Jag fattade direkt tycke för hans vän, som både var öppen, social, kalastrevlig och rolig. Vi började prata alla tre direkt - jag berättade om irriterande kunder på PAUL, och de om deras moderunda i Paris alla vrår. Det är komiskt hur båda herrarna är mycket mer mode- och stilmedvetna än vad jag någonsin kommer bli.
Till middag gick vi till ett traditionellt brasserie precis utanför Jardin du Luxembourg, och jag beställde in pepparstek! Till den fick jag både stekt potatis och haricot verts.
Sällskapet mitt var båda sugna på fisk, så det blev lax och brax. Roligt att det rimmar på svenska, tycker jag, men inte alls på franska (saumon och dorade).
Efter maten tog vi en lugn promenad och båda herrarna följde mig till min dörr. Jag kände mig både lycklig och glad över att ha fått bli medbjuden att träffa ännu en av min fransos vänner, och därmed bli uppskattad och uppfattad som hans svenska. Han verkar så stolt över mig då - min fransos.
Dessutom blev jag medbjuden dagen efter, för drinkar med deras bekanta (men för mig okända) franska vänner. Men det är en helt annan historia (läs: morgondagens inlägg).
Härligt att ni kom överens! :) Jag åker till Paris om två dagar, skulle du snälla kvickt kunna skriva om de där strategierna för att vara säker som tjej i Paris, om du har tillfälle? :D
SvaraRaderaMen ojojoj, här avancerar man på komma-in-på-livet skalan; vad roligt att få vara en del av fransosens gamla liv.
SvaraRaderaPingis: Ja, tack för att du påminner mig! Vad mitt huvud har varit fullt av baguetter och flytt nu här på senaste tiden... Har en månad sedan gått sedan du skrev först? Helt vansinnigt !
SvaraRaderaOkej, jag ska ge dig några viktiga pointers (inte för att jag är en expert, men...)..
Eftersom du är ung tjej är det viktigt att vara vaksam när man är ute och går och det är sent - detta gäller nästan var som helst i Paris, men vissa områden är extra odrägliga (enligt mig). Jag talar då om 18:e (Montmartre) och speciellt områdena vid Gare de Nord, La Chapelle och Stalingrad (till och med min fransos vill inte att jag går där själv dagtid, fast han överdriver givetvis. Jag brukar undvika områdena vid mörker).
Centrum kan det vara brusigt också i natten, vid Louvre-områden osv, men undvik bara de små gatorna så brukar det vara lugnt.
Vill du inte bli pratad med, så försök ha hörlurar i öronen. Då blir du inte lika uppfattad som "tillgänglig" att bli närmad, plus att om du är osäker kan du börja prata/låtsas att du pratar i telefon och blir ännu mindre intressant. :)
Prata inte med killar som är sliskiga som vill ha kontakt. Gå bara. Gå därifrån. Och följer de efter, gå snabbare. Ingen har följt efter mig mer än ett par hundra meter.
Jag har inte pepparspray här i Paris, men hade det i väskan hemma i Stockholm och det är alltid ett bra tips för att känna sig mer säker (även om man förhoppningsvis aldrig behöver använda det).
Och hemskt att säga, men.. Vill du inte bli uppmärksammad, försök att tona ned kvinnligheten. Uppsatt hår och slaskiga kläder är vidrigt nog säkrare än kortkort och klackar. Tyvärr är det så. Önskar jag kunde säga att du får klä dig hur du vill (och det får du), men vissa dagar orkar man inte med busvisslingar, kattrop "bonjour la belle!" och pussljud.
Är det sent, och känner du dig osäker, det är mitt i natten, du ska hem efter en festkväll... Métro kan fungera, men jag lovar.. Är du rädd, så är en taxi värt det! Varenda cent! Lätta att få tag på, vråldyra, men helt säkra.
Sedan... Kan jag inte tänka på mer. Jag brukar inte vara så fasligt rädd eller orolig i Paris, men samtidigt brukar jag nästan aldrig gå ut sent, och i så fall aldrig själv. Jag tror, övertänk det inte, utan njut av Paris och allt staden har att erbjuda!
Ps. Plus, baguetterna på PAUL i Saint-Germain-des-Prés är att rekommendera, för där jobbar jaaaag!