Snobbiga intervjuer, te och eftermiddagspromenad

Häromdagen var jag ute och slängde i Paris, gick promenader och bland annat en intervju för sommarjobb. Intervjun var stel och stereotypisk (bästa/sämsta egenskap, yada yada) och mannen som höll i det kändes lite som en snobbig douche. I alla fall!

Tidigare hade jag fått nys om att Maria - den unga donnan jag fått kontakt med genom bloggen - var i Paris för att hälsa på sin pojkvän, och därför tagit tillfället i akt och grabbat tag i henne en eftermiddag. Vi tog en kaffe/te på en uteservering, än en gång.

Vi diskuterade skillnaderna mellan kulturen och atmosfären i Sverige kontra Frankrike, hur ett te kan kosta dubbla priset som för en kaffe och lite om hur vår närmaste framtid ser ut.

Så här orubblig såg mitt sällskap ut. Nä, inte hela tiden, hon log faktiskt - flera gånger! 

Efter att vi suttit och pratat så valde vi att ta en promenad. Vid det här laget hade jag helt vuxit in i mina egna tankar, och jag hoppas mitt sällskap inte fann mig alltför asocial. Jag har en tendens att bli sådan efter ett par timmar - tystlåten och helt uppsluppen i mitt eget huvud. Som att mitt sociala kompetens-konto helt runnit ut.

Vi hann däremot passera ett par vackra vyer på vägen, som tvingade mig att stanna upp och fotografera. Sedan sade vi adjö vid lämplig métro-station.

Jag är fortfarande så fascinerat tacksam över möjligheten att kunna träffa folk genom internet på det här sättet - skapa nya bekantskaper, lära sig nya saker, utbyta erfarenheter... Plus att Maria känns som en riktigt jordnära, genuint omtänksam person, och hon har redan lärt mig en hel del om livet i Paris.