Lösenord

måndag, mars 23, 2015

Une table pour une, s'il vous plaît

Så var det så pass olyckligt en dag häromveckan dag, att mitt planerade lunchsällskap var tvungen att ställa in på grund av sjukdom. Att ha sörjt i lagom antal minuter så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att gå på bucket list-uppdrag!

Magen kurrade och jag sökte rätt på det traditionellt söta lilla brasserie jag brukar passera på vägen till jobbet.




Artigt men ivrigt tog jag till orda och sade "une table pour une, s'il vous plaît", och blev satt i soffan med utsikt över resten av restaurangen.




Jag ögnade genom menyn och visste direkt vad jag ville ha; magen skrek efter kött och pommes. Det dyraste på menyn, visserligen, men om man nu ska slå på stort med bucket list och allt, då kan man lika gärna göra det bra (och Paris är ju Paris, måste ta tillvara!).

Faux-filet avec frites blev det, med en naturell sallad och en stor korg bröd.




Vid första anblick av pommesen blev jag aningen besviken (jag tillhör nämligen stora-tjocka-och-mjuka-inuti-pommes-lägret) men vid första ansmak... Wow! Vilka pommes! Bland de bästa jag ätit i Paris, otvivelaktigt. De stal till och med showen från den eminenta köttbiten.

Tillsammans med min bästa följeslagare - korsordet, satt jag bland småpratande franska sällskap, tidningsläsande medelåldersmän, iphone-scrollande unga kvinnor och två stressade kypare med servetter över armarna.




I mer än en timme satt jag och åt, tog min tid och njöt av att vara helt själv. Renslickade tallriken och slutförde korsordet.

Jag älskar verkligen att vara helt själv. Och sedan jag började fika själv hemma i Stockholm för drygt ett år sedan, så har en helt ny värld öppnat upp sig för mig.

Plus att jag nu, distinkt kan säga att...

#40: Gå på ett restaurangbesök helt själv - check! 

... Och desserten, den får ni se någon annan gång.. (ingen riktig måltid utan dessert efteråt, i Paris).


5 kommentarer :

  1. Spännande fenomen det där med att ga pa restaurant själv. I Sverige hade jag aldrig vagat göra det, i Wien skulle jag inte alls dra mig för det, även om det saklart är roligare att ga tillsammans med ngn. Är det likadant för dig?
    Enligt Wiki är Brasserie specialiserat pa öl o olika ölsorter. Kan du bekräfta/dementera?
    heja dig som sa tappert betar av punkt efter punkt pa din bucket list =)

    SvaraRadera
  2. Åh men vilken grej! Och det ser ju monstergott ut.
    Samt deppigt att det inte gick att se solförmörkelsen i Paris!!

    SvaraRadera
  3. Åh, så mysigt!! Jag beundrar dig, vilken eminent självkänsla att våga gå ut och äta på restaurang själv! Någon gång ska jag vara lika modig! Jag får börja smått och bara gå ut och äta frukost först tror jag, eller sätta mig på ett mysigt café och plugga samtidigt! Du peppar mig med dina spektakulära restaurangbesök!

    SvaraRadera
  4. Mums! Eftersom jag ofta reser har jag gått en hel del på restaurang utan sällskap. Tycker att det är najs, man blir uppassad och får äta god mat medan man får en stund i lugn och ro. Går även på bio själv när jag inte får med mej nån. Det är självklart roligt att ha med sej nån också, men det är skönt att slippa känna sej begränsad av att behöva tänka "Nähe, ingen ville följa med. Vad synd, då kan jag inte gå." För det kan man ju!

    SvaraRadera
  5. För mig är det där att vara modig. Önskar att jag själv skulle våga göra som du, gå och sätta mig någon stans själv och bara njuta av mitt egna sällskap.
    Maten ser otroligt god ut!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)