Lösenord

måndag, juni 01, 2015

Spontan ankmiddag under förvirringsdis

Redan dagen efter burgarlunchen var det dags för kvällsdejt, och jag såg fram emot veckans tredje dejt något fasligt. Alltså vrålmycket!!! Hela dagen hade jag i princip rullat tummarna, prokrastinerat plugg, slutfört några viktiga ärenden (typ bokat flygbiljetter hem den 25 augusti) och så längtat till kvällen, givetvis.




När jag kom fram till fransosen skulle han bevisa sig vara spontan, så vi tog oss ut på en kvällspromenad och så skulle vi peka på en slumpmässig restaurang som föll oss i smaken.
På vägen fortsatte vi vårt retsamma tjäbbel om huruvida man ska hålla hand eller inte (han säger att ingen håller hand längre - han vill hålla armkrok) och så slog vi vad: Om vi innan funnen restaurang såg ett par som höll hand, så skulle han bjuda på middag.

Det tog fem minuter innan jag stod som ett skadeglatt fån och dansade segerdans på Paris gator, och kunde se fram emot en gratis middag.

... Som vi bara minuterna därpå hade beställt. Vi fann en klassisk fransk restaurang, där vi slog oss ned och jag valde en klassiker:
Confit de Canard.




Fransosen tyckte att det var roligt att placera sin öl på min sida av bordet, för att se hur många av er som skulle reagera på att jag "dricker alkohol".
... Gick ni på det???




Helt nöjd var har inte med restaurangvalet, då hans rumsteack inte var anvisat tillagad, och maten lite slarvigt serverad. Jag var däremot nöjd med min anka, som smakade smaskens! Plus att jag nu även kan kryssa den saken på min bucket list!

Vi pratade om både sorgset och glatt, om favoritljud och irritationsljud, och sedan tog vi en lugn promenad hem till honom igen.




Hos honom blev jag senare sugen på dessert, och han ackompanjerade mig ned till Monoprix precis innan stängning, för att jag skulle få fatt i dessa: Mars, Lion och Twix. Nostalgi på hög nivå, hur länge sedan var det inte man köpte chokladbarer och smaskade på? Typ fyran i grundskolan?




Resten av kvällen vet jag inte vad som tog över mig... Jag befann mig plötsligt i ett förvirringsdis med blandad melankoli, lugn lycka, behärskad sorg och total apati. Jag kunde helt plötsligt inte ta skämt, blev stum och tyst från och till, fick forcera fram leenden och kände mig enbart i vägen. Det kan eventuellt ha att göra med att jag bokade biljetterna hem till Sverige, och verkligheten överrumplade mig, men jag kunde verkligen inte förstå varför jag kände mig så konstig...

... Fransosen gjorde allt för att få mig att må bättre, från uppmuntrande ord till sina urfåniga skämt (som jag vanligtvis skrattar åt), och jag blev så otroligt rörd av hur väl han brydde sig om mig och mitt oresonliga beteende. Trots att jag försökte gaska upp mig under kvällen och morgonen lämnade jag lägenheten dagen därpå med en uppgivenhet och en orolig klump i magen. Något kändes fel.

Jag har fortfarande inte klurat ut vad det kan handla om.


6 kommentarer :

  1. Vad synd att fransosen inte var helt nöjd med sin mat. O vad jobbigt med allt detta känslosnurr, later nästan lite som PMS? Sån blir jag i alla fall! Mars gillar jag inte, men Lion och Twix är stora favvisar! Länge sen jag köpte dock. Eller njaae, Twix man man ju ofta plocka då man plockar lösviktsgodis! O det brukar jag såklart göra då tillfälle ges, det vill säga då jag är i Sverige ;-)

    Jag är såndär som försöker att inte duscha håret varje dag, det ska man ju enligt frisören helst inte. Men det är svårt, jag har sådär typiskt „skandinaviskt“ hår (… läs tuuuuuunt med fina hårstrån). Så det syns ganska typ direkt om jag inte duschat på en dag eller två. Jag borde duscha på morgonen av påtalad anledning, men ofast så blir det ändå på kvällen. Det är så skönt att krypa ner i sängen nyduschad och nyinsmord med någon härlig bodylotion.

    PS: Det finns faktiskt alkoholfri öl ;-)

    SvaraRadera
  2. Tycker nog inte det är speciellt konstigt om ditt humör agerar som en jojo i nuläget... Du ser ett slut på Parisdrömmen, i varje fall för denna gång, och du är uppenbarligen väldigt fäst vid din fransman. Du skriver att du bestämt dig för att reagera på det ena eller andra sättet, men det går ju inte! Känslor styr man inte över, så det är klart det blir lite kaos, när insikterna smyger sig på. Kram!

    SvaraRadera
  3. Som teruko sa, det är ju inte alls konstigt att du känner dig nere då det blivit mer verkligt nu att du kommer ge dig av från Paris inom några månader. Du lämnar din nuvarande trygghet och dessutom din fransos som du är kär i, klart du känner dig uppgiven!
    Hoppas verkligen det vänder snart och att du tar tillvara på din tid :) Du kommer ju återvända till Paris en dag, det är jag säker på ;)

    SvaraRadera
  4. teruko: Det kanske är så enkelt... Själv kan jag bara inte se det - medvetet så är jag ju SÅ LYCKLIG. Men mitt undermedvetna kanske sörjer i förtid... Och du har rätt, känslor styr man inte över. Det blir snarare värre när man försöker, och känslorna envisas om att bli ännu starkare i "fel" riktning. Tack för kramen!

    Bea: Mjo... Bara knas att jag som är så insiktsfull vanligtvis, inte kan förstå det! Och tack, det hoppas jag också. Tre månader, som jag verkligen vill ta till vara på! Och gissa om jag kommer återvända, massor! På semester, week-ends, och förhoppningsvis permanent någon dag :)

    SvaraRadera
  5. Alltstå hålla hand är det mysigaste jag vet, det känns nästan mer intimt än en kram ibland. Och åh Lion-godis är mitt liv! Tänker så himla mycket på alperna då när mamma alltid hade en i fickan redo när blodsockret tröt.

    Hoppas att du känner gladare snart, men jag tycker absolut att det är viktigt att få känna sig lite känsloförvirrad emellanåt.
    Kram på dig

    SvaraRadera
  6. Var det fransosen som du träffade en dag på en barkbänk? :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)