Fira fransosens semester med burgare och brunch

Så kom slutet av veckan, och även begynnelsen av fransosens två veckors semester. Det skulle firas, och det gjorde vi genom dejtkväll! Han åker nämligen iväg till sin hemstad Lyon idag och är borta drygt en vecka - vilket gjorde att vi var tvungna att ta vara på sista kvällen.

Alltså, att vi redan är i mitten av maj. Vad tiden flyger.

Det blev att testa vårt 21:a hamburgerhak i vår quest, och denna gång åkte vi in mot kvartetet Sentier och King Marcel. Jag tyckte mycket om den franska flaggan de satt i min burgare.

Det blev en burgare med raclette-ost, bacon, karamelliserad lök och ställets egna ketchup. Tillsammans med detta en sallad och en (gratis) pommes.

Det såg lovande ut, men ju mer man åt desto mer insåg man att burgaren inte i höjd med förväntningarna. Brödet var fantastiskt, köttet hög kvalitet och salladen god, men stället lite för kommersiellt, stämningen lite stel och känslan lite för industriell. Tyvärr.

Men alla ställen kan ju inte vara i topp. Istället åkte vi hem (istället och istället, ja, vi hade ju inte tänkt stanna där hela natten ändå... men ni fattar) och vilade upp oss. Pratade om veckan som gått och hans två veckors ledighet - att jag ska få träffa hans barndomsvänner om en vecka när han återvänder lite kort, och var han ska åka under sin andra veckas semester (han har inte bestämt sig än).

På morgonen ville jag göra något lite speciellt, och vi bestämde oss för en café-brunch.
Det var första gången han skulle testa på det, och vi tog oss till Café de l'Atelier. Jag hade nämligen läst lite bra saker om det stället häromdagen, och visste att de serverade en pang-brunch!

Och här snackar vi stort. Baguette och croissanter, äggröra med bacon/lax, ceasarsallad med parmesan och skinka, pain perdu (fattiga riddare), yoghurt, jordgubbar, kaffe/te/choklad och juice. Riktigt smakligt, men också hutlöst dyrt!

Det i kombination med att servitören var typiskt fransk (det vill mena allmänt otrevlig) gjorde att det bara var halvt värt det. Men sällskapet gjort upplevelsen njutbar, tack var små finurliga lekar, samtal, retsamma pikar och bråk om den största croissanten. Jag ville att han skulle ha den, och han ville att jag skulle ha den. Det slutade med att han frenetiskt och våldsamt pressade in halva den minsta croissanten i munnen och lämnade mig med den största. Jag skrattade så jag kiknade och fick faktiskt erkänna mig besegrad där.

Plus att jag sedan förhandlade mig massor med kyssar, en promenad till busshållplatsen och stal en extra kyss (han retas så hemskt åt hur puss-girig jag är, hmm..).

Nu syns vi först om en vecka, när han kommer tillbaka nästa helg med sina vänner. Ska bli pirrigt att träffa dem, ska jag säga er...