Fläta, crêpes och sophämtning

I ett försök att vara kreativ med skalputväxten trixade jag till det med en fläta i måndags, både för att styra upp kalufset och för att känna mig lite wiLd aNd crAzY, ni vet. Men kanske också för att jag ville vara fin inför min kvällsdejt.

Dagen praktiskt taget flög förbi - först skola, sedan hämta småpojkarna som jag inte sett på två veckor (och GISSA om det vart kramar och pussar och saknat-er-saknat-er-saknat-er) och hem och rita, leka, se på film, bada, äta och berätta om allt som hänt under deras semester.

Värdfadern kom hem aningen tidigare än planerat, och jag fick sluta redan klockan 20 för att åka iväg till min fransos. Precis innan jag klev utanför dörren sade värdfadern"och så lämnar du barnen på skolan imorgon klockan 8?".. "Javisst!" sade jag käckt, för om det är något jag älskar så är det att kliva upp vid sex-snåret med gårdagens smink och fransosens kuddavtryck i ansiktet när jag ska träffa barnen.

Eeeehe, nä, skämt åsido, älskar mitt jobb (men kanske inte alltid 8 på morgonen när jag har dejt kvällen innan).

Men fransosen misströstade inte (nej, han skrattade snarare skadeglatt, innan han insåg att jag då vid uppstigande antagligen skulle väcka honom också), utan tog mig till vårt crêperie.

Här har jag redan börjat gnaga på kanterna... Efter galetten, en klassiker med ost och skinka, så var fransosen alldeles för mätt för dessert. Men tror ni jag äter galetter utan att ta min favorit-crêpe till efterrätt? närå. Man är väl inte dum heller.

Han fick istället snällt titta på medan jag njöt av min karamellfyllda dessertdröm, och skrattade åt att jag återigen inte kunde hålla inne ljuden av välbehag.

Mer hann vi inte den kvällen, innan det redan var natten och jag strax skulle upp. Tidigt, alltså.

Jag tog bussen vid sju-tiden på morgonen, möttes av solen och uppvaknandet av den franska huvudstaden. Sophämtning, tisdagsmorgon, och otippat nog är ljudet av de brummande lastbilarna något som verkligen lugnar mig, och som är ett stort bidrag till Paris vardagsatmosfär. Jag kommer sakna det när jag flyttar tillbaka igen.