Så avslutades mitt äventyr i den lilla studion i det sextonde arrondissemanget. Känslorna inom mig tumlar i motsatta, parallella, omslingrande och helt obegripliga riktningar - ena stunden känner jag mig melankolisk och egal, andra stunden erfar jag en omedelbar och ostoppbar gråtattack, och ibland är jag helt lugn och tystlåtet lycklig över allt jag hittills fått erfara. Det har varit makalöst att få vara au pair till de två små franska pojkar som helt och hållet förändrat mitt liv, lärt mig så mycket och att få vara en del av deras franska familj.
Igår morse kånkade jag mina väskor in i det sjätte arrondissemanget. Här belägrar jag mig i min fransos lägenhet innan jag på tisdag flyttar in i sommarstudion, och det om något ska bli mäkta intressant... (Han måste tycka jag är helknasig som gråter och skrattar om vartannat).
Även fast jag vet att ingenting seriöst kommer bestå mellan oss, så är det intressant att få se hur han är att bo med. Just nu sitter jag här i hans soffa och småbloggar.
Så avundsjuk på hans lägenhet. Jösses.
Visst tror ni väl att det kommer gå bra för mig?
Klart det kommer gå galant för dig! Jag upplever dig i bloggen som stark och självständig, även om du givetvis inte alltid känner det så inombords. Att ha nära till sina känslor är säkerligen också en styrka om man bara låter dem komma fram på rätt sätt. Så, stort lycka till med den nya Parisfasen! Ska bli kul att få träffa dig snart.
SvaraRaderateruko: Vad fint sagt :') Tack, teruko. Och jag ser så fram emot att träffa er också, ska ni veta! Jag skriver till dig snart på facebook om vilka dagar jag är ledig!
SvaraRaderaLåter jättebra!
SvaraRaderaMen tokmaja, såklart det kommer gå galant för dig som sockerbagare ;-) Okej, kanske inte riktigt rätt benämning för ditt jobb men SÅÅ strängt är det ändå inte med titlar och sånt ;-)
SvaraRadera