Lösenord

söndag, maj 10, 2015

Jeu de la Famille Jégou

Vid jul förra året kom jag på en idé; ett projekt...
Jag kände att jag verkligen har kommit min värdfamilj nära, och ville ge dem en present som både betydde något, som lagt mycket tid på, och som går att användas. Därmed påbörjade jag någonting som jag inte förrän nu avslutat; ett familjespel!

Jeu de la Famille Jégou
Spelet om familjen Jégou




Jag började med spelbrädet, mätte ut kvadrater att spela på och började rita på spelplanen. Jag fyllde kvadraterna enligt kronologisk ordning, med bilder, teckningar och klistermärken. Vi börjar i somras, vår utlandsresa till Korsika, att komma till Paris och leka i parken...




... Fortsätter med vistelsen i Maffliers, första skoldagen, Valentins och Adriens födelsedagar... 
Vissa sjukdagar, Valentins och min simning, deras favoritfilmer..




Och till slut var det nästintill klart!




Till spelet gjorde jag även spelkort - som man tar när man hamnar på en viss ruta. Dessa kort kallas "Carte d'Emelie" (Emelie-kort) och på dem står det olika frågor, utmaningar och uppmaningar. Klarar man av utmaningen eller svarar korrekt på frågan, så får poäng (i form av små äpplen jag klippt och klistrat med, och fick även hjälp av underbara Viktoria som laminerade dem!).




Slutligen gjorde jag även spelgubbar, givetvis! En för varje familjemedlem (och så mig!), så att man kan spela sig själv genom planen. Här ser ni Valentin som inspekterar gubbarna medan jag fotar dem.




Såhär blev spelplanen som fullständig - från sommaren 2014 fram till våren 2015




Än är året givetvis inte slut (jag ska jobba med familjen fram till juli), men jag kunde inte vänta - jag var tvungen ge spelet i present direkt! Jag är så nöjd med all tid jag lagt ned och pillat, klistrat, klippt, vikt, ritat och funderat. Dessutom tycker jag att jag lyckats sammanfatta året rätt bra; med alla saker de gillar, vanliga onsdagar och speciella äventyrrutiner vi haft och saker som vi kämpat oss igenom.

Jag gav det som present till familjen i veckan, under min värdmors födelsedag, och de blev mycket, mycket imponerade! Pojkarna verkade inte förstå att jag gjort spelet, och undrade varför det fanns så mycket bilder på dem. Men vi satte igång och spelade det direkt, hela familjen - och det gick! (Förutom pojkarnas sedvanliga vinstmani och brist på koncentration, givetvis, men vad kan man vänta sig från en 3- och 5-åring?)

Det är vansinnigt vad jag älskar mina små värdbarn, och jag kan knappt tänka mig hur det kommer kännas att behöva lämna dem...
Så det gör vi inte. Inte än.


8 kommentarer :

  1. Wow vilken fantastisk och minnesvärd present!

    SvaraRadera
  2. Men gud vad fint!!!! Jag hoppas de älskade det, för det borde dem!!!

    SvaraRadera
  3. Jösses vilket projekt Emelie! Jag är sjukt imponerad!! Så himla fint!

    Svar: Visst är Karen Nicol magisk! Och visst älskar jag dina inlägg! så fina ju!

    SvaraRadera
  4. Men, så underbart! Fantastiskt att få en sådan gåva. Beröm, beröm!

    SvaraRadera
  5. Alltså wow! Jag tror faktiskt inte jag sett en finare och mer personlig ge-bort-present någonsin! Som att ge bort ett fotoalbum, fast snäppet vassare ändå! Jag hade nog också haft jäkligt svårt att vänta med att ge bort en så underbar present!

    PS: Bloggen fortsätter strula en massa, så jag ligger vackert lågt en dag till eller två tror jag.

    SvaraRadera
  6. Em, Sara och teruko: Åh, tack tack tack! Om ni bara visste hur generat stolt jag är över all tid och ansträning jag lagt ned på det, och hur nöjd jag blev över resultatet!!

    SvaraRadera
  7. Och om du bara visste hur mycket man gillar dig för det !

    SvaraRadera
  8. WOOOOOOOOW HERREEGUUUUUUD

    (fler ord är överflödiga. magisk present Emelie)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)