Lösenord

måndag, maj 25, 2015

Barndomsvänner på Moutarde Street

Så var dagen kommen - jag vaknade upp med en snorklump mellan axlarna istället för ett huvud, och förbarmade gud över att jag varken kunde andas genom näsan eller få bort smaken av sjuk ur munnen. Så kom det där sms:et från fransosen, där han skrev att han och vännerna just kommit upp från Lyon och gärna ville träffa mig för middag till kvällen.

SJU TIMMAR OCH TIO MINUTER PÅ MIG ATT BLI FRISK, hojtade jag från under täcket, snöt mig och spenderade dessa sju timmar framför Masterchef Australia på tv:n. Mer feelgood kan det ju inte bli, och det om något måste bota mig, resonerade jag.

Och nog blev det så alltid. Eller ja, kanske var det ren viljekraft som förträngde helvetets förkylning, för helt plötsligt var jag ute ur sängen, propert påklädd och redo att träffa fransosens barndomsvänner.




Jag kom dit precis i tid och förklarade det med att jag är ju svenska, och att punktlighet är för mig nästan en sjukdom. Så fick jag till slut, äntligen, till sist, sammanfattningsvis, träffa två av fransosens barndomsvänner, som han pratat så mycket om. Så spännande att gå fram och göra biz (kindpussar), introducera sig och försöka hänga med i deras raska franska.

Så vändes blickarna mot mig, och det var dags att bestämma var middagen skulle äga rum. Burgare var underförstått, men vilket ställe?
Det #22:a hamburgerhaket som fransosen och jag testade blev Moutarde Street, bara stenkastet från Notre Dame.




Här ovan skådar min bbq-burgare med fransk tomme-ost, konfiterad tomat, bacon och sallad.
Under ser ni fransosens tillsammans med fruktig alkoholdryck, som var så regnbågsfin.




Trots att det var ett riktigt turisthak så var maten förvånansvärt god, och där satt vi fyra och pratade. Jag kom bättre och bättre in i samtalet i och med att kvällen gick, skämten blev allt tätare och pikarna allt elakare. Sedan är jag inte en sådan som backar för lite elaka skämt - jag ger igen med hull och hår!

... Vilket, trots min bristande språkkompetens jämfört med tre Lyon-födda, gick relativt bra!

Därefter gick vi hem till fransosen, de fortsatte drickandet med det obligatoriska vinet (jag fick cola!) och till slut blev jag hemskjutsad efter midnatt. Fransosen fick en kyss i baksätet på vännens bil, och sedan klackade jag upp mot trapphuset efter en otroligt givande kväll.


2 kommentarer :

  1. Vad roligt att du känner dig såpass säker, både i dig själv o i franska språket att skämtandet flyter =) Lyx med hemkörning! Men vad är det jag läser där på slutet?! Klackade upp för trapphuset?! Efter ditt maffiga blåmärke? Huuga, är du inte avskräckt ännu?! ;-)

    Hur många kindpussar är det som gäller i Paris? Är det samma antal i hela Frankrike? Här är det regionalt olika, vilket kan orsaka en hel del ockward moments, jag talar av egen erfarenhet ;-)

    SvaraRadera
  2. Hejsan söta du! Måste nog ta mig och skaffa ett par brills, du ser så cool ut i dem! Annars, kommer man nångång få se "fransosen" i bloggen?:) Kram finaste!<3

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)