Déjeuner au terrasse et Église Saint-Sulpice

Den tredje och sista dagen vaknade jag till timmen innan mitt Emsi-gos, grävde mig närmare och uppskattade värmen som tillkommer när man sover med någon.

När vi sedan båda gått upp gick vi för att realisera en av Emsis önskningar - att återse Eiffeltornet.

Efter ett par trånande blickar och trevande bilder i motljus satte vi av mot Paris centrum, för att finna en trevlig lunchrestaurang.

Vi fann oss här; i Saint-Germain-des-Prés, och ni kan även besöka det boulangerie jag ska arbeta från och med nästa helg!

Inom kort hade vi hittat ett franskt brasserie med rätt atmosfär - lite fransk musik i bakgrunden, traskande promenadstrosare och en resonlig meny.

Så blev det selfie-dags!... 

... Men inte skulle jag väl göra det själv, heller?!...

Medan vi väntade på maten åt Emsi bröd och tittade bekymrat på sin mobilskärm. Fast vad det handlade om kommer jag inte ihåg, så viktigt var det inte.

Så inkom maten! Bavette Angus med frites för min del, och tonfisk med potatispuré för mitt sällskap.

Bortsett från en otrevlig kypare så var det en otroligt gemytlig måltid med god mat och ännu bättre sällskap.

Efter maten ville jag visa Emsi runt lite - i området jag ska bo i juli och augusti, samt kyrkan som befinner sig precis utanför.

Église Saint-Sulpice 

Vi gick ett varv, beundrare de makalöst precist skulpterade pelarna och graveringarna inuti, berömde detaljerna och andades in den fornreligiösa katolicismen som präglade kyrkan.

Mycket mer därefter hann vi inte... Vi tog bussen hem, lyssnade på musik och sjöng tonårsaktigt med i gamla favoritlåtar, tittade på Sabrina Tonårshäxan och jag blev sminkad av min favoritsminkös.

Men alldeles för snabbt var det dags för Emsi att ta väskan mot flygbussen...

Men innan hann vi med några slutliga selfies.

Klockan 17 kramade jag Emsi adjö och tackade så makalöst för hennes besök. Det har varit så otroligt mysigt, roligt, skrattretande, busigt, tryggt och energigivande att ha henne här, och det är fasligt hur vi, trots att vi inte pratat på månader, faller tillbaka i vår vänskap.

Vi har hunnit med så mycket trots att vi gjort så lite, och jag är oändligt tacksam; för att jag har henne som vän.