"Je veux voir ta tête quand tu manges ta crêpe"

I lördags var det strålande sol och jag hade storslagna planer på gång! Fast först till de obligatoriska kläderna. (Alltså jag undrar hur mycket jag kommer skämmas över dessa bilder om fem år?)
Hur som haver blev det långklänning och röda läppar - för det var ett tag sedan, tyckte jag.

Vid tolv-tiden någon gång stod jag väntande på Gare du Nord - jag skulle nämligen få besök av en fransman som bor vid Lille. Det är en fransos som jag träffade och började småprata med på planet till Sverige den där gången, och som jag därefter hållit kontakten med på facebook.

Han skulle hälsa på ett par vänner i södra Frankrike, men tänkte ta ett par timmars pitstop i Paris för att få hänga lite med mig. Det tyckte jag att han gjorde rätt i!

Under hans tre timmar i Paris hann vi dra med hans resväska på en timmes promenad, en tunnelbaneresa, en hamburgertallrik, två glassar var (ena beskådas nedan) och mycket relationssnack - på franska, förstås.

Det var riktigt kul att få se honom, och trots att vi bara setts en gång tidigare (på flygplanet), så flöt samtalet på bra och det kändes inte alls konstigt. Speciellt roligt är det att han i höst ska flytta och bo under ett utbytesår i Göteborg, och att vi antagligen kommer ses igen!

Vi sade adjö med bises på tågstationen, och jag vinkade honom adjö när jag reste iväg mot franska medelhavskusten. Själv tog jag en andningspaus från all franska och en timmes promenad....

... innan jag skulle träffa en annan fransos; nämligen min egen!
Och precis som han lovat så tog han mig till vårt crêperie. Jag beställde min klassiska favorit; skinka och emmentaler-ost... 

.. och den med saltad karamell, vaniljglass och pralinkrokant till efterrätt.

Det var givetvis det fransosen såg mest fram emot - att se mig njuta av min crêpe. "Je veux voir ta tête quand tu manges ta crêpe" (jag vill se din reaktion när du äter din crêpe) och så sitter han och skrattar när jag, av smaken välsignad, inte kan sluta le av njutning.

Han envisades med att betala, givetvis, eftersom jag betalat på hans födelsedag. Efteråt gick vi hem till honom, han med armen om mina axlar och jag fortfarande med ett stort leende på läpparna. Det börjar verkligen kännas som att han uppriktigt tycker om mig - sättet han tilltalar mig, hur han småretas nästintill hela tiden, hur våra dejter blivit rutin med två gånger i veckan...

Dessutom bjöd han med mig som sin plus one till förhandspremiären av nya filmen Minions som han varit med att arbeta på (och som  släpps officiellt i mitten av juli!) och vi ska gå dit tillsammans den 28/6 ...!