Lösenord

fredag, juni 05, 2015

Vildsvinsrepris och selfie med en minion

Denna onsdag slutade jag tidigt, och stämplade ut med bisous redan klockan 19:30 från min värdfamilj. Istället tog jag tunnelbanan med en fullastad kasse med mat hem till fransosen, där jag påbörjade en favorit-i-repris-middag; vildsvinsgryta!




Fransosen såg fram emot det med enorm entusiasm (jösses, så man kan hype:a för lite vilt fläsk!) och när maten var serverad såg han till att jag fick det bästa fotoljuset.




Han åt med lika god entusiasm som han peppat med under tillagning, och kunde inte förstå hur köttet kunde vara så mört och gott. Det är min lilla farmor det, kunde jag skryta med, och kunde själv inte hålla inne stönen av välbehag tack vare måltiden. Alltså mat.

Med en finurlig min lade han sedan armarna kring min midja och sade "puisque tu m'as fait du sanglier, je voudrais t'acheter une glace...." (eftersom du lagat vildsvin åt mig, så skulle jag vilja köpa dig en glass). Lite här började min ögon glittra som rena stjärnhimlen, kan jag tänka mig, och jag skrek rakt ut "oui, je voudrais, je voudrais, je voudrais!" (ja, det vill jag, det vill jag, det vill jag!) som rena frieri-euforin.

Ut brast vi både i skratt, och han tillade "tu te calmes, c'est qu'une glace!" (lugna dig, det är bara en glass!) medan jag retades tillbaka; "une glace, c'est meilleur qu'une bague, je te dis!" (en glass är bättre än en ring, ska jag säga dig!). Vilket vi båda kom överens om - man kan ju faktiskt inte äta en ring.




Så vi tog en promenad ned till Monop', där han själv också ville unna sig något mumsigt. Han beslöt sig för en "nyttig fruktjuice" och jag skrattade skadeglatt åt hans brist på kunskap om livets goda.

Medan jag tryckte glass satt han och slurplade vitaminer, och lyckan var total - både att inte behöva dela, men också att bli bjuden på; glass. Därefter tog jag lite selfies medan fransosen pillade i köket.




Lite sådär att jag börjar skratta rakt ut i luften och han frågar "vad är det?" och jag själv bara kan svara...
... Nä, inget, jag är bara lycklig. 


Som jag nog nämnt tidigare så arbetar snubben som grafist för barnfilmer, varav en inkluderar små gula vidunder. Jag tycker inte vidare om dem - de är lite obehagliga, enligt min mening (men ja, jag vet att resten av världen avgudar dem).




Men se här, här blev man fotobombad av en av dem i sista selfie:n. Sedan såg vi, enligt rekommendationer från min syster, på första avsnittet av Welcome to Sweden.

Efter att ha gjort planer för en kvällsdejt och en pique-nique-dejt senare under samma vecka så gick vi och lade oss, vaknade upp och sade adjö för den här gången.


4 kommentarer :

  1. Var det svensk-importerat svin ni kalasade på? O vad tyckte du om serien? jag har inte sett andra säsongen (morrrrr, spärrad från utlandet); men den förta gillade jag mkt =) Favvoscenen har med körkort att göra ;-)

    SvaraRadera
  2. Åh, alltså, Emelie... Åh. Vilket glädjebubblande inlägg - min favorit som du så väl vet! Jag fullkomligt älskar uttrycket "stämplade ut med bisous" och glass/ring-analogin fick mig att fnittra ut högt! Hur lyckas du sätta känslan i bröstet på mig fastän vi är så långt ifrån varandra? Det är så imponerande!

    SvaraRadera
  3. Åhh vilket mysigt inlägg, satt o mm:ade gulligt genom hela, haha <3

    SvaraRadera
  4. Åh jag älskar Minionerna! Lyllos dig ;-)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)