Lösenord

måndag, juli 13, 2015

Brödtrivsel och anställningserbjudande

Som vanligt om dagarna jobbar jag i det stora PAUL-boulangeriet i Saint-Germain-des-Près. 
Här ser ni några av mina kollegor bakom disken, där jag vanligtvis står med baguettemjöliga händer och ett stort leende. Det är faktiskt bland det roligaste med att jobba på PAUL - att le åt kunderna och få dem att stanna upp och le tillbaka.

Sedan finns det givetvis sådant som är tufft också - de stressiga mornarna och lunchruscherna, alla skärsår av baguetteskorporna, att tappa bakelser på golvet eller att råka trycka in fel kod i kassan. För att inte tala om vissa oartiga kunder (fastän de flesta är trevliga!).



Igår var en fenomenal dag på jobbet för mig. 
Inte nog med att jag jobbade morgonpasset och tiden bokstavligen flög iväg mellan 08-15:30 - jag fick också flera trevliga överraskningar!

En av sakerna var bland annat att min fransos kom och hälsade på mig på jobbet för första gången. Jag var helt inne i min arbetsuppgift och langade baguette efter baguette till köande parisare, och helt plöstligt stannade jag upp i mina ord ... "Bonjour, monsi...." tittade upp, och såg honom där. Jag rodnade och började stamma helt osammanhängande, och sedan fick han sin baguette (tradition, pas trop cuite), och lovade vänta till min lunchrast. Dessutom frågade mina kollegor om honom senare också, och sade att vi var söta ihop.....

Den andra var att jag träffade tre blonda förtjusande tjejer som stannade upp och frågade om det råkade vara jag som var Emelie. Jo, de läste visst min blogg och kände igen mig. Jag blev alldeles fnittrig och kunde inte sluta le på resten av passet.

... Och bra var väl kanske det, eftersom min chef kallade på mig aningen senare. "Emelie, est-ce qu'on peut parler un petit peu?" (Emelie, kan vi prata lite?) Mitt hjärta började genast bulta i 180, och jag kände mig som en liten unge som skulle bli satt i skamvrån. Men efter vi kommit i enrum så berättade hon hur hon sett hur bra jag tar mig an arbetet, hur snabbt jag lär mig och hur trevlig jag är med kunderna. Hon hade småkonsulteratmed kollegorna och därefter bestämt sig för att erbjuda mig en tillsvidareanställning på PAUL - att fortsätta efter sommaren på odefinierad tid.

Jag sprack upp i ett ännu större leende, blev så otroligt smickrad men var tyvärr tvungen att avböja (med tanke på mina studier i Sverige). Däremot sade jag att jag gärna ville återvända nästa sommar till Paris, och då sade hon "Du har ett jobb nästa sommar hos oss". 


12 kommentarer :

  1. Men himmel vad kul! Allt du berättat, men i synnerhet erbjudandet att kunna återvända till Paris och ha jobb! Guld för ekonomin med ett sånt sommarjobb, då man pluggar. Grattis!

    SvaraRadera
  2. Men grattis till jobberbjudandet!! Blir lika sprudlande varje gång jag läser din blogg om parislivet och mer och mer övertygad om att jag SKA flytta utomlands inom någon snar framtid för att lämna trygga Sverige.

    SvaraRadera
  3. Men oj så underbart!!
    Kan nästan känna din glädje hit! :D

    SvaraRadera
  4. Hejsan Emelie! Vad kul att du blev glad, det var roligt att se dig igår. Om du har tid nån gång i veckan kanske vi skulle kunna ses och ta en kaffe eller nåt? /Dina tre blonda fans:)

    SvaraRadera
  5. ÅH Emelie! Gud vad kuuul, även om du var tvungen att tacka nej. Du är så grym <3

    SvaraRadera
  6. Men Gud vad härligt!! (Och jag är hur blödig som helst o grinade precis lite för jag blev glad för din skull!)

    SvaraRadera
  7. Jag kommenterar aldrig *av någon anledning* men har nog läst ett år.... tror jag... men eftersom jag log mig igenom hela inlägget så måste jag bara - jäklar vad glad jag blir för din skull!
    Du är så otroligt bra på att få oss läsare att hänga med i dina känslor.

    Hoppas vi får hänga med hos PAUL nästa sommar också :)

    SvaraRadera
  8. teruko: Ja, visst?! Jag är så sprudlande lycklig så det inte finns! Tack!

    Alma: Vad du är fin, och tack! Hoppas jag kan fortsätta sprida lyckan, och inspirationen att vara modig. Att byta kultur och miljö är en sådan utmaning, men SÅ givande och värt det. Jag intygar.

    Vera: TACK VERA!

    SvaraRadera
  9. Emma: Ja! Mer än gärna! Jag är på repos (jobbar inte) på onsdag eller torsdag, vi kanske skulle kunna ses någon av dessa dagar? Jag bor ju precis vid boulangeriet fro.m. imorgon också, så det är nära och bra. Vill gärna höra mer om er, ni som redan vet en del om mig..! :)

    my: MEN TACK MYSIS.

    Sara: Haha, nä, men på riktigt? Du fina människa..! Tänka sig, att jag kan dela med mig av lycka bara genom att vara glad själv. Och tack för att du skriver och gör min glädje ännu starkare :D

    Lina: Men fy skäms, inga kommentarer?! Jag som älskar kommentarer... Så, för att få dig att kommentera i framtiden måste jag få dig att le genom hela inlägget? Hm.. Challenge accepted.
    Hänger du kvar i bloggen tror jag definitivt du får höra mer om mina PAUL-äventyr nästa sommar. Ingen tvekan att jag tackar ja till den chansen!!

    SvaraRadera
  10. Åh, åh, åh!!! *leende upp till öronen* Megastortbautagrattis!!! :D Vad underbart att höra att du uppskattas så mycket och att du får komma tillbaka! Det måste ju kännas som ett enormt stort tröstpris när du "måste" åka tillbaka till "tråkiga" Sverige, eller? ;) Då har du något att se fram emot! Och mysfaktor tusen på fransosbesök, trevliga arbetskamrater och härliga bloggläsare!

    SvaraRadera
  11. Kul! Lite kort varsel, men om du kan nån gång imorgon passar det bra för oss :)

    SvaraRadera
  12. Emma: Javisst, gärna! Kanske du kan lägga till mig på facebook så kan vi bestämma exakt tid och plats genom chatt? :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)