Sättet de sade det på var respektfullt och lugnt, och jag är fullt medveten om att detta är något jag ska anpassa mig efter.
Problemet ligger väl i att jag har makalöst svårt att ta kritik. Perfektionist in i benmärgen, och med största rädsla att göra fel. Jag avskyr att göra det. Jag ska inte göra fel. Därför är varje negativ kommentar som ett knivhugg i mig - speciellt från människor som jag har skyldigheter gentemot, och som jag respekterar.
När jag kom hem igår mådde jag uruselt. Först låg jag och stirrade i taket några minuter, sedan skrev jag ut mina känslor i min dagbok. Sedan skrev jag till en vän. Därefter, och med många mentala påminnelser om att det är okej att göra fel ibland, Emelie och bara att rätta till det så blir det bra sedan! så kändes det aningen bättre, och aptiten började komma tillbaka.
Jag somnade inte helt förtvivlad, till slut. Men jag måste verkligen bli bättre på att inte bryta ned mig själv över kritik.
Och ni... tack.. Tack, tack, tack för era underbart empatiska kommentarer. Jag förtjänar egentligen inte fina ord eftersom det är jag som ligger i skuld, men ni fick mig verkligen att må bättre.
Skön läsning (fast jag ju inte känner dig egentligen!)Blev riktigt gripen av din beskrivning av hur du mådde, den var så "precis". Man kände sig nästan som du vid läsningen. Fantastiskt, säger en gammal svensklärare.
SvaraRaderateruko: åh, teruko, vilken stark komplimang! Att tala gott om mitt skrivande är verkligen en svaghet för mig... tack, jag blir helt rörd! Det har väl inte undgått dig att jag skrivit en roman som kanske blir publicerad?
SvaraRaderaKänner igen mig precis. Har också så lätt att bryta ner mig själv och jättesvårt att ta kritik.. vet inte riktigt hur man gör för att klara sånt bättre.
SvaraRaderaAnonym: Nä, visst är det knepigt... Man är verkligen sin egen värsta fiende.
SvaraRaderaEmelie, när jag nu tänker tillbaka så minns jag att jag nog läste något om det, då jag började följa din blogg. Så spännande! Är den inlämnad till något förlag?
SvaraRaderaDet märks ju verkligen att du har stor talang att uttrycka dig i ord. Lycka till! Har själv aldrig kommit så långt, men älskar att skriva. Dock blir det bara kommentarer och resedagböcker...
Oj, vad var det som hände? Det är inte alltid lätt att jobba som au pair. Och det där med att ta kritik, det kommer bli lättare med åren. Du får försöka tänka det som att det är det som gör att du växer och utvecklas. Det är så man lär känna sig själv :)
SvaraRaderaJag hoppas att det hela känns bra när du fått smälta det!
Ha en fin helg med fransosen och hans vänner. Kram
teruko: Ja, den är inlämnad och håller på att granskas för andra gången. Den har gått vidare till steg 2 och de säger att de gillar den, så jag får att definitivt besked om utgivning eller inte efter sommaren. Spännande, va?!
SvaraRaderaOch tack igen för de fina komplimangerna. Har jag tur kan du snart läsa dem i tryck!
Ps. Dina kommentarer är inte fy skam, de bringar mer glädje än du kan tänka dig!
Att göra fel är en stor skräck för mig också, känner igen mig så i det du beskriver. Naturligtvis är det oundvikligt att göra fel ibland och det är värre att gå runt och vara rädd för det osv. Svårt att bara ändra sig dock. Tack för att du delar med dig och tack för en läsvärd blogg.
SvaraRaderaSå himla härligt, håller tummarna för dig att manuskriptet blir en bok!
SvaraRaderaSka bli så kul att få träffa dig i juli i Paris, hoppas du inte har ångrat dig angående piqueniquen...
teruko: Hur i all världen skulle jag kunna ändra mig?! Ser mycket fram emot att ses och utbyta erfarenheter!
SvaraRadera