Lösenord

onsdag, juli 22, 2015

Smattrande störtregn och två alkoholfria drinkar

Dagen efter middagen med fransosen och hans vän, så blev jag medbjuden på drinkar kvällen efter. Efter att ha jobbat i ett varmt boulangerie hela dagen så såg jag fram emot att få ta mig ut, vara lite social, och kanske dricka en och en annan alkoholfri drink. Detta trots att jag - genom erfarenhet - lärt mig att jag är väldigt obekväm med att "gå ut och festa" (nykterist + räddhare = hemmatjej) så tänkte jag ta mig ur min bekvämlighetszon och vara lite "modig".

Jag har ju seriöst varit på en bar två gånger i mitt liv. I alla fall! Jag klädde mig i lila mockaklacka, och linne och tänkte att "nu jävlar, Emelie, så ska vi utmana din rigida personlighet!".




Fast först fastnade jag lite vid min utsikt från fönstret. Herrejösses. Vad. Vackert. Det. Är.




Men sedan slet jag mig, för halv åtta skulle jag vara redo hos fransosen för att ta oss ut på stan!





Vi skulle möta upp hans polares andra franska vänner - två fransyskor som var sugna på att festa på en Paris rooftop bar. Alltså - en bar uppe på ett hustak. Det skulle tydligen vara en mag-ni-fik utsikt, och något vi inte fick missa. Det tillsammans med skön musik och mjuka soffor lät som ett helt okej koncept, denna lördagskväll.

Vi kom dit lagom efter nio och ställde oss i kön till baren - en kö som ringlade sig fasligt långt ifrån entréportarna. Där blev vi uppmötta av de två fransyskorna, och alla började genast tjattra i snabb ungdomsfranska och prata ikapp om vad som hänt "sedan sist".

Till en början stod jag som stum och kunde inte få in ett ord. Visst, jag förstod allt de sade, men problemet var att hinna hoppa in med en cool och smart kommentar innan ämnet byttes (vilket inte var det lättaste, kan jag säga). Fransosen min såg att jag mest stod och iakttog under samtalet, vände sig mot mig och sade "Förstår du allt de säger?" och jag svarade "Jo... Men jag vet inte vad jag ska säga". Han tittade på mig, log lite och sade "Ingen fara. Men prata med mig istället!" och så lade han armen om mig. Det var bara en av alla små gester under kvällen som gjorde att jag kände mig så otroligt ompysslad.

Efter att ha stått en timme i kö, och vara precis i framkant med entrédörrarna, så skedde det som absolut inte ska ske när man vill upp på ett hustak. Störtregn. Skyfall som slog mot asfalten så det smattrade, ekade mellan husväggarna. Vi stod tryggt under tak i kön, men på gatan sprang människor i panik för att undvika regnet (helt omöjligt, de var dyblöta på tre röda) och bilarna skvätte upp tsunamivågor över trottoarkanterna. Vi började genast betvivla vår idé om att åka upp.

Vi velade gott i tio minuter innan vi fick bekräftat från de nedkommande barbesökarna att "allt var dyblött, man såg ingenting - det var inte värt det". Vi bestämde oss för att ta oss till en annan bar istället, tio minuters promenad därifrån. I störtregn.




Fransosens vän och hans två vänninor sprang iförväg, medan jag själv i min tunna klädsel och höga klackar valde att promenera. Efter tio minuter skulle vi bli genomdränkta oavsett om vi sprang eller gick, tänkte jag, och jag var inte villig att offra mina fötters hälsa.

Fransosen valde att gå tätt intill mig, lade armen om mig och frågade varannan minut om jag frös och om jag mådde bra. Flera gånger upprepade han "Oj, det här är en kväll vi inte kommer glömma!" och gav mig en puss på kinden. Och trots att jag frös - trots att jag var blöt genom hela skorna, shortsen, linnet och underkläderna, att håret hängde som stripor så... mådde jag riktigt bra.

Till slut kom vi in och kunde värma oss i baren Little Red Door i Le Marais, där de andra beställde sina drinkar och fransosen övertalade mig att beställa en alkoholfri. Vid denna tid började klockan närma sig ett på natten, och jag brukade sova för länge sedan. Han såg direkt att jag var trött och sade "men luta huvudet här, mot min axel", och vet ni.. Jag somnade på hans axel, på en bar i Paris. I alla fall i någon sekund, innan han sade "Emelie, nu är det dags att åka hem..".

Vi skildes åt från vännens franska väninnor och planen att ta sista métron hem utbyttes till en taxi, när vinden återuppväckte kylan från blöta kläder. De två gentlemännen följde mig till dörren och jag fick mig en kyss god natt vid porten, och jag kände mig uppassad som en prinsessa. Och lite extra förälskad.


6 kommentarer :

  1. Har följt din blogg ett tag nu och måste säga att den är riktigt trevlig, så härligt med människor som följer sina drömmar och njuter av livet på det sättet du verkar göra! Inte alla som vågar det alltid, riktigt kul att se! :-)

    Men nu till en annan sak, jag och min pojkvän planerar en Paris-resa i slutet av September och du verkar vara en riktig Paris-expert så därför frågar jag dig vad man kan tänkas göra/besöka/se och bo i Paris? Vi har tänkt att vara i Paris mån-fre och har alltså 3 hela dagar på plats i Paris!

    Skulle alltså vara guld värt med lite tips på restauranger, mysiga parker, museum, osv samt det ultimata området att bo i om man vill kunna uppleva staden till fots?

    Tack för grym läsning och sköt om dig!

    Mvh Linnea

    SvaraRadera
  2. Linnéa: Vad kul att höra, tack!!

    Jag kan ge er mina top 3 tips på matupplevelser/museum och parken på studs!

    Parker:
    1. Parc Monceau
    2. Jardin du Luxembourg
    3. Parc du Buttes Chaumont

    Museum:
    (Egentligen föredrar jag monumenten Notre Dame och Triumfbågen här, de kan man åka gå upp i också, för en magnifik utsikt!)
    1. Musée d'Orsay
    2. Musée Rodin
    3. Les Catacombs
    (Bubblare, för skojs skull: 4. Musée de l'Érotisme).

    Matupplevelser:
    1. Ät raclette! Finns lite överallt i Paris, det aaavgudar jag. Men riktigt mäktigt, så ni kommer inte gå därifrån hungriga. Egentligen värt att köpa en och dela på - jag och mitt sällskap har aldrig ens fått i oss en portion blockost med charkisar.
    2. Crêperie-gatan Rue Montparnasse. Välj och vraka med era galetter och crêpes!
    3. Falafel i Le Marais - speciellt L'As är att rekommendera.
    4. Glass på GROM i Saint-Germain-des-Prés.
    5. Alla crêperie-stånd som sitter uppställda runt om i Paris. Köp en med nutella och banan, ni ångrar det inte ;)

    Dessutom rekommenderar jag att ni väljer att bo antingen i 3:e-4:e (Le Marais), 5:e-6:e eller lite mer pittoreskt och mysiga 18:e (Montmartre). Le Marais är en höjdare för unga turister, eftersom det finns många restauranger/barer/rörlig kultur just i det området. :) Plus att det är mitt i smeten och så nära till allt!

    Stort tack för dina fina ord, och lycka till i Paris! Kan du inte skriva tillbaka och berätta hur ni haft det sedan, pretty please?

    SvaraRadera
  3. Mâste bara frâga, ni verkar komma sâ himla bra överens. Brâkar ni ibland? Jag lyckas aldrig komma överens med franska pojkvänner utan att det spârar ur i tjafs...Kram!

    SvaraRadera
  4. Äälskar rubriken på detta inlägg, så... vacker och somrig på något sätt. Modigt av dig att komma ur comfort zone, vidga vyer är lite av ett motto i år tror jag.
    O på tal om somriga rubriker, störtregn känns väl ganska somrigt va? I alla fall svenskt somrigt. Vad som känns mer franskt är fransosens supergulliga beteende och gester.
    /Fötternas hälsas försvarare ;-)

    SvaraRadera
  5. Även om själva kvällen inte blev som planerat verkar det ändå vara en fantastisk kväll!

    SvaraRadera
  6. Susanne: Jag ber om ursäkt att det tagit så lång tid att svara; förlåt!
    Än har jag och fransosen inte bråkat.. Ibland kan han häva ur sig något sexistiskt som gör mig irriterad, men då drar jag mig buttert direkt undan och han märker det, ber om ursäkt direkt och vill överösa mig med pussar till dess att jag fnittrar igen. Han har lyckats varje gång. Jag tror inte han vågar låta det gå så långt som ett bråk, eftersom det egentligen bara handlar om olika samhällssyn.
    Men jag hoppas att jag någon gång kan bli riktigt arg på honom - det är ju ändå ett tecken på et sunt förhållande! ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)