Men visst har jag inte berättat om den föregående varmrätten; den handhållna galetten?
Just denna dag när jag var ute och promenerade, så ropade magen efter något salt och matigt, snarare än det vanliga sockersuget. Istället för chokladvarianten beställde jag således, från samma crêpes-herre, en galette med ost och pastrami.
Med ost som bokstavligen vällde över i kanterna, smälte och stelnade (mmmm!) kunde jag inte vänta innan jag hävde ostfraset i munnen och tuggade så det knastrande, till dess att ögonen glittrade.
Och så en sådandär halvvägs-uppäten-lättsamt-vidrig-bildhistoria... Alltså kan ni tänka er när man tuggar sig längre ner, och osten hänger som strängar från mungiporna och man inser att jösses, crêpens storebror galette nog är rätt schysst ändå.
Dessutom, efter en pannkaka proppfull med smält ost och skinka, så var jag mätt i flera timmar framöver.
Helt perfekt promenadmåltid, med andra ord.
Haha vad bra att storebrosan var okej han med! Du skriver så bra.
SvaraRaderaOm du skulle ge ut en bok över alla pannkaks-kreationer du testat dig igenom skulle det ju bli en riktig tegelsten ;-) Coolt nagellack BTW =)
SvaraRaderaSofia: Ja, visst?! Och tack, teh, vad glad jag blir att du tycker om mitt sätt att skriva :')
SvaraRaderaDu verkar ha ett så hälsosamt förhållande till mat tycker jag. Så jag tänkte höra om din syn på en viss situation. Något jag funderar över då och då är det här med kompensation.
SvaraRaderaOm jag t.ex. har ätit frukost och lunch - och sedan äter en riktigt stor/mäktig fika. Är det då "hälsosamt" att med flit äta en mindre middag - om jag endast känner mig liite hungrig på kvällen?
Många skulle kanske direkt säga att det är ett "sjukt" beteende att minska på middagen. Men samtidigt - är det inte rätt så naturligt att kompensera om man gör det efter känsla...?
Jag är kluven!
Hur ser du på en sån här situation?
Helene: Jag tror du ställde samma fråga till mig för ett år sedan, inte sant? Men jag förklarar gärna min syn på det!..
SvaraRaderaKompensation för mig handlar helt och hållet om den psykiska skammen. Kompensation är när man, på grund av dåligt samvete, ångest eller andra känslor väljer att äta mindre för att "gottgöra" för tidigare ätande. Äter man mindre för att man är mindre hungrig är det inte kompensation - det är att känna av vad kroppen vill. Att äta mindre för att man är mindre hungrig är helt normalt, men det ska då inte vara för att man i bakhuvudet tänker att man "ätit en mäktig fika".
Ibland kan det vara svårt, och man får vara försiktig; man måste känna efter om det är MAGEN som är mätt, eller om det är HUVUDET som är mätt? Om det är känslor som styr så blir det en destruktiv och ätstördsgrundad kompensation, men om det helt oberoende på fika är magen som inte är hungrig, då är det helt i sin ordning.
Förstår du vad jag menar?
Hoppas du kommer till sans med dina tankar, och kan skilja dina fysiologiska sensationer från de psykiska!
Sv: Det kan jag ha gjort! Ibland är mitt minne lite dåligt...
SvaraRaderaJag förstår hur du menar. Lista ut om det är huvudet eller magen som styr.
För mig kan det bli besvärligt om jag hamnar i perioder där jag istället för att äta en vanlig middag - äter en stor fika, och sen bara en liiten middag. Då har det varit magen som inte ville ha mer. Men samvetet är ändå inte bra, eftersom jag "gått miste om" 1/2 (eller mer) riktig måltid. Samtidigt tycker jag att det är okej att göra så då och då. Hur ofta är frågan...
På senaste tiden har jag ätit ungefär så på helgerna (inkl fredag). Känns lite tråkigt att sätta upp ramar, men på sätt och vis nödvändigt för att det inte ska bli så varje dag.
Hur ofta tycker du det känns okej att byta ut matiga mål mot något sött?
Helene:
SvaraRaderaJa, jag kan förstå det. Speciellt om man har haft en ätstörningshistorik, så kan det vara svårt att skilja på vad som är huvud och vad som är mage. Jag har själv haft stora problem med det, men det är något som kommer med tiden om man vågar lita på sig själv, och verkligen följa sensationerna.
Ja, helgerna kan jag tänka är helt okej att vara lite oansvarig och få äta lite sött snarare än salt, men det är så individuellt. Det viktigaste är att man som människa fungerar, och får i sig alla näringsämnen som kroppen behöver för att fungera till vardags. Vissa kan byta ut massor med vitaminer mot tomma kalorier och ändå fungera bra - andra blir okoncentrerade, griniga och energilösa direkt. Man får klura ut, hur är jag?
SV:
SvaraRaderaJag det skiljer sig ju verkligen åt individuellt! Mitt humör verkar inte påverkas så mycket av sötsaker. Men huden gillar det inte:P I alla fall inte om det blir mycket under en längre period. Sen så tänker jag ibland på sjukdomar som t.ex. diabetes och cancer. Men har för det mesta den här "det händer nog inte mig" attityden...
(Nu kommenterar jag från annan blogg, men det är samma person)