Jardin des Serres d'Auteuil

Så hade jag, genom en lite annorlunda turistbok som fransosen lånat mig, fått nys om en trädgård precis utanför Paris tullar; Jardin des Serres d'Auteuil. Eftersom jag själv inte bor längre än en halvtimme ifrån, så valde jag att traska dit för att utforska lite.

Det var en underbart solig och härlig dag, och jag blev imponerad så fort jag såg översiktskartan vid ingången.

Jag möttes av tulpanfyllda rabatter... 

... grönskande och utslagna björkar... 

... Lockande snirklande grusgångar...

... Ett mega-gammalt träd och fler blomsterarrangemang...

Och så typ det här! Öppna fält, små enar..!

Och så ursprunget till parkens namn: växthusen. Trädgården är nämligen byggd kring flertal växthus.

Och fransmännen, de snålar inte med stil!

Så palmer också, såklart, för i en trädgård så gäller more is more, tydligen.

Dessutom hittade jag in i ett av växthusen som hade dörrarna vidöppna, och kikade lite på de fuktglada växterna som huserade därinne. Kändes lite som i en djungel. 

Tänkte i princip på min farmor under hela vistelsen. "Åh, vad hon skulle tycka om det här! Och det här...! Och det här! Och detta! Åh, denna bild tar jag för farmor!".

Flera varv gick jag, och med tanke på hur stor parken var så tog det sin lilla tid. Jag kände mig helt trollbunden och förälskad i trädgården, och visste direkt att jag skulle återvända. En perfekt plats att gå för att läsa en bok, titta ut över grönskan, kanske ha en picknick, lösa korsord, lyssna på det konstanta fågelkvittret och smekas av solen.

Tror visst det är den vackraste parken jag stött på, i (eg. utanför) Paris.