Sista studio-dejten med nostalgisk bolognese

Även dagarna i min lilla studio börjar minska i kvantitet - snart flyttar jag hem fyra dagar till fransosen, innan jag därefter får nycklarna till min sommarstudio. Därför hade jag denna kväll bjudit hem fransosen hem till mig för en sista dejt i min yttepytte-lilla au pair-lya, för att fira tiden som varit och äta lite nostalgisk mat.

Jag klädde mig som mysigast i hängselbyxor, och väntade ivrigt på att få kvällsbesök. Jag hade ju slavat i köket hela förmiddagen.
(Ps. Jag var stark också).

Men mitt i allihopa blev det tydligen stopp i métron där min dejt sig befann, och han skrev att han tyvärr skulle bli sen och försökte leta upp en buss som aldrig kom.

Så jag och jättefinnen väntade, och väntade, och väntade....

Nu kommer han nog snart!, tänkte jag, och snörpte på munnen. 

Och det gjorde han. Fast en halvtimme därefter.

... Men hans besök var inte mindre uppskattat för det. Olyckligtvis var han inte alls i form - han hade fått en skarp smärta i bröstet under dagen och hade väldigt ont, och visste inte vad som orsakade denna smärta. Men han var tvärsäker (nåja, han i alla fall) på att min eminenta matlagning skulle läka honom.

Och vad var då denna nostalgiska maträtt? Jo, pasta bolognese, såklart! Den bolognese som vi ätit första gången han var på besök hemma i min studio, och som han även bett om flera gånger tidigare (psst, han säger att det är den bästa han ätit!).

Så jag improvisade ihop mitt "vanliga" recept (jag kan inte följa recept, jag gör alltid lite vadsomhelst) och dukade upp i fint svenskt manér. Hävde en hel kruka basilika i grytan och sedan åt vi båda - fransosen två portioner.

Därefter var det meningen att vi skulle se en film, men varken jag eller fransosen verkade ha lust eller ork. Istället satt vi och halvsov i soffan, småpratade och gjorde precis ingenting till dess att ögonen stängdes på oss. Och förutom att han hade ont (och att jag var orolig) så var det en mycket fin kväll.