Lösenord

onsdag, maj 13, 2015

Pique-nique i Jardin du Luxembourg och spontant fransos-besök

En ledig morgon vaknade jag upp av fåglarnas käcka kvitter, solens trevande strålar och goda förutsättningar för en fantastisk dag. Temperaturen stod över 20 grader, och jag ödslar ingen möjlighet att njuta av Paris.

Men för att fullständigt kunna njuta kan man inte gå runt och vara hungrig... Så jag skuttade givetvis till det lokala boulangeriet, där jag stod länge och funderade på vad jag ville ha till frukost...




Och som vanligt kom jag ut med en tradition - detta esse i brödvärlden, Kommer aldrig kunna äta baguetter i Sverige utan att rynka på näsan.




Jag hann hem snabbt för att göra iordning en pique-nique för mig själv, och tog sedan bussen iväg till parken som huserar detta slott....

Jardin du Luxembourg.




Jag gick runt lite i parken för att hitta den ultimata matsäcksplatsen, och fann till slut en bänk lite avskilt i sydvästra delen. Eftersom klockan bara var kring 10-snåret var det inte många där, och jag fick hela utsikten för mig själv.




Så plockade jag fram det som gör en pique-nique ideal; en korsordstidning och min iordninggjorda baguette




I nära tre timmar jag satt; jag hann lösa tre korsord, äta hela baguetten, lyssna på det rogivande fågelkvittret, höra gruset knastra under joggarnas skor, höra småbarn tjuta glatt i kompani med sina föräldrar, höra kameraklicket från beundrande turister och så mina egna, fantastiska tankar...

En pique-nique helt i min ensamhet. Något av det mest terapeutiska som finns.

Efter mina tre timmar hade korsordssuget sinat och baguetten var uppäten. Jag fick helt plötsligt en spontan idé att hälsa på min fransos, som bara bor stenkastet bort från parken.

Sagt och gjort, jag skickade iväg ett snabbt sms och snart var jag i hans boning. Det var första gången vi valt att ses så spontant, och han verkade inte misstycka. Eftersom jag vid denna tidpunkt var vrålsugen på crêpes, så valde vi att gå till crêperiet i kvarteret för en nutella-crêpe.




Så tog vi promenaden dit, jag beställde min efterlängtade rykande pannkaka och fransosen tittade roat på (han ville inte ha - man ba VA HUR KAN DU INTE VARA SUGEN PÅ CRÊPES?!). Vi fortsatte gå medan jag kladdade ned hela ansiktet med nutella, och pratade om stort och smått.

När fransosen senare nämnde glass så var jag inte sen att hänga på (trots att nutella-smaken ännu inte lämnat tungan) och han skrattade gott åt att jag är ett sådant sockermatvrak. Men vad ska man säga - timlånga promenader i Paris kräver energi (helst i sockerform).




Efter glassätande tog vi en svängom hem till honom igen, där vi småpratade lite innan jag kände hur Paris kallade på mig. Jag tog mig ut på upptäckspromenad, kysste honom hejdå och vi syns imorgon på nästa dejt.


1 kommentar :

  1. Helt rätt inställning där till sockret ;-) Vilket vackert slott, jag blir alltid sa fascinerad av dessa byggnadsverk som byggts av ren hand(/Slav?)kraft!
    Vad valde du för smaker pa din glass?

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)