Fransosen fyller 27 år!

Alltså.. När jag skriver detta är jag så irriterande fnittrigt pirrig och glad, för endast tanken på onsdagens födelsedagsdejt gör mig på bra humör. Det var bara en så himla bra dejt!

Vi börjar från början:
Jag slutade tidigt denna onsdag, och hann komma hem och byta om lagom innan jag skulle ta bussen iväg. Jag klädde mig i min "ravissanta" klänning och min egenhändigt ihopknåpade kalashatt, och kände mig sådär skamligt förtjusande. Det var ju inte varje dag min fransos fyller 27 år.

Här har vi ett axplock av det jag förberett inför födelsedagskvällen! Presenten jag köpt i Sverige tillsammans med det svenska födelsedagskortet (visste ni hur svårt det var att finna ett födelsedagskort med svenska flaggan på, i Sverige?! Onödigt svårt!), en liten hjärtformad kladdkaka och kalashatten som jag knåpat ihop med hjälp av en tidningskatalog och presentpapper. Detta tillsammans med tomtebloss, födelsedagsljus samt en gul och en blå ballong hängde med.

Jag fortsatte känna mig fin när jag stod och väntade på bussen. Busigt fin.

När fransosen öppnade sin ytterdörr hade jag hunnit blåsa upp de två ballongerna, satt hatten rätt på plats och blåste glatt i en visselpipa. Han mötte mig med ett stort förvånat leende - han brukar nämligen inte alls fira sin födelsedag.

Eftersom fransosen fyllde 27 år, låg middagsvalet hos honom. Han ville äta burgare, och jag hade kollat upp precis rätt ställe. För att komma dit så var vi tvungna att ta tunnelbanan, men gick av lite tidigare för en promenad över Canal Saint Martin.

Till slut kom vi fram till vårt #25 hamburgerhak, som jag läst så gott om. Vi kunde knappt vänta innan vi kommit innanför dörrarna och slagit oss ned.

.. I denna avslappnade, gemytliga interiör.

Vi beställde både Burger du Moment, som bestod av en burgare med paprika-bröd, comté-ost, skinka, tomat, sallad, grillad zucchini och paprika samt böngroddar, ketchup och majonnäs. 

Den. Var. Vrålgod. Precis som jag hade föreställt mig det! Vi båda satt och pratade om hur rätt jag träffat med burgarplats på hans födelsedag, och att vi verkligen njöt av den goda burgaren. Vi både noterade den som en av våra top-5-burgare av de 25 testade.

Efter middagen tackade vi för oss, jag bjöd på måltiden och fick därmed flera tacksamma kindpussar under vår promenad på Paris gator. Han är till och med värd de där 42€, min fransos, kan ni tänka er?

Väl hemma hos honom satte jag honom i soffan, övertalade honom att ta på sig kalashatten ("om du lovar att inte ta en bild!") och släckte lamporna. I köket plockade jag fram överraskningskladdkakan, satte i ljus och tomtebloss och gratulerade fransosen med svensk födelsedagssång, kort och paket.

Det finaste av allt var hur han blev så tacksam, hur han nämnde att "han inte alls gjort lika mycket på min födelsedag" (äsch, vem bryr sig, jag tror jag njöt mer än honom) och lovade mig att vi ska äta crêpes på vår nästa dejt (yesssss)....

Dessutom hade han varit så söt att han köpt cola åt mig som han sparat i kylen, en supermumsig karamellsås till våra brunchcroissanter och nutella i reseform. Snubben hade tydligen svårt att förstå att det var hans födelsedag, och inte min.

Hur som haver; jag lämnade lägenheten efter ett par leendesmittande pussar, sade adjö och "à ce week-end!" (vi ses i helgen!).
Och nu är jag sådär löjligt glad, bara.