Lösenord

torsdag, maj 28, 2015

Fransosens pyttipanna, nattcrêpe och hallhångel

Bara timmen innan på måndagskvällen skrev fransosen att;
"Nu har mina vänner åkt hem till Lyon, är du ledig i veckan?" varpå jag svarade "för dig? alltid " och det hela slutade med att vi bestämde att träffas redan samma kväll. Eftersom jag fortfarande hade förkylningen sittandes i halsen klädde jag mig i det enklaste enkla, men kände därtill rätt så eFFoRtless sNYgg. *anti-jante*




Så susade jag iväg med bussen, musik i öronen med dessa vyer utanför bussfönstret. Sicken dröm, alltså.




Menar ju det. Enda som är bättre med att åka buss, det är att åka buss i Paris. Speciellt om man är på väg till en dejt. 




Hemma hos honom började vi med en tjurig dispyt över middagsval, innan han övertygade mig om att han skulle laga en av sina standardrätter. Den ena av de två han kan laga (obs! inget skämt! snubben kan bara två maträtter). Han blandade ihop pytt av morötter, potatis, lök, vitlök och kalkon och lät stekas. Jag kallar den fransosens pyttipanna, och blev återigen förvånad över hur gott det var.

Eftersom jag varit lite tjurig innan hade fransosen gjort allt för att pigga upp mig, och föreslagit både glass och crêpes till dessert. Snubben vet hur man charmar mig. Jag gick på det sistnämnda, och vi tog oss ur vid 23-tiden för att äta efterrätt.

Sedan fotobombade han min crêpesbild. Tyket, va.




Efter enbart några timmars sömn (förkylning och halsont gjorde att jag inte kunde somna ordentligt) vaknade vi upp, och med stora hundvalpsögon föreslog jag en pique-nique.
Fransosen accepterade, och efter en kvick visit i matbutiken och boulangeriet kom vi ut med en baguette, croissanter, skinka, ost, smör, tomat och nutella - allt för en god pique-nique!




Vi letade upp pique-nique-bänken som jag nu gjort till min, och till ljudet av en brummande gräsklippare berättade jag svenska fabler och frågade vad olika träd hette på franska. Vi hann sitta en halvtimme eller så innan molnen kändes för mörka och vinden för kylig, och vi gick åter hem till honom.

Dejten avslutades med några minuters extra hallhångel, och två inbokade dejter samma vecka.

6 kommentarer :

  1. oohoo, kvällshångel går minsann inte av för hackor =) Han är då inte rädd för bakterier och virus, den där fransosen, hehe.
    Det där med botanik, det är svar-manövrerad terräng i språksammanhang! Fiskar är ett annat sadånt område. Cirka varje gång jag är på restaurang far jag chansa lite vad jag beställer. Fåglar är inte heller helt enkelt. Igår lärde jag mig de olika måsarna på tyska: fiskmås, silltrut, gråtrut, skrattmås osv. Inte så användbart kanske, då det inte finns några måsar här... Men ändå!

    SvaraRadera
  2. ALLTSÅ DE HÄR INLÄGGEN ÄR SÅ FINA

    SvaraRadera
  3. Haha, anti-jante! You go girl :)

    SvaraRadera
  4. Dina: Haha, yessssss! *wiNneR*

    SvaraRadera
  5. Hej Emelie!
    Är mitt i letandet efter en au pair-familj i Paris o tänkte bara kolla med dig hur pass "viktigt" det är med läget. Blir man väldigt "utanför" om man ej bor inom arrondissementen, om man vill kunna upptäcka Paris o ej känna sig som en turist efter sitt år. hur går förbindelsen utanför metron/arrondissementen? Hur ofta/sent på kvällar o nätter?

    SvaraRadera
  6. Maja: Hej Maja!
    Hmmm.. Det är svårt för mig att säga, eftersom jag själv aldrig bort i Paris förort (jag bor dock precis på gränsen, så jag bor i utkanten av Paris..) Men sanningen är den, att de flesta au pair-er jag känner bor lite längre ut, i Le Vesinet eller Saint-Germain-en-Laye. De verkar däremot stormtrivas, och åker in till Paris flera gånger i veckan.
    Men jag kan tänka mgi att om man är lat, så blir det ätt att man fastnar utanför tullarna och inte får se Paris som man vill. Det beror nog på vilka vänner man har, och vad de vill göra, och var de bor! Om du skaffar bra vänner inne i Paris kommer du nog vara där lika mycket som du är hemma!

    Metron och RER:n går till runt 01:00 har jag för mig (har själv inte åkt) och det finns sedan flera nattbussar, så jag känner ingen som blivit "instängd" eller "utestängd" i Paris. Jag säger att det viktigaste är att du hittar en familj som DU TRIVS MED, och deras lokation får komma sedan. Du kommer aldrig må bra om familjen du valt inte känns helt rätt i maggropen i vilket fall :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)