Pizza, mono-hängivelse och fransosens kamrater

I fredags var det exakt en månad innan återresa till Sverige. Så efter ett tungt arbetspass mötte jag upp min hjärtevän, fransosen, hemma hos honom för att tillbringa kvällen och natten. När jag kom dit fick jag reda på att vi skulle möta upp två av fransosens bästa vänner på en bar senare samma kväll - två personer jag hört mycket om, men ännu inte fått träffa.

Innan dess skulle vi däremot ut och äta middag, och jag valde en fasansfullt god italiensk skapelse med parmaskinka, ruccola, mozzarella, körsbärstomater och parmesan.

Förresten har fransosen börjat bli mer bekväm med att jag får ta bilder på honom nu (även om han fortfarande är väldigt kameraskygg) - även om han tvärvägrar att publicera dem på internet. Så syyynd, för det kliar i mina fingrar att visa er den orättvist attraktive herre som jag får äran att tillbringa tiden med.

I vilket fall... Så ramlade vi in på ett annat samtalsämne... I och med den himmelska incidenten var jag tvungen att ta upp ännu ett ämne; polyamori. Jag var tvungen - för eget huvudbry - att fråga vad vi hade nu, hur han såg på vårt förhållande och hur han ville spendera vår sista månad.
            Vi kom fram till, efter många om och men, att vi ska hänge oss till varandra den här sista tiden, och inte träffa några andra. Mycket bisarrt för mig som helt hängett mig till polyamorin, men också något jag tycker att fransosen är värd.

Efter samtalet mötte vi upp hans två vänner, som direkt började ketchupa om allt som hänt sedan de setts. Jag fick inte många sylar i luften, men lika bra var väl det - jag mådde väl i mitt eget huvud, bland mina egna tankar, och att meditera lite. Dessutom fick jag en andra läsk gratis av kyparen, vilket gjorde hela kvällen ännu muntrare.