Vildsvinsgryta, åh. nä. åh.

Samma lördag som planet landade i Paris hade fransosen och jag planerat att träffas. Han hade nämligen skrivit dagen innan och frågat om min ankomst, och vi slösade ingen tid på att ses. Eftersom det var lite halvkyligt ute så satte jag på mig mina snickarbyxor, men kryddade till det med magtröjan.. *leker modemedveten bloggerska*

Det slog mig återigen när jag gick mot bussen - hur otroligt vackert Paris är. Jag blev påmind om min starka kärlek till denna stad, och kände återigen pirret i magen när jag gick på gatorna. Tänka sig, vad en vecka i Sverige kan göra!

Lite som att jag blev lurad när jag väl var i Sverige och fick för mig att "jo, men här kan jag nog vara i tre år och plugga", men sedan kommer man tillbaka och ba "ALLTSÅ JAG KOMMER ALDRIG KUNNA LÄMNA PARIS!"...  Kärleken till Paris kommer tillbaka och örfilar mig i ansiktet. Hårt.

I vilket fall som helst så tog jag mig igenom Paris svärmandes och drömskt suckandes, hela vägen hem till fransosen...

... Där jag blev så glad att se honom igen! Åh. Nä. Åh. Vad jag är fånig.

Den lilla vildsvinskultingen som fick följa med i resväskan hade jag tänkt spara till hans födelsedagsmiddag, men jag kunde helt enkelt inte bärga mig. Jag tog med köttet och skyn som min farmor så snällt plockat på mig, och gjorde iordning en typiskt svensk vilt-måltid med vildsvinsgryta med lök och morötter, potatis, ärtor och lingonsylt.

Oj, så han åmade sig i början när jag talade om den lilla kultingen som lagt livet till för vår måltid, trots att jag gång på gång påminde honom om de glada kossorna han själv gärna äter mellan hamburgerbröd. Han var inte desto mindre nyfiken, trots det retsamma åmandet.

Vi båda åt med god aptit, och gud så jag njööööt.. Vildsvin är mitt favoritkött, och bland det godaste man kan stoppa i munnen (tolka det hur ni vill). Därtill blev jag så oerhört, fnittrigt glad över att fransosen också uppskattade rätten, och åt kvickt med gott humör!
Efter liten presentutdelning under vilken jag delade med mig av svenska souvenirer, så fick fransosen smaka på ett urval av mina Ahgren's bilar och Marabou Mjölkchoklad.

Hela kvällen var så härlig - stämningen var glad och lättsam, vi skämtade, skrattade och busade med varandra, och jag blir bara så... pinsamt glad..! 

Åh. Nä. Åh. Vad jag är fånig.