enda alltid. Kram!
SvaraRaderaAntar att du har blandade känslor kring att åka hem? Hur känns det att flytta hem till Sverige och börja plugga igen? Kommer du vilja bo i Paris i framtiden tror du?
SvaraRaderaHur är priserna i Paris? Funderar på att åka dit och tänker på mat i affärerna och att äta ute och så, är det som Sverige eller dyrare/billigare?