Lösenord

söndag, juli 26, 2015

Nytt upptäckarprojekt, crêpes och kvällsdejt

Att jobba som boulangère är inte ett vanligt mån-fre-arbete - nej, oftast jobbar jag morgonpass eller kvällspass, och har fått mina lediga dagar lite slumpmässigt utplacerade. Denna vecka var jag ledig mitt i veckan, och såg fram emot en hel dag med Paris-stros och frihet.

Det inkluderar givetvis en seg morgon med brunch, korsord och så lite småplanerande inför dagen.




Efter att jag fått i mig lagom med energi för att känna mig human, så satte jag även på mig min lilla favoritklänning och poserade i vanlig ordning.




Så började äventyret! Jag tog mig ut på gatorna för att fullfölja ett nytt projekt - att besöka Paris alla små passager, som slingrar sig inne i byggnader. Jag såg nämligen en dokumentär häromveckan som berättade så intressanta ting om dem, och nu kände jag att det var perfekt som ledighetssyssla.




Men det kommer ta sin lilla tid! På två timmar hann jag med fem av de planerade elva passagerna, och jag har fortfarande mycket kvar. Men innan dess började magen kurra något otroligt, och jag tog en avstickare för att äta...




.. Crêpes!




Bara att sätta tänderna i, och på något sätt (hur försiktig jag än är!) så ser jag alltid ut såhär efteråt.




Men det är okej att folk tittar lite konstigt på mig. Det är ju trots allt choklad. Värt.


Vid det här laget var jag rätt utpumpad, men efter en timme i studion så kände jag mig redo att ta mig an Paris igen. Ut och upptäck, Emelie, ut och upptäck!




Det blev två timmars flanerande längs sedan, för att sedan rama in Île Saint-Louis med min närvaro. Har alltid velat stå på vardera udde av den lilla pittoreska ön, och nu är det äntligen gjort!




Efter fyra timmar och sju trappor upp till studion x2 hade jag två timmar i studion innan min fransos skulle sluta jobbet. Två timmar väl tillbringade i soffan, pratandes i telefon med min farmor och farfar.




Men till slut var klockan åtta på kvällen och jag tog mig ut för att möta upp min franske pusskamrat. Vi bestämde oss för att gå till ett slumpmässigt brasserie i området.




Stek med pommes, sallad, béarnaisesås och ketchup. Miam miam, som man säger på franska. 




Där satt vi ett tag, pratade och berättade om vår vardag, skrattade, tjuvfotade varandra och hade det bara så förjädra bra. Jag berättade även om hur jag blivit bjuden på middag dagarna tidigare, och han blev alldeles förtjusande och gulligt småsotis. Lillen då.




Det kom även lite kyliga vindar, så jag fick låna en av hans tröjor att värma mig med.
Fransosen och jag har det så bra numera - vi är verkligen bekväma med varandra och vi umgås på ett helt annat sätt än tidigare. Det är en mer kärleksfull retsamhet, ömhet och närhet mellan oss, och det märks att han börjar släppa lite på sin starka fasad och vågar visa mer av sig själv.

Det är inte lika självklart att det kommer bli ett adjö när jag återvänder till Sverige, inte... 


5 kommentarer :

  1. Nu tycker jag det är dags att vi läsare får se en bild på din fransos, ett måste! Jag tror inte jag är ensam om att vara nyfiken...

    SvaraRadera
  2. Åh! Vad heter dokumentären?

    SvaraRadera
  3. Jag blev nyfiken på den där dokumentären, vad var det för någon? Och går den att få tag i någonstans? :)

    SvaraRadera
  4. Jag tycker du hinner med så mkt (skojigehter) på dina dagar, oavsett ledighet eller jobb. En superkraft jag gärna skulle utveckla!

    SvaraRadera
  5. Charlotte: ÅH OM JAG SÅ KUNDE. Jag önskar! Men han är väldigt bestämd sådär (plus att han älskar att han är ett "mysterium" för er på bloggen).. Däremot har du väl sett en hel del bra händer, delar av skjortor och något bakhuvud på bilderna för att skapa dig ett helt obegripligt manspussel? :P

    Anonym och Hanna: Den heter Paris Next Stop och behandlar olika delar av Paris. Riktigt intressant, men väldigt typiskt "överpedagogisk" också.

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)